Abûl-Hasan al-Ash´arî (d. 330): “Vår troslära och förståelse är att hålla fast vid vår Herres (´azza wa djall) bok, vår profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och det som har rapporterats av de mästerliga följeslagarna, efterföljarna och Imâmerna i Hadîth.” (al-Ibânah, sid. 43)

Publicerat: 2010-03-03 | 09:22:04
Hur var första dagen med hijab?

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,
Alhamdulillahi rabbil alamin, Lov och pris tillkommer Allah världarnas herre! Im so happy, att jag vågat gå emot alla andras åsikter och fördomar. I feel free! Jag har friheten att välja hur jag ska se ut och hur jag ska klä mig. Och jag väljer att se ut som en muslim trotts allt hat och fördomar som finns emot de. Min mamma reagerade lite smått när jag kom med hijab under min hoody luva i helgas. Hon frågade försiktigt om jag hade börjat använda den på jobbet. Jag sa nej... inte än, men jag använder sjal, knuten bak i nacken. Hon frågade även om de hade sagt nått på jobbet och om de hade get några kommentarer på att "om du har de på sig så får du inte jobba här längre"... Jag svarade nej, hade dem sagt de hade jag stämt dem för diskriminering! Men alhamdulillah, de slipper jag göra. Min mamma var väl fortfarande lite skeptiskt, men med tiden så inser hon, inshAllah.




Hur var första dagen på jobbet med korrekt hijab?

- Alhamdulillah, shaytan var på mig hela morgonen men väl efter lunch hade han så gott som gett upp. Detta stärkte definitivt min iman, alhamdulillah! När jag väl kom igång med mitt arbete så märkte jag inte ens av att jag hade den på huvudet i och med att jag tagit det stegvis och är nu van vid att ha nått på huvudet en hel arbetsdag. Och det känns skönt för nacken att slippa den där knuten, haha! Alhamdulillah.


Hur var reaktionerna från dina kollegor?


- Alhamdulillahi rabbil alamin, i och med att jag tagit det stegvis så tror jag inte det var en sånt stor föränding, mer än att de nu kan vara säkra i sina tankar på att jag nu definitivt är muslim. Men som vanligt så har de inte sagt nått... snarare tvärtom, det tystnar när man kommer och undviker väl ögonkontakt men även de börjar dem lägga av med. Eller så är dem extra trevliga och snälla - nästan läskigt! Men de har slutat helt med muslim skämten - har inte hört någon än... vem vet de kanske gör de backom ryggen, men det är deras handlingar inte mina. Men fortfarande är jag förvånad att ingen frågat mig av nyfikenhet mer än chefen, när vi satt i utveckligsmöte. Men i övrigt bryr jag mig faktist inte längre vad dem tycker eller tänker om vad jag har på mig, i början när jag började använda sjal runt halsen och långarmat när det var varmt ute så grav dem mig massa kommentarer, men nu vågar de inte säga nått. Som vanligt så är de ju bara ett av shaytans fula knep att få en att gå vilse.


Hur känns de nu i efterhand?

- Alhamdulillah, en mycket stor tyngd har lämnat mina axlar. Jag är på rätt väg, inshAllah. Att göra något samtidigt som man vet att det går emot islam, kan få en att må extremt dåligt. Samtidigt som jag är glad och stolt över mig själv är jag även förvånad, jag trodde seriöst jag skulle misslyckas i sista stund och ta av mig den innan jag gick in på jobbet. Men jag glömde bort att den var där. Det var inte fören jag såg mig själv i glasfönstret som jag insåg "shit...!? de kommer fatta att jag är muslim på riktigt..." Alhamdulillah, Allah hjälpte mig att hålla shaytan borta från mig.

Kan jag gå till jobbet med en svart hijab, kan jag gå till jobbet med vad som helst på huvudet, alhamdulillah! Haha, dock känns det som jag är den ända muslimska kvinnan på hela berga området! All eyes on me... Kanske finns det någon som tänker - "tänk om jag var lika stark som hon", eller "tänk om jag också kunde våga gå emot strömmen utan att tänka på vad andra skulle tänka och tyck". ALLAHU AKBAR! one day they will, inshAllah!


Hur reagerade dina föräldrar?

- Alhamdulillah, än så länge så vet inte min mamma om att jag går med hijab till jobbet, men jag tror hon fatta att jag tänkte börja använda den i och med att jag kom till henne med hijab i helgas. Min pappa kom oväntat in på kontoret igår - vilket jag inte alls var beredd på men han sa inget speciellt. Efter jobbet när han kom och hämtade mig så såg han väl lite fundersam ut, men han sa inget, han viste väl långt inom sig redan då jag tog på mig min "knut" att jag en dag skulle gå runder med hijab. Så han har väl accepterat mig som jag väljer att leva. Alhamdulillah!


