Allâh (´azza wa djall) sade:

“Det skall gå de troende väl i händer; de som ber ödmjukt sinne.” (23:1-2)

 

 

Den sjätte frågan:

Ibn-ul-Qâsim berättade att Mâlik tolkade det som: “De som hängivet ger sig in i den.”

 

Muqâtil sade: “Det är en person som inte vet vem som står till höger och vänster om honom.”

 

En kväll förrättade jag Maghrib mellan den Gröna dörren och Huttah-dörren i Jerusalem med vår Shaykh och asketen Abû ´Abdillâh Muhammad bin ´Abdir-Rahmân al-Maghribî. Efter bönen började två män som stod till höger om Abû ´Abdillâh al-Maghribî bråka. Den ene sade till den andre: “Du bad inte bra. Du bockade dig som en kråka.” Den andre sade: “Du ljuger. Jag bad bra och fint.” Då sade personen med invändningen till Abû ´Abdillâh: “Stod han inte bredvid dig? Vad tycker du om hans bön?” Abû ´Abdillâh sade: “Jag har ingen aning om honom. Jag var för upptagen med mig själv och min egen bön för att kunna veta något om andra människor och deras bön.” Mannen skämdes och de närvarande blev förtjusta i det som hade sagts.

 

Vår Shaykh Abû ´Abdillâh al-Maghribî hade talat sanning. Om han hade lagt vikt på sin bön eller sysselsatt sig själv med den och hängivet gett sig in i den, skulle han inte ha vetat vem som står till höger och vänster om honom för att inte tala om hur de förrättar bönen.

---

Författare: Imâm Abû Bakr bin al-´Arabî al-Mâlikî (d. 543)
Källa: Ahkâm-ul-Qur’ân (3/236)
Referens: http://www.darulhadith.com/fiqh/de_som_ber_med_odmjukt_sinne.html