As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,
Alhamdulillahi rabbil alamin, Lov och pris tillkommer Allah världarnas herre! Im so happy, att jag vågat gå emot alla andras åsikter och fördomar. I feel free! Jag har friheten att välja hur jag ska se ut och hur jag ska klä mig. Och jag väljer att se ut som en muslim trotts allt hat och fördomar som finns emot de. Min mamma reagerade lite smått när jag kom med hijab under min hoody luva i helgas. Hon frågade försiktigt om jag hade börjat använda den på jobbet. Jag sa nej... inte än, men jag använder sjal, knuten bak i nacken. Hon frågade även om de hade sagt nått på jobbet och om de hade get några kommentarer på att "om du har de på sig så får du inte jobba här längre"... Jag svarade nej, hade dem sagt de hade jag stämt dem för diskriminering! Men alhamdulillah, de slipper jag göra. Min mamma var väl fortfarande lite skeptiskt, men med tiden så inser hon, inshAllah.

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

This may be the end of my hijab trip... vad menar jag med det?
Igår satt jag och lyssnade på en föreläsning gällande troslära, att det inte är enbart det som är i hjärtat som räknas inför Allah. Ens ord och handlingar har även de en stor betydelse och utan de blir det ingen helhet. "Du kan ha hijab i ditt hjärta - men du använder de inte" var meningen som fick mig att tänka. Vi ska inte enbart stå inför Allah med vår avsikt och det vi har i hjärtat utan även våra handlingar oavsätt om de är goda eller onda.

Igår hamnade jag väldigt långt in bland mina tankar och ställde frågor till mig själv som jag försökte svara på "Vad vill jag? Vet jag vad jag vill?" och alhamdulillah jag vet vad jag vill. InshAllah så blir de så. "Jag vet vad jag vill och det är att dyrka Allah och praktisera som en muslim och leva som en muslim fullt ut, and that is never going to happen om jag bara står och tycker synd om mig själv...".

Men jag är ändå tvungen att ta steget själv, jag kan inte förväntat mig att någon ska hålla mig i handen. Så imorse tog jag mitt sista steg inom min hijab resa, inshAllah, jag var tvungen att bevisa för mig själv att detta är något jag tror på och vill följa korrekt, utan att någon annan ska vara inblandad så att jag inte kan komma i efterhand och tvivla på mig själv om jag verkligen gjorde de för mig själv eller inte. En sådan sak för mig är väldigt viktig och det är nog därför det tagit så långtid att ta sig hit... jag besegrade shaytan till slut! Allahu Akbar!

For your information som inte fattat de än:
Jag gick till jobbet med korrekt hijab - alhamdulillah. "Håll dig borta från speglen - shaytan är där" Var något jag sa till mig själv hela morgonen och jag trodde seriöst inte jag skulle gå hela vägen.

La Ilaha Ilallah - Det finns ingen värd att dyra förutom Allah!

ps. Jag har fortfarande inte fattat de...

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

"Hur går det med din hijab resa?"

- Är frågan jag försökt att undvika... varje gång jag hört den har jag känt mig besviken. Besviken på mig själv för jag vet hur fel det är att gå med den knut jag har på huvudet... det är haram och långt ifrån sunnah. Varför fruktar jag inte Allah mer än vad jag redan gör? Är en annan fråga jag ställt mig flera gånger. Jag vet att jag snart nått min gräns där jag inte kan gå runder med min knut längre, för jag vet hur fel det är. Jag låter det gå så långt att jag blir deprimerar och mår extremt dåligt på grund av att jag inte kan sluta tänka på hur fel det är. Och igår kväll när jag kom hem, fick jag bara för mig för att göra någontin som kunde få mig ett steg närmare mitt mål.

I have to push myself to the limit that I have nowhere to go, except to make the right thing...