Vad är nästa mål?

- Alhamdulillahi rabbil alamin, nästa mål är väl att satsa på att bära abaya därefter niqab inshAllah.
Skaffa familj och flytta till ett muslimskland, inshAllah.

 


Publicerat: 2010-03-02 | 10:43:28
This may be it... This may be the end...

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

This may be the end of my hijab trip... vad menar jag med det?
Igår satt jag och lyssnade på en föreläsning gällande troslära, att det inte är enbart det som är i hjärtat som räknas inför Allah. Ens ord och handlingar har även de en stor betydelse och utan de blir det ingen helhet. "Du kan ha hijab i ditt hjärta - men du använder de inte" var meningen som fick mig att tänka. Vi ska inte enbart stå inför Allah med vår avsikt och det vi har i hjärtat utan även våra handlingar oavsätt om de är goda eller onda.


"Allah dömer er inte utifrån era kroppar och utseende, men Han granskar era hjärtan och tittar på era gärningar." [Muslim]

Igår hamnade jag väldigt långt in bland mina tankar och ställde frågor till mig själv som jag försökte svara på "Vad vill jag? Vet jag vad jag vill?" och alhamdulillah jag vet vad jag vill. InshAllah så blir de så. "Jag vet vad jag vill och det är att dyrka Allah och praktisera som en muslim och leva som en muslim fullt ut, and that is never going to happen om jag bara står och tycker synd om mig själv...".

Men jag är ändå tvungen att ta steget själv, jag kan inte förväntat mig att någon ska hålla mig i handen. Så imorse tog jag mitt sista steg inom min hijab resa, inshAllah, jag var tvungen att bevisa för mig själv att detta är något jag tror på och vill följa korrekt, utan att någon annan ska vara inblandad så att jag inte kan komma i efterhand och tvivla på mig själv om jag verkligen gjorde de för mig själv eller inte. En sådan sak för mig är väldigt viktig och det är nog därför det tagit så långtid att ta sig hit... jag besegrade shaytan till slut! Allahu Akbar!

For your information som inte fattat de än:
Jag gick till jobbet med korrekt hijab - alhamdulillah. "Håll dig borta från speglen - shaytan är där" Var något jag sa till mig själv hela morgonen och jag trodde seriöst inte jag skulle gå hela vägen.

La Ilaha Ilallah - Det finns ingen värd att dyra förutom Allah!

ps. Jag har fortfarande inte fattat de...


Publicerat: 2010-02-24 | 09:05:57
I am so close, yet so far away

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

"Hur går det med din hijab resa?"

- Är frågan jag försökt att undvika... varje gång jag hört den har jag känt mig besviken. Besviken på mig själv för jag vet hur fel det är att gå med den knut jag har på huvudet... det är haram och långt ifrån sunnah. Varför fruktar jag inte Allah mer än vad jag redan gör? Är en annan fråga jag ställt mig flera gånger. Jag vet att jag snart nått min gräns där jag inte kan gå runder med min knut längre, för jag vet hur fel det är. Jag låter det gå så långt att jag blir deprimerar och mår extremt dåligt på grund av att jag inte kan sluta tänka på hur fel det är. Och igår kväll när jag kom hem, fick jag bara för mig för att göra någontin som kunde få mig ett steg närmare mitt mål.

I have to push myself to the limit that I have nowhere to go, except to make the right thing...

Jag har aldrig sätt mer ut som en muslim på jobbet än vad jag gör idag, och jag är faktiskt glad för att jag fortfarande kan komma närmare mitt mål istället för att ta steg tillbaka. Alhamdulillah. Jag måste verkligen ta mig till den gränsen när jag tröttnat på mig själv för alla fel jag gör och till den gränsen där jag inte orkar bry mig längre, för att jag är så besviken på mig själv att jag gör de utan att tänka. Det är då jag blir döv för shaytans viskningar. I don't have the correct hijab yet, men jag har nog aldrig varit så här nära mitt mål som jag är idag, alhamdulillah.

Vad är min förändring då? you may wonder...
"Du har fortfarande din knut på huvuet..." Yes, men jag har även en andra sjal runt halsen, vilket gör att de ser mer ut som en hijab än vad det någonsin gjort. I am so close, yet so far away. Step by step.

Jag vet att mitt jobb har varit bland ett av de största hindrena för mig att praktisera på rätt sätt och det har fått min iman att bli så svag. Hade jag inte haft mitt jobb, hade jag nog redan gått med hijab, kanske till och med abaya - Bara Allah vet. Men det är så jag känner. Jag är så tacksam för de jobb jag har, att jag kan försörja mig själv och ge till andra. Men jobb för mig idag är = Inget Islam... 8 timmar i mitt liv om dan, 5 gånger i veckan - you do the math... jag klagar inte, det är bara fakta. Det handlar om vad man prioriterar i detta livet. Jobb och världsliga ting eller Islam och mötet med Allah...


