Abûl-Hasan al-Ash´arî (d. 330): “Vår troslära och förståelse är att hålla fast vid vår Herres (´azza wa djall) bok, vår profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och det som har rapporterats av de mästerliga följeslagarna, efterföljarna och Imâmerna i Hadîth.” (al-Ibânah, sid. 43)

Publicerat: 2010-08-05 | 16:08:54
Subhan Allâh! Fri är Allâh från alla brister och fel!



Må Allâh vägleda dig!


Publicerat: 2010-07-06 | 00:07:12
One Year!

Ašhadu ʾan lā ilāha illā-llāh, wa ʾašhadu ʾanna muḥammadan rasūlu-llāh

Bismillahi-Rahmani-Rahim, Alhamdulillahi rabbil alamin.
Assalamu Alaykum wa Rahmatullahi wa Barakatuh till den troende,


Många av er har märkt av att jag inte skrivit personliga och egna inlägger på ett bra tag, but to be honest - mitt liv är inget du behöver lägga din dyrbara tid på, Subhan Allâh, vi har Islam att lägga vår tid på. Därav vill jag inte slössa din tid när du väl besöker denna sidan, då döden är närmare än vad vi kan föreställa oss, Allâhu alam - Allâh vet bäst när det är vår tur att hamna i graven. Är du redo?

En annan anledning är även att jag försöker följa Profetens (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) uttalande som en anonym läsare påminde om i början då jag först började med denna sidan...: “My entire nation is safe, except al-Mujahirin (those who boast of their sins). Among the Mujaharah is that a man commits an (evil) act, and wakes up in the morning while Allâh has kept his (sin) a secret, he says: “O so-and-so! Last night I did this and that.” He goes to sleep while Allâh has kept his (sin) a secret but he wakes up in the morning and uncovers what Allâh has kept a secret!” [Sahih al-Bukhari]

Anledningen till varför jag ville skriva detta inlägget är för att jag alhamdulillahi rabbil alamin har varit muslim i ett helt år! Och ville dela med mig av något som en broder sa till mig precis efter jag hade sagt min Sahadah (för ett år sen) och som än idag sitter som klister i huvudet på mig: "Nu är det upp till dig hur mycket du ska söka kunskap". Och med denna meningen vill jag ge er alla en påminnelse om att - man gör de till vad det blir, är du redo att stå inför din Herre? Allâhu Alam!... Subhan Allâh! Ya Allâ! I truly seek refuge with You from the punishment of Hellfire, and from the punishment of the grave, and from the trails of living and dying, and from the evil trials of the Dajjal (Anti Christ). Ya Allâh! truly I seek refuge with You from the evil of what I have done, and from the evil of what I have not yet done. Jag hoppas du tar till dig av meningen lika mycket som jag gjorde, ameen!

Vi alla har våra prövningar på ett eller annat sätt - säg: Alhamdulillah och tacka Allâh för att Han (Subhana wa ta'ala) älskar dig så pass mycket att Han (Subhana wa ta'ala) testar dig för att se om du älskar Honom tillbaka. Subhan Allâh, det har redan gått ett år... och med "redan" menar jag att tiden är för dyrbar att slössa. Döden påminner oss dagligen, men detta är något många av oss tar lätt på... Frukta Allâh och domedagen!

Glorified be Allâh, and Praised. Glorified be You, O Allâh, and Praised. I bear witness that there is no true god exept You. I seek forgiveness from You and repent to You. Ya Allâh! send prayers on Muhammad, and on the family of Muhammah, and send blessings on Muhammad, and on the family of Muhammad, as You sent prayers on Ibraaheem and the family of Ibraaheem; You are indeed Worthy of Praise, Full of Glory. ALLÂH AKBAR!

Publicerat: 2010-04-27 | 12:35:58
Listen and Obey, Allâhu Alam

Assalamu alaykum wa rahmatullahi wa barakatuhu till den troende,

Listen and obey, Allâhu Alam (Allâh vet bäst). Underkasta dig Allâhs vilja du är Muslim. Att underkasta sig Allâh innebär att man lyder Honom i allt oavsett om det går emot ens egna luster och begär. Att man lyder oavsett om man gillar de eller ogillar de. Allâhu Alam (Allâh vet bäst)! Skaparen vet vad som är bäst för skapelsen.

Al-Fawzan: Att lyda Allâh innebär att underkasta sig Hans befallningar och undvika Hans förbud.
(Sarh al-Qawa'id al-Arba'ah. sid. 8)

Ibn Taymiyyah: Att inte ha någon annan än Allâh i hjärtat betyder att man älskar det Han älskar,  hatar det Han hatar, behagas av det Han behagas, förargas av det Han förargas, befaller det Han befaller och förbjuder det Han förbjuder. (Minhaj Ul Sunnah Al-Nabawiah 5/355)

Islam är ett och komplett. Antingen allt eller inget, man kan inte plocka och välja dem fina bitarna för sig själv. Väljer du Islam väljer du Allt och inte vissa delar av den. Att Islam är ett och komplett innebär att om du lägger till eller tar bort något så blir de inte längre Islam.

”För Allâh är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja.” [Koranen 3:19]

”Om någon vill anta en religion som inte innebär underkastelse under Allâhs vilja kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.” [Koranen 3:85]

"Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion." [Koranen 5:3]

En hadīth rapporterad av 'Umar bin al-Khattab i vilken Gabriel frågade profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – om islam och īmān:

”Islam är att du vittnar om att ingen har rätten att bli dyrkad utom Allāh och att Muhammad är Allāhs sändebud; ber; betalar allmosan; fastar under ramadan; och vallfärdar till Huset om du har möjlighet att göra så.”

Och om īmān har han sagt: ”Det är att du uppriktigt tror på Allāh, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen och att du tro på det förutbestämda, det goda och det dåliga i det.”

Publicerat: 2010-04-19 | 13:46:14
Någon som vet?!

Någon som vet en bra muslimsk skola för kvinnor i ett muslimskt land som man kan söka till?
I så fall lämna en kommentar, barik Allahu feek!


Publicerat: 2010-04-06 | 19:50:56
Svar på en anonym kommentar ang. inlägget "Tiden rinner iväg..."

Tack för din kommentar. 
Jag känner att jag åtminstone har en rätt att svara dig "anonym".

Bismillahi rahmani rahim - I Allah's den nåderikes den barmhärtiges namn!

Utdrag från din kommentar: "Det är sant såklart, det är viktigt att man även säger till varandra om det är någonting speciellt som är 'sagt utan kunskap' som du skriver. Det är vår plikt som muslimer o syskon i islam, och det är ännu viktigare att man inte dömmer varandra eller tänker saker som "hon/han är så okunnig" eller liknande för alla gör misstag och därför måste man säga till om man ser någonting (på bästa sätt) och inte ha dåliga tankar om sina syskon."

Svar:
 Jag påstår inte att någon är okunnig eller att den och den vet så och så mycket. Jag anser mig själv inte veta bättre eller mer än någon annan! Vi alla lär oss olika fort, har olika situationer men vi alla har samma plikt som muslimer vilket är att finna kunskap om sin religion! Var i mitt inlägg påstod jag att jag ansåg mig bättre än andra? Hela inlägget var en ren påminnelse först och främst till mig själv därefter till alla andra som vill ta emot den. Allt på denna blogg är riktat till