Jag har aldrig sätt mer ut som en muslim på jobbet än vad jag gör idag, och jag är faktiskt glad för att jag fortfarande kan komma närmare mitt mål istället för att ta steg tillbaka. Alhamdulillah. Jag måste verkligen ta mig till den gränsen när jag tröttnat på mig själv för alla fel jag gör och till den gränsen där jag inte orkar bry mig längre, för att jag är så besviken på mig själv att jag gör de utan att tänka. Det är då jag blir döv för shaytans viskningar. I don't have the correct hijab yet, men jag har nog aldrig varit så här nära mitt mål som jag är idag, alhamdulillah.

Vad är min förändring då? you may wonder...
"Du har fortfarande din knut på huvuet..." Yes, men jag har även en andra sjal runt halsen, vilket gör att de ser mer ut som en hijab än vad det någonsin gjort. I am so close, yet so far away. Step by step.

Jag vet att mitt jobb har varit bland ett av de största hindrena för mig att praktisera på rätt sätt och det har fått min iman att bli så svag. Hade jag inte haft mitt jobb, hade jag nog redan gått med hijab, kanske till och med abaya - Bara Allah vet. Men det är så jag känner. Jag är så tacksam för de jobb jag har, att jag kan försörja mig själv och ge till andra. Men jobb för mig idag är = Inget Islam... 8 timmar i mitt liv om dan, 5 gånger i veckan - you do the math... jag klagar inte, det är bara fakta. Det handlar om vad man prioriterar i detta livet. Jobb och världsliga ting eller Islam och mötet med Allah...

Alhamdulillahi rabbil alamin!
För dagens framsteg - det var något jag verkligen behövde.
Im almost there, InshAllah

As salam aleikum wa rahmatualhi wa barakatuhu,

Det har gått typ en månad nu sen jag började använda min sjal med "knut" (ej korrekt hijab, men en bra början). Mitt huvud känns inte lika tungt och jag har lärt mig hur den ska sätta upp den för att slippa nackspärr. Jag lägger inte längre märket till att jag har nått på huvudet fören jag ser mig i en spegelbild eller råkar ta mig på huvudet. Det känns helt naturligt trots att jag ibland kan sakna att ha nersläppt hår. Men då påminner jag mig bara om hur irriterande de kan vara när de blåser ute och då håret lever sitt eget liv. Men också att jag fruktar Allah och gör det för mitt eget bästa då jag har självrespekt för mig själv och inte vissar upp mig för vem som helst. Allah vet vad som är bäst.

Gällande situationen på jobbet och mina kollegor, så har jag väl inte märkt av mer än att de tystnar i korridoren och att de känns som att de försöker undvika att titta på mig. Kanske bara inbillning, men börjar kännas konstigt att ingen vågat säga nått av ren nyfikenhet förutom min ekonomichef då hon från ingenstans ville tipsa mig om ett superbra ställe i Malmö där de enbart sålde sjalar. 

Jag känner väl att jag mer och mer drar mig tillbaka, då de enbart är massa haram i deras samtalsämnen. Vilket gör att jag inte riktigt trvis längre på jobbet. Dels också för att jag inte känner att jag får den dagliga dos av Islam som jag skulle vilja ha. Miljön är stressande och det blir svårt att koncentrera sig i bönen. Dock så börjar tiderna för bönerna bli lättare i och med att dagarna blir längre. Efter klockan 15:00 är jag i stort sätt den ända kvinnliga på jobbet vilket inte gör det så passande för mig att gå ut och sätta mig vid fika bordet och umgås med de andra, då jag vill undvika att skapa fitna (frestelse)... InshAllah så har Allah något bättre för mig.

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Alhamdulillahi rabbil alamin.
Idag har det gått 25 dagar sen jag kom till jobbet med sjal på huvudet. Reaktionerna har väl inte varit dramatiska, dock har man fått en och annan kommentar. Men för det mesta så hör man bara tystnad när man går förbi. Är de rädda för att säga något dumt i min närhet? Don't know... men vid det här laget borde väl alla på jobbet ha förstått att jag är muslim, även om jag inte gått runt och sagt de till folk. Fast ibland har jag väl en känsla av att Boss och min ekonomichef måst ha sagt nått i smyg till de andra... come on, när jag berättade för Boss, så viste ju min ekonomichef de nästa dag - det har gått 25 dagar, skulle inte förvåna mig. På ett sätt är de väl bra, då slipper jag själv känna att jag måste berätta. Men på ett annat sätt är de väl mindre bra då människor kan få mer fördommar. Ni vet rykten och så vidare.

Men har sagt till mig själv, frågar de inte ska jag inte lägga ner tiden på de. InshAllah.
Haha, tydligen tyckte min ekonomichef att jag passade så bra i min marinblåa sjal och att de såg så kvinnligt ut. Sen började hon fråga hur många sjalar jag hade... hon nämnde att en vännina till henne, kände en muslimsk kvinna som hade tipsat om något ställe i Malmö, där de enbart sålde massa sjalar. Sen så blev hon osäker på om de hette muslim och att jag skulle rätta henne om hon hade fel. :) Positiv feedback, sånt gör mig motiverad. Till skillnad från dålig kritik och negativitet - då blir man bara deprimerad.

Haha, jag menar de verkligen när jag säger att jag tar de här med hijab steg vis.
Började med pandband, gick sedan över till en sjal på huvudet med knut i nacken. Och idag har jag ytterligare tagit ett steg och låtit en liten bit hänga ner på min högra sida, inshAllah så blir de snart att den bit som hänger ner kan går under hakan, som en riktigt hijab ska göra. Det är mitt mål iallafall, inshAllah.

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Alhamdulillahi rabbil alamin - Lov och Pris tillkommer Allah, världarnas herre.
Igår satt jag och dividerade med mig själv om hur jag skulle gå tillvägas med min hijab resa... dock kom jag ingenstanns. Tankarna går hela tiden i vågor. En dag då min iman är hög kan jag tycka att det är väl ingen big deal att ta på sig abaya och niqab, jag skulle ju göra de enbart för Allah subhana wa t'ala. Jag brukar ju redan springa runder med de hemma. Varför ska jag behöva stressa varje morgon med "vad ska jag ha på mig", "passar detta?" - såna tankar som är obetydliga för Allah. Han tittar inte på vårt yttre... ändå är det som många lägger vikten på de.

När jag körde till jobbet i morse och körde igenom en korsning såg jag en bil komma från höger, tänkte för mig själv: Tänk om den hade kört rätt in i sidan på mig och jag hade överlevt krashen, hade jag tatt på mig hijab och abaya dagen efter av rädsla för Allah? Klart det hade varit ett stort Wake up call, men det är ju fel för det ska ju inte behövas om man vet vem Allah är.

Ibland kan jag drömma mig bort och föreställa mig att jag bor i ett muslimskt land, solen skinner och jag är ute och handlar med mina barn, fullt klädd i svart abaya och niqab, inshAllah. Jag är nog inte den ända. Tänk om man bara kunde få smällt in i mängden där man bara kan vara sig själv och där alla stannar upp i vardagen för att dyrka Allah. Det ger mig gåshud.

Må Allah skydda oss från Shyatans viskningar och planer, ameen
Må Allah få oss att frukta hans vrede mer än vad vi redan gör, ameen
Må Allah stärka oss och hålla oss på den raka vägen, ameen
Må Allah vägleda oss genom våra svårigheter, ameen
Må Allah skydda mina syskon från elden och från gravens plågor! Ameen

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Jag tror de (min kollegor) fattat att jag är muslim nu. Jag berättade för boss igår efter vi suttit i möte då han frågade mig om min sjal på huvudet var något religöst. Jag kan inte necka min tro på Allah, så jag berättade. Något som var oväntat och något jag inte hade räknat med, alhamdulillah, allt har sin tid och sin plats. När poletten faller på plats så förstå människor... dock kunde min chef inte hålla tyst om de, så i morse när jag gick förbi min ekonomichef så bad hon om ursäkt för sina små kommentarer hon hade get mig och att hon nu förstod varför jag hade den på huvudet, boss hade klart skvallrat. Men det var rätt skönt att någon annan sa de till henne. För det var bara att le bort de när hon påpekade de, alhamdulillah. Men trots att de nu börjar förstå att jag är muslim så trivs jag ändå inte längre på jobbet - när de gäller mina arbetsuppgifter och hur jag spenderar mina dagar. Som det känns just nu så känns det som att jag slänger bort alla mina timmar och spolar dem i toaletten... 2 år - snart 2 och ett halvt år, har jag jobbat här. På den position jag har och det arbete jag gör är de väl på gränsen på hur länge man klarar av att göra samma grej om och om igen. Det är dax att förnya mitt yrke eller börja plugga. Ska jag vara ärlig saknar jag pluggandet :P haha, trodde aldrig jag skulle säga de, alhamdulillah Allah har get mig verktygen att lära och kunskap är något jag älskar. Dock är jag rätt sugen på att plugga utomlands... och komma bort från detta kalla land ett tag... inshAllah.

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Subhan Allah, snacka om att jag krigade med min sjal i morse. Jag var trött och inte på humör, haha, kan ju inte sluta i annat än katastrof. Men efter typ en halvtimme fick jag den någorlunda på plats :S Man kan ju verkligen säga att jag hade en "Bad hairday"!

Dag nr. 3 på jobbet med sjal på huvudet, hur känns de?
- Alhamdulillah, Jag är faktist stolt över mig själv att jag kommit så här långt, dels på egen hand och hjälp från Allah subhana wa t'ala :)

Alhamdulillah, ända sen i fredags efter jobbet har jag haft hijab eller sjal på huvudet när jag gått ut. Det är 6 dagar i rad, MashAllah! Den jihad jag haft inom mig själv har lugnat ner sig lite under dessa dagar. Jag känner mig inte längre stressad eller att jag har en oro i magen när jag ska till jobbet. Än så länge så kan jag hantera deras blickar och deras tysthet, klart man ser på dem att de tänker nått, men så länge de håller de för sig själv kan de inte riva mig på djupet. Varje dag som går blir jag allt självsäkrare. Målet är väl att komma till den gränsen att jag inte tänker på att jag har nått på huvudet och att jag inte kan vara utan den, inshAllah. Målet är att sträva efter den korrekta hijab. För eller senare så kommer allt hamna på plats, de som händer, de händer och de som händer är meningen, alhamdulillah. 

Ya Allah! Må Du belöna alla mina systrar som gått igenom denna inre jihad och må Du belöna och stärka alla systrar som går igenom de nu och krigar med själv om att sätta på sig slöja, ameen! Må Du göra de lätt för oss!

Take it step by step, tills du blomstrar!
InshAllah

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu :)

En ny dag, en ny sjal - alhamdulillah :)
Dag 2 at work med sjal på huvudet, it feels good. Valde en tunnare och mindre sjal så att det inte känns så tungt för nacken. Dock skulle man kunna tror att jag har hijab eftersom sjalen är svart och min polotröja är svart :) InshAllah det kommer.

Men än har jag inte fått någon kommentar, vilket börjar bli konstigt. Jag borde ju vara glad att ingen sagt nått men samtidigt så tror jag inte de vågar säga nått? Min Ekonomichef brukade alltid kommentera på mina headbands som jag tidigare haft, trodde åtminstonde hon skulle sagt något gällande detta, det är liksom inget man missar :P . Haha, men varför bryr jag mig... Så länge de inte pratar om de eller pratar om de bakom ryggen på mig så jag kan höra de i koridoren it's all good. Dock har jag sett deras blickar, hur de scannar mig från top till tå, de anar väl något. Min klädsel är ju väldigt annorulunda från då att jag började jobba här. Alhamdulillah, gårdagen var till min fördel och jag fick en självförtroende kick, vilket jag verkligen behövde. Små steg, små steg... man får se de långsiktigt.

Seriöst systrar, jag förstår inte hur ni klarar de, mashAllah. Mina öron verker av underscarfen som trycker mot dem och jag har redan fått nackspärr, haha. Snacka om att vara ovan. Jag ser verkligen upp till er systrar som bär hijab, mashAllah, ni är en föerebild till oss alla som funderar på att ta på oss hijab. Må Allah belöna er, ameen! Jag sitter och tänker så här, jag har bara haft den på huvudet i mer än 2 timmar, jag har fortfarande 6 timmar kvar innan jag kan ta av den, haha, min nacke kommer vara död i morgon. Kommer inte kunna röra mig, säkert. Men jag vet ju att de först och främst beror på att jag har en stor knut i nacken, som tynger. Hade jag haft korrekt hijab hade den ju hängt runt hakan och inte tyngt bak mitt huvud, dock hade de inte skonat mina örona haha d._.b

Är lite förvånad att inget sagt något än, inte ens boss, men dem ser väl de inte som någon form av hijab eftersom de inte är de, så de har väl inget att relatera till och koppla tankarna till att jag skulle vara terrorist och hjärntvättad, haha.

Well, well, smärtan jag känner är de värt. Smärtan jag skulle få i helvetet för alltid skulle jag nog inte klara av. Sabr, det är bara att bita ihop. Det kommer bli 6 underbara timmar, inshAllah. :D

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu everyone och god morgon.

Kom precis till jobbet och kände att jag bara var tvungen att skriva av mig lite. Idag sitter jag på jobbet med en sjal på huvudet - tro de eller ej, dock är det ingen korrekt hijab, då allt typ sitter som en knut i nacken (tror jag kommer ha rätt mycket träningsvärk i nacken efter jobbet, det börjar redan kännas tungt). Jag vågade inte ta de så långt till korrekt hijab, när de är första gången jag kommer till jobbet med något på huvudet. Men jag ville ändå inte "komma tomhänt". But im one step closer :D Tanken var väl mer för att känna på hur de skulle vara att ha nått på huvudet hela dan, samt också för att göra omgivningen van vid tanken att jag har nått på huvudet så det inte blir som en chock för alla, även mig när jag ska ta på mig hijab. InshAllah så kommer det förhoppningsvis gå bra... kändes dock lite konstigt när pappa kom och hämtade mig i morse, han sa inte så mycket... förutom att jag borde skaffa ett strykjärn eftersom han tyckte mina byxor var för skrynkliga, haha. Fick en känsla av att jag på nått sätt påminde honom om att jag var muslim? I don't know... dock försökte han dölja att han tänkte på något... ingen kul bilresa. Dock har de inte sagt något på jobbet än, bara kollat lite fundersamt på vad det är jag har på huvudet... dock har inte boss kommit in på kontoret, förbereder mig för värsta kommentaren - som alltid. Han är nog den som mobbar mig mest för mina kläder på jobbet. Rätt sjukt att man kan bry sig så mycket om hur någon annan klär sig - orka!

Ya Allah! Må du göra mig stark och låta denna dag vara till min fördel, ameen!

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Just nu har jag väl inte kommit mycket längra mot mitt mål att bära Hijab. Dock har jag lagt upp en plan för att finta Shaytan och göra honom förvirrad. Varje morgon ända sen i måndags har jag efter Fajr tatt på mig hijab. Just för att ge mig själv känslan att "detta kommer jag göra varje dag", inshallah. Och att göra mig själv van vid tanken att se mig i den och ha något på huvudet. Jag behöver stärka mitt självförtroende gällande hijab så det är de som är tanken. Små steg kan leda till stora framsteg, inshallah.

Jag vet redan allt som finns att veta gällande hijab, eller jag har åtminstonde läst om de. Dock hjälper de inte att läsa om det, för att känna sig van i den - man måste prova på riktigt. Till exempel: Man brukat ju inte köpa en tröja enbart för att man tittat på den, man provar den ju innan man köper den, för att se om den passar dig och om du trivs i den... 

Till helgen funderar jag på om jag smått ska börja använda hijab om jag går ut, inshAllah. Jag vet inte om de har något med att jag inte pratat med min mamma om de... Jag vill inte göra henne besviken på samma sätt som jag gjorde när jag berättade att jag var muslim. Då hon frågade mig varför jag inte hade pratat med henne om att jag funderat på de... Dock vet jag ju att man inte ska fråga kuffar om råd - but she is still my mom.

Jag tänker fortfarande sträva efter att bära hijab oavsätt om jag kommer misslyckas ännu en gång. Jag är envis så de kommer nog gå bra, inshallah. Desutom är jag väldigt tävlingsinriktad när de gäller att bevisa något :P Shaytan är min största motståndare och jag ska bevisa för honom att han suger!

... och sedan slutföra de.


As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Jag tänkte göra en ny kategori som jag tänkte name ge till "Min väg till Hijab".
Att prata om de gör de lättare att hantera och man går inte vilse bland shaytans viskningar. Jag vet om att jag inte är den enda som funderar på att ta på sig hijab eller att jag inte är den enda som gått igenom detta. Man kan väl säga av erfarenhet att detta är något vi alla går igenom när vi valt att leva enligt Islam och följa Allah, subhana wa t'ala. Framför allt gör jag detta för min egen skull för att påminna mig om att jag faktist kan besegra shaytan och få honom att gråta.

Att läsa mina egna ord, blir som att peppa sig själv. Men även en påminnelse till alla andra systrar som fundrar att använda hijab, att det bara är något som sitter i huvudet (shaytans viskningar). Mitt mål med detta är självkart att jag ska ta på mig hijab. Dock var mitt försök idag rätt misslyckande...

I en hel vecka har jag gått fram och tillbaka med tanke i mitt huvud. Jag ville verkligen satsa på att ta på mig hijaben då min semester var över och det var back to business som gällde. Ett nytt år, en ny start, en ny mig - De var så jag tänkte. Börja om och visa vem jag är, slippa smygga runder med de på jobbet. Men något gick fel, min iman störta i mitten på veckan då jag insåg att veckan snart var slut och jag såg verkligen inte fram emot de. Subhan Allah, jag är så tacksam för de dagarna jag fick spendera hemma och sturera om Islam. Det var nog de som gjorde mig så ledsen... att jag inte skulle få lika mycket tid till Islam på samma sätt när jag väl kom tillbaka till jobbet.

Denna gången blev jag överlistad av shaytan, han började i förväg för att få mig att tveka. Han är inte ny i leken. Han vet precis vem jag är och hur jag fungerar. Men han börjar ju bli rätt gammal - hållt igång flera år, jag är pigg och jag ung - jag är stark! I can do this and so can you! Vi ska besegra shaytan och få honom att gråta! Få honom att känna sig lika misslyckad som jag gjorde i morse! Denna dag är inget att deppa över, de som händer de händer - Allah vet bäst! Ett nytt försök imorgon InshAllah, jag tänker inte ge upp nu när jag kommit så här långt.

VAD KAN DESSA MÄNNISKOR GÖRA? - Enbart säga vad de tycker.
HUR KAN DEM SKADDA DIG? - Det kan dem inte!
VAD KAN DE GÖRA FÖR DIG PÅ DOMEDAGEN? - Inget!
VAD HAR DU ATT VARA RÄDD FÖR? - Endas Allahs vrede!

Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!
Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!
Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!


"Allah dömer er inte utifrån era kroppar och utseende, men Han granskar era hjärtan och tittar på era gärningar." [Muslim]

Ya Allah! Må Du belöna alla mina systrar som varit extremt stöttande ♥
Ya Allah! Må Du göra oss starka!
Ya Allah! Må Du göra oss döva för shaytans viskningar!
Ya Allah! Må Du få oss att frukta dig mer än vi redan gör!
Ya Allah! Må Du radera den rädsla vi har!
Ya Allah! Må Du vägleda oss genom vår prövning!
AMEEN!!