Alhamdulillahi rabbil alamin!
För dagens framsteg - det var något jag verkligen behövde.

Im almost there, InshAllah


Publicerat: 2010-02-09 | 11:15:43
En månad: Jag drar mig tillbaka...

As salam aleikum wa rahmatualhi wa barakatuhu,

Det har gått typ en månad nu sen jag började använda min sjal med "knut" (ej korrekt hijab, men en bra början). Mitt huvud känns inte lika tungt och jag har lärt mig hur den ska sätta upp den för att slippa nackspärr. Jag lägger inte längre märket till att jag har nått på huvudet fören jag ser mig i en spegelbild eller råkar ta mig på huvudet. Det känns helt naturligt trots att jag ibland kan sakna att ha nersläppt hår. Men då påminner jag mig bara om hur irriterande de kan vara när de blåser ute och då håret lever sitt eget liv. Men också att jag fruktar Allah och gör det för mitt eget bästa då jag har självrespekt för mig själv och inte vissar upp mig för vem som helst. Allah vet vad som är bäst.

Gällande situationen på jobbet och mina kollegor, så har jag väl inte märkt av mer än att de tystnar i korridoren och att de känns som att de försöker undvika att titta på mig. Kanske bara inbillning, men börjar kännas konstigt att ingen vågat säga nått av ren nyfikenhet förutom min ekonomichef då hon från ingenstans ville tipsa mig om ett superbra ställe i Malmö där de enbart sålde sjalar. 

Jag känner väl att jag mer och mer drar mig tillbaka, då de enbart är massa haram i deras samtalsämnen. Vilket gör att jag inte riktigt trvis längre på jobbet. Dels också för att jag inte känner att jag får den dagliga dos av Islam som jag skulle vilja ha. Miljön är stressande och det blir svårt att koncentrera sig i bönen. Dock så börjar tiderna för bönerna bli lättare i och med att dagarna blir längre. Efter klockan 15:00 är jag i stort sätt den ända kvinnliga på jobbet vilket inte gör det så passande för mig att gå ut och sätta mig vid fika bordet och umgås med de andra, då jag vill undvika att skapa fitna (frestelse)... InshAllah så har Allah något bättre för mig.


Publicerat: 2010-02-04 | 10:43:36
Positiv feedback

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Alhamdulillahi rabbil alamin.
Idag har det gått 25 dagar sen jag kom till jobbet med sjal på huvudet. Reaktionerna har väl inte varit dramatiska, dock har man fått en och annan kommentar. Men för det mesta så hör man bara tystnad när man går förbi. Är de rädda för att säga något dumt i min närhet? Don't know... men vid det här laget borde väl alla på jobbet ha förstått att jag är muslim, även om jag inte gått runt och sagt de till folk. Fast ibland har jag väl en känsla av att Boss och min ekonomichef måst ha sagt nått i smyg till de andra... come on, när jag berättade för Boss, så viste ju min ekonomichef de nästa dag - det har gått 25 dagar, skulle inte förvåna mig. På ett sätt är de väl bra, då slipper jag själv känna att jag måste berätta. Men på ett annat sätt är de väl mindre bra då människor kan få mer fördommar. Ni vet rykten och så vidare.

Men har sagt till mig själv, frågar de inte ska jag inte lägga ner tiden på de. InshAllah.
Haha, tydligen tyckte min ekonomichef att jag passade så bra i min marinblåa sjal och att de såg så kvinnligt ut. Sen började hon fråga hur många sjalar jag hade... hon nämnde att en vännina till henne, kände en muslimsk kvinna som hade tipsat om något ställe i Malmö, där de enbart sålde massa sjalar. Sen så blev hon osäker på om de hette muslim och att jag skulle rätta henne om hon hade fel. :) Positiv feedback, sånt gör mig motiverad. Till skillnad från dålig kritik och negativitet - då blir man bara deprimerad.

Haha, jag menar de verkligen när jag säger att jag tar de här med hijab steg vis.
Började med pandband, gick sedan över till en sjal på huvudet med knut i nacken. Och idag har jag ytterligare tagit ett steg och låtit en liten bit hänga ner på min högra sida, inshAllah så blir de snart att den bit som hänger ner kan går under hakan, som en riktigt hijab ska göra. Det är mitt mål iallafall, inshAllah.


Publicerat: 2010-02-01 | 14:09:12
Stannar upp i vardagen för att dyrka Allah

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Alhamdulillahi rabbil alamin - Lov och Pris tillkommer Allah, världarnas herre.
Igår satt jag och dividerade med mig själv om hur jag skulle gå tillvägas med min hijab resa... dock kom jag ingenstanns. Tankarna går hela tiden i vågor. En dag då min iman är hög kan jag tycka att det är väl ingen big deal att ta på sig abaya och niqab, jag skulle ju göra de enbart för Allah subhana wa t'ala. Jag brukar ju redan springa runder med de hemma. Varför ska jag behöva stressa varje morgon med "vad ska jag ha på mig", "passar detta?" - såna tankar som är obetydliga för Allah. Han tittar inte på vårt yttre... ändå är det som många lägger vikten på de.

När jag körde till jobbet i morse och körde igenom en korsning såg jag en bil komma från höger, tänkte för mig själv: Tänk om den hade kört rätt in i sidan på mig och jag hade överlevt krashen, hade jag tatt på mig hijab och abaya dagen efter av rädsla för Allah? Klart det hade varit ett stort Wake up call, men det är ju fel för det ska ju inte behövas om man vet vem Allah är.

Ibland kan jag drömma mig bort och föreställa mig att jag bor i ett muslimskt land, solen skinner och jag är ute och handlar med mina barn, fullt klädd i svart abaya och niqab, inshAllah. Jag är nog inte den ända. Tänk om man bara kunde få smällt in i mängden där man bara kan vara sig själv och där alla stannar upp i vardagen för att dyrka Allah. Det ger mig gåshud.




Må Allah skydda oss från Shyatans viskningar och planer, ameen
Må Allah få oss att frukta hans vrede mer än vad vi redan gör, ameen
Må Allah stärka oss och hålla oss på den raka vägen, ameen
Må Allah vägleda oss genom våra svårigheter, ameen
Må Allah skydda mina syskon från elden och från gravens plågor! Ameen


Publicerat: 2010-01-27 | 08:51:21
Jag kan inte necka min tro på Allâh!

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Jag tror de (min kollegor) fattat att jag är muslim nu. Jag berättade för boss igår efter vi suttit i möte då han frågade mig om min sjal på huvudet var något religöst. Jag kan inte necka min tro på Allah, så jag berättade. Något som var oväntat och något jag inte hade räknat med, alhamdulillah, allt har sin tid och sin plats. När poletten faller på plats så förstå människor... dock kunde min chef inte hålla tyst om de, så i morse när jag gick förbi min ekonomichef så bad hon om ursäkt för sina små kommentarer hon hade get mig och att hon nu förstod varför jag hade den på huvudet, boss hade klart skvallrat. Men det var rätt skönt att någon annan sa de till henne. För det var bara att le bort de när hon påpekade de, alhamdulillah. Men trots att de nu börjar förstå att jag är muslim så trivs jag ändå inte längre på jobbet - när de gäller mina arbetsuppgifter och hur jag spenderar mina dagar. Som det känns just nu så känns det som att jag slänger bort alla mina timmar och spolar dem i toaletten... 2 år - snart 2 och ett halvt år, har jag jobbat här. På den position jag har och det arbete jag gör är de väl på gränsen på hur länge man klarar av att göra samma grej om och om igen. Det är dax att förnya mitt yrke eller börja plugga. Ska jag vara ärlig saknar jag pluggandet :P haha, trodde aldrig jag skulle säga de, alhamdulillah Allah har get mig verktygen att lära och kunskap är något jag älskar. Dock är jag rätt sugen på att plugga utomlands... och komma bort från detta kalla land ett tag... inshAllah.



Publicerat: 2010-01-24 | 21:10:28
This is only the begining...

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu

Subhan Allah, tågresan hem från Malmö... det var något jag inte hade räknat med.
Redan innan jag skulle gå och stod framför spegeln för att ta på mig hijab tvekade jag och det blev i stället den vanliga knuten på huvudet. Jag bara fick känslan av att om jag sätter på mig korrekt hijab nu... det är mörkt ute så kommer de finns människor som kommer att terrorisera mig. Känslan jag fick var inte fel, mycket riktigt blev jag mobbad av 3 killar på tåget. De tyckte jag såg ut som en spanjorska? Men jag var väl inte deras första offer, snarare tågvakten som kollade biljetterna då de inte hade köpt biljetter och var tvungna att betala mer än vanligt, han var utländsk och talade med brytning. När han hade gått började de klaga på hur dålig svenska han kunde etc sen var de mig de fokuserade på. Subhan Allah, hade de inte varit så att vi hade varit en station från Helsingborg så hade jag nog inte kunnat låta bli att säga något dumt. Men alhamdulillah jag lyckades hålla de för mig själv. Subhan Allah jag bara hoppas och önskar på att deras avkomma kommer att bli bättre människor än vad dem någonsin varit. Jag kom och tänkte på de jag hade läst, att en kvinna inte ska resa själv, subhan Allah. Hade jag haft någon med mig hade de aldrig vågat säga nått. Det är bara synd att människor inte kan uppfostra sina barn mycket bättre. But I know this is just the begining of a new test from Allah. På nått sätt så gjorde dem mig så fruktansvärt arg inombords, subhan Allah, må Allah förlåta mig för mitt hat jag kände mot dem. Allah vet bäst vad dem förtjänar och det är bara Allah som kan straffa. 

Jag är på rätt väg, jag är på rätt väg, jag är på rätt väg - dem är vilsna...

Subhan Allah ibland är det lättare att hata än att älska - shaytans viskningar...

Publicerat: 2010-01-22 | 09:23:11
Till alla er modefreaks, please explain!

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Denna veckan har varit väldigt annorlunda från hur den annars brukar vara - jag har en knut på huvudet... Eller det är iallafall så de ser de här på jobbet. Jag menar det har gått en veckan, de borde väl ana nått?

Jag: Godmorgon!
Ekonomichef: Godmorgon... hehe och du har den knuten igen...
(Det kändes som att hon sa de precis som, hehe... okej är du muslim? I så fall håll dig på avstånd :S)

Jag tänker för mig själv: Okej?... Får jag inte klä mig som jag vill? Jag har aldrig påpekat var du har på dig... 
Sen går jag bara därifrån.

Sen kommer hon in på mitt kontor för att rota i posten...
Ekonomichef: Blir du inte varm i hårbotten av den där? När du går här inne?
Jag: Nej...

När hon går förbi mig i korridoren...
Ekonomichef: Jag saknar att se ditt hår...
Jag: ...Va? (Hörde inte riktigt vad hon sa)
Ekonomichef: Jag sa, jag saknar att se ditt långa hår. Jag tycker det är så vackert
Sen gick hon in på sitt kontor och jag stog förvirrad vid kopiatorn...
Jag tänker för mig själv: sa hon verkligen de hon sa? haha. Okej? Varför vill hon titta på mitt hår egentligen? Inte precis som att hon ser mig när vi sitter i varsin ände av kontoret... Waird!

Min Ekonomichef är den ända som sagt något, det konstiga är att hon är kvinna... och hon vill att jag ska visa mitt hår för hon tycker det är så vackert... borde de inte vara tvärtom att det är männen som klagar och ger såna kommentarer? Jag hade inte räknat med att de skulle komma från en kvinna...

 


Seriöst jag förstår inte hur de pallar lägga ner energi på att påpeka hur någon annan ser ut. Varför kan man bry sig så mycket om vad någon annan har på sig, jag har aldrig förstått de och jag kommer nog aldrig heller förstå de. ORKA! Det är bara så meningslöst! Till alla er modefreaks, please explain! Well, jag är redan nyfiken på vad de kommer säga nästa vecka, cuz im not taking it off! Jag har kommit så här långt varför ska jag slå av på farten och stanna när jag vet att domedagen bara är runt hörnet 0.0 alhamdulillah.

Okej, till alla er icke muslimer som läser - let me explain something to you.
Att sträva efter hijab är mitt eget val, då jag tror på Allah, skaparen av allt i himlarna och på jorden och för att jag fruktar hans vrede. Det finns ingen man i mitt liv som tvingar mig, jag är inte gift, inte än iallafall, inshAllah. It's just me. Jag flyttade hemifrån för ett halvår sen, jag har inga föräldrar som har kunnat påverka mig - inte för att dem är muslimer (inshAllah one day).

Jag är inte hjärntvättad, jag har iallafall tatt mig tiden att läsa och studera om Islam innan jag drog en slutsats på vad som var rätt och fel av de man ser i media till skillnad från många andra som bara följer strömmen och pekar finger. Jag använde hjärnan jag fick för att tänka själv, istället för att bli hjärntvättad av media. Så om du tycker jag verka hjärntvättad som kan välja hijab, titta på dig själv först. Det är du som är hjärntvättad då du följer i stort sätt allt var media säger, vilket mode man ska ha, vilka ställen man ska gå till, de senaste, du vet vad jag menar. Du om någon borde testa använda hjärnan någon gång. Know the facts before you judge ;)

Både du och jag vet att detta livet inte varar för alltid, en dag ska vi dö. That's a fact we all know. Why do you wanna make yourself a paradise on earth when you know it's not gona last forever... Använd hjärnan du fick för att hitta sanningen, för den finns. Just Think about it!

Om du är icke muslim och vill veta sanningen tveka inte att kontakta mig. Jag vet var du kan hitta alla svar du söker och jag vet om att varje fråga du har, kommer att besvaras med bevis både i de vi har runt omkring och i de som står skrivet svart på vitt. Logik på hög nivå och inget som är förvirrande - enkla svar. Life is simple, Why make it harder?

 


Salam ♥ Peace

Publicerat: 2010-01-20 | 09:19:29
Bad "hairday"...

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Subhan Allah, snacka om att jag krigade med min sjal i morse. Jag var trött och inte på humör, haha, kan ju inte sluta i annat än katastrof. Men efter typ en halvtimme fick jag den någorlunda på plats :S Man kan ju verkligen säga att jag hade en "Bad hairday"!

Dag nr. 3 på jobbet med sjal på huvudet, hur känns de?
- Alhamdulillah, Jag är faktist stolt över mig själv att jag kommit så här långt, dels på egen hand och hjälp från Allah subhana wa t'ala :)

Alhamdulillah, ända sen i fredags efter jobbet har jag haft hijab eller sjal på huvudet när jag gått ut. Det är 6 dagar i rad, MashAllah! Den jihad jag haft inom mig själv har lugnat ner sig lite under dessa dagar. Jag känner mig inte längre stressad eller att jag har en oro i magen när jag ska till jobbet. Än så länge så kan jag hantera deras blickar och deras tysthet, klart man ser på dem att de tänker nått, men så länge de håller de för sig själv kan de inte riva mig på djupet. Varje dag som går blir jag allt självsäkrare. Målet är väl att komma till den gränsen att jag inte tänker på att jag har nått på huvudet och att jag inte kan vara utan den, inshAllah. Målet är att sträva efter den korrekta hijab. För eller senare så kommer allt hamna på plats, de som händer, de händer och de som händer är meningen, alhamdulillah. 

Ya Allah! Må Du belöna alla mina systrar som gått igenom denna inre jihad och må Du belöna och stärka alla systrar som går igenom de nu och krigar med själv om att sätta på sig slöja, ameen! Må Du göra de lätt för oss!


Take it step by step, tills du blomstrar!
InshAllah


Update: Fick äntligen ett livstecken på att de lagt märket till min sjal på huvudet, haha, min ekonomichef undrade om jag hade klippt av mig håret. Men hon tyckte de var jättefint med sjal på huvudet :D (Big smile)

Publicerat: 2010-01-19 | 09:58:38
De scannar mig från top till tå...

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu :)

En ny dag, en ny sjal - alhamdulillah :)
Dag 2 at work med sjal på huvudet, it feels good. Valde en tunnare och mindre sjal så att det inte känns så tungt för nacken. Dock skulle man kunna tror att jag har hijab eftersom sjalen är svart och min polotröja är svart :) InshAllah det kommer.

Men än har jag inte fått någon kommentar, vilket börjar bli konstigt. Jag borde ju vara glad att ingen sagt nått men samtidigt så tror jag inte de vågar säga nått? Min Ekonomichef brukade alltid kommentera på mina headbands som jag tidigare haft, trodde åtminstonde hon skulle sagt något gällande detta, det är liksom inget man missar :P . Haha, men varför bryr jag mig... Så länge de inte pratar om de eller pratar om de bakom ryggen på mig så jag kan höra de i koridoren it's all good. Dock har jag sett deras blickar, hur de scannar mig från top till tå, de anar väl något. Min klädsel är ju väldigt annorulunda från då att jag började jobba här. Alhamdulillah, gårdagen var till min fördel och jag fick en självförtroende kick, vilket jag verkligen behövde. Små steg, små steg... man får se de långsiktigt.


Publicerat: 2010-01-18 | 10:27:38
Sabr, det är bara att bita ihop...

Seriöst systrar, jag förstår inte hur ni klarar de, mashAllah. Mina öron verker av underscarfen som trycker mot dem och jag har redan fått nackspärr, haha. Snacka om att vara ovan. Jag ser verkligen upp till er systrar som bär hijab, mashAllah, ni är en föerebild till oss alla som funderar på att ta på oss hijab. Må Allah belöna er, ameen! Jag sitter och tänker så här, jag har bara haft den på huvudet i mer än 2 timmar, jag har fortfarande 6 timmar kvar innan jag kan ta av den, haha, min nacke kommer vara död i morgon. Kommer inte kunna röra mig, säkert. Men jag vet ju att de först och främst beror på att jag har en stor knut i nacken, som tynger. Hade jag haft korrekt hijab hade den ju hängt runt hakan och inte tyngt bak mitt huvud, dock hade de inte skonat mina örona haha d._.b

Är lite förvånad att inget sagt något än, inte ens boss, men dem ser väl de inte som någon form av hijab eftersom de inte är de, så de har väl inget att relatera till och koppla tankarna till att jag skulle vara terrorist och hjärntvättad, haha.

Well, well, smärtan jag känner är de värt. Smärtan jag skulle få i helvetet för alltid skulle jag nog inte klara av. Sabr, det är bara att bita ihop. Det kommer bli 6 underbara timmar, inshAllah. :D


Publicerat: 2010-01-18 | 08:25:02
"Skaffa ett strykjärn..."

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu everyone och god morgon.

Kom precis till jobbet och kände att jag bara var tvungen att skriva av mig lite. Idag sitter jag på jobbet med en sjal på huvudet - tro de eller ej, dock är det ingen korrekt hijab, då allt typ sitter som en knut i nacken (tror jag kommer ha rätt mycket träningsvärk i nacken efter jobbet, det börjar redan kännas tungt). Jag vågade inte ta de så långt till korrekt hijab, när de är första gången jag kommer till jobbet med något på huvudet. Men jag ville ändå inte "komma tomhänt". But im one step closer :D Tanken var väl mer för att känna på hur de skulle vara att ha nått på huvudet hela dan, samt också för att göra omgivningen van vid tanken att jag har nått på huvudet så det inte blir som en chock för alla, även mig när jag ska ta på mig hijab. InshAllah så kommer det förhoppningsvis gå bra... kändes dock lite konstigt när pappa kom och hämtade mig i morse, han sa inte så mycket... förutom att jag borde skaffa ett strykjärn eftersom han tyckte mina byxor var för skrynkliga, haha. Fick en känsla av att jag på nått sätt påminde honom om att jag var muslim? I don't know... dock försökte han dölja att han tänkte på något... ingen kul bilresa. Dock har de inte sagt något på jobbet än, bara kollat lite fundersamt på vad det är jag har på huvudet... dock har inte boss kommit in på kontoret, förbereder mig för värsta kommentaren - som alltid. Han är nog den som mobbar mig mest för mina kläder på jobbet. Rätt sjukt att man kan bry sig så mycket om hur någon annan klär sig - orka!

Ya Allah! Må du göra mig stark och låta denna dag vara till min fördel, ameen!


Publicerat: 2010-01-17 | 21:23:31
Mobboffer nr 1

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Alhamdulillah, hela helgen har handlat om hijab i stort sätt. Vad till och med nere i stan med den, och har även åkt buss med den, framsteg, framsteg. Dock är de väl fortfarande lite ovant att ha nått på huvudet men jag slipper ju frysa om öronen d._.b 

När jag var ute med hijab så tänkte jag inte så mycket på de, även om jag såg folks blickar så försökte jag undvika att titta dem i ögonen. Men egentligen så bryr jag mig inte om vad de tänker, de är människor jag inte känner och som inte känner mig och jag kommer förmodligen aldrig att träffa dem igen. Så det är inte de som är mitt problem att jag inte börjar använda hijab. Det handlar om jobbet och människorna som jag jobbar med. Dem vet vem jag är, hur jag varit och hur jag är som person och en dag så kommer jag helt plötsligt i hijab. Det är väl mest deras reaktion som skrämmer mig... det är ändå ett ställe som jag går till varje dag och spenderar 8h x 5 dagar i veckan. Och det är människor jag arbetar med. Jag har flera scener i huvudet om hur de skulle kunna reagera och hur stämningen skulle bli på jobbet. Antingen blir jag mobboffer nr 1 eller så blir de kalla och håller sig undan eller så börjar de diskutera och debattera (vilket jag hatar, om man ska ta de muntligt för jag är kas på de!)... haha, jag vet jag är sjuk som kan tänka så. Men jag vet hur dem funkar, 2 år sätter sina spår.

Men jag vet om att inget kommer att förändras ju längre jag väntar... det är inte förrän jag slutar, som jag verkligen ska släppa tanken (shaytans viskningar) och bara börja med hijab. Det är nog de som är mitt största hinder... mina kollegor. But still vad är dem för människor egentligen - vad kan dem göra... inget, men det är ju inte så kul att jobba på ett ställe om man inte kan trivas, right. MEN SLUTA? BYTTA JOBB? I know... men hur lätt är det att få jobb i dessa dagar egentligen. Hade varit lättare om man bara hade varit hemmafru... inshAllah. Jag måste kunna betala räkningarna...

Självförtroende och en starkare iman, det är de jag behöver.

Well, sammanfattningsvis har de varit en bra helg med framsteg :) Jag vet vad det är jag måste jobba på. InshAllah så kommer jag snart nå mitt mål. 

Publicerat: 2010-01-13 | 13:08:00
Små steg kan leda till stora framsteg

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Just nu har jag väl inte kommit mycket längra mot mitt mål att bära Hijab. Dock har jag lagt upp en plan för att finta Shaytan och göra honom förvirrad. Varje morgon ända sen i måndags har jag efter Fajr tatt på mig hijab. Just för att ge mig själv känslan att "detta kommer jag göra varje dag", inshallah. Och att göra mig själv van vid tanken att se mig i den och ha något på huvudet. Jag behöver stärka mitt självförtroende gällande hijab så det är de som är tanken. Små steg kan leda till stora framsteg, inshallah.

Jag vet redan allt som finns att veta gällande hijab, eller jag har åtminstonde läst om de. Dock hjälper de inte att läsa om det, för att känna sig van i den - man måste prova på riktigt. Till exempel: Man brukat ju inte köpa en tröja enbart för att man tittat på den, man provar den ju innan man köper den, för att se om den passar dig och om du trivs i den... 

Till helgen funderar jag på om jag smått ska börja använda hijab om jag går ut, inshAllah. Jag vet inte om de har något med att jag inte pratat med min mamma om de... Jag vill inte göra henne besviken på samma sätt som jag gjorde när jag berättade att jag var muslim. Då hon frågade mig varför jag inte hade pratat med henne om att jag funderat på de... Dock vet jag ju att man inte ska fråga kuffar om råd - but she is still my mom.

Jag tänker fortfarande sträva efter att bära hijab oavsätt om jag kommer misslyckas ännu en gång. Jag är envis så de kommer nog gå bra, inshallah. Desutom är jag väldigt tävlingsinriktad när de gäller att bevisa något :P Shaytan är min största motståndare och jag ska bevisa för honom att han suger!


Publicerat: 2010-01-11 | 10:54:48
Att bestämma sig...

... och sedan slutföra de.


As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Jag tänkte göra en ny kategori som jag tänkte name ge till "Min väg till Hijab".
Att prata om de gör de lättare att hantera och man går inte vilse bland shaytans viskningar. Jag vet om att jag inte är den enda som funderar på att ta på sig hijab eller att jag inte är den enda som gått igenom detta. Man kan väl säga av erfarenhet att detta är något vi alla går igenom när vi valt att leva enligt Islam och följa Allah, subhana wa t'ala. Framför allt gör jag detta för min egen skull för att påminna mig om att jag faktist kan besegra shaytan och få honom att gråta.

Att läsa mina egna ord, blir som att peppa sig själv. Men även en påminnelse till alla andra systrar som fundrar att använda hijab, att det bara är något som sitter i huvudet (shaytans viskningar). Mitt mål med detta är självkart att jag ska ta på mig hijab. Dock var mitt försök idag rätt misslyckande...

I en hel vecka har jag gått fram och tillbaka med tanke i mitt huvud. Jag ville verkligen satsa på att ta på mig hijaben då min semester var över och det var back to business som gällde. Ett nytt år, en ny start, en ny mig - De var så jag tänkte. Börja om och visa vem jag är, slippa smygga runder med de på jobbet. Men något gick fel, min iman störta i mitten på veckan då jag insåg att veckan snart var slut och jag såg verkligen inte fram emot de. Subhan Allah, jag är så tacksam för de dagarna jag fick spendera hemma och sturera om Islam. Det var nog de som gjorde mig så ledsen... att jag inte skulle få lika mycket tid till Islam på samma sätt när jag väl kom tillbaka till jobbet.

Denna gången blev jag överlistad av shaytan, han började i förväg för att få mig att tveka. Han är inte ny i leken. Han vet precis vem jag är och hur jag fungerar. Men han börjar ju bli rätt gammal - hållt igång flera år, jag är pigg och jag ung - jag är stark! I can do this and so can you! Vi ska besegra shaytan och få honom att gråta! Få honom att känna sig lika misslyckad som jag gjorde i morse! Denna dag är inget att deppa över, de som händer de händer - Allah vet bäst! Ett nytt försök imorgon InshAllah, jag tänker inte ge upp nu när jag kommit så här långt.

VAD KAN DESSA MÄNNISKOR GÖRA? - Enbart säga vad de tycker.
HUR KAN DEM SKADDA DIG? - Det kan dem inte!
VAD KAN DE GÖRA FÖR DIG PÅ DOMEDAGEN? - Inget!
VAD HAR DU ATT VARA RÄDD FÖR? - Endas Allahs vrede!

Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!
Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!
Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!


"Allah dömer er inte utifrån era kroppar och utseende, men Han granskar era hjärtan och tittar på era gärningar."
[Muslim]


Ya Allah! Må Du belöna alla mina systrar som varit extremt stöttande ♥
Ya Allah! Må Du göra oss starka!
Ya Allah! Må Du göra oss döva för shaytans viskningar!
Ya Allah! Må Du få oss att frukta dig mer än vi redan gör!
Ya Allah! Må Du radera den rädsla vi har!
Ya Allah! Må Du vägleda oss genom vår prövning!
AMEEN!!