Publicerat: 2009-07-25 | 01:47:30
I told her...

Idag berättade jag för min mamma the big secret. Yes, jag berättade för henne om att jag blivit muslim. Hur reagera hon? Blandade känslor. Vill inte gå in på de i detalj men har mått riktigt dåligt... vet inte riktigt hur jag ska hantera de hela. Känner mig bara så oduglig i allt jag gör nu förtiden. När jag ber så får jag bara ångest för att jag kanske ska göra fel eller att jag inte gjorde de tillräckligt bra, Jag är bara rädd att mina nära och kära inte ska förstå mig och enbart hata. Alla storys man hört om att familjen klipper kontakten helt och hållet eller att de inte ska se på en som vanligt, skrämmer mig. Jag är livrädd. Jag känner mig redan ensam som det är nu. Jag har inga riktiga vänner. Förutom en. Han är muslim och jag har känt honom i 3 år. Men samtidigt är de ju fel att prata med honom eftersom han är man? I don't know how to handel it... allt är bara förvirrande och det är så mycket man måste lära sig och jag vill inte göra fel! För som jag sa, när jag gör fel känner jag mig som att jag inte kan något och jag är oduglig i allt jag gör... can't help it. Jag vill göra allt perfekt.

Jag trodde väl de skulle bli lättare och att de skulle kännas som en lättnad när jag hade berättat. But i don't know... jag känner mig bara rutten. Det blev en större grej än jag hade förväntat mig. Jag mådde en gång så dåligt att jag inte ville leva, när jag hitta islam försvann de tankarna och nu mår jag dåligt igen för att ingen förstår mig på de sätt jag ser på de och så som det är. Tell me i didnt do a misstake! För de känns ibland som de... ett stort misstag.

Jag kanske överdriver eftersom det enbart är första dagen som hon vet de... but stil... hade jag kunnat hade jag trollat så hon fick veta de jag vet på bara en sekund. och att hon skulle förstå de jag förstå och se de så som jag ser de och se faktan som finns.

Jag vet om att jag har många systrar där ute som är stöttand,må allah belöna er, men det är inte samma sak som att känna någon i 3 år eller att man haft en och samma vänskap i 8 år... (dock sorgligt att den tog slut som den gjorde). man hittar liksom en trygghet i de man känner.

Jag har bara dåliga erfarenheter av att skaffa nya vänner... det känns som det är de ända jag gjort när jag gick i skolan, då jag flyttade så mycket. De jag vill få ut av detta är att jag känner mig ensam...

salam gumman här är ännu en syster , om du vill så kan du höra av dej till mej , jag är inte den mest perfekta jag heller men jag känner igen den i din dilemma att du vill göra allt perfekt och inte göra nåt fel i islam eller dyligt men hör av dej så kanske man kan snacka Här kan du nå mej på min blogg http://mittliv75.blogspot.com/ el http://meningenilivet.blogspot.com/ sköt om dej kram Rita/Aicha

Assalamu Aleikum syster.

Känner igen mig i det du skriver. När jag var ny i islam kände jag mig så ensam, vad skulle familj o vänner tycka o tänka osv... man får inte glömma att Allah utsätter oss för prövningar.

Finns det ingen moské i staden du bor så att du på det sättet kanske kan få kontakt med konverit systrar som vart i samma situation som dig?

Om du vill prata får du gärna kontakta mig.

Kram

asalamu aleikun min älskad syster i islam,

jag grät nästan när jag läst om din artikel:( Ha tålamod Allah är med dom som är tålamodiga min älskade syster,du går igenom prövning och må Allah (swt) underlätta för dig och Belöna dig till Janna Amiin!!! vi finns här för dig om du vill prata andra saker vad som helst:)

Går det bra om jag adda dig?

mashallah its a nice story and loved and was coll to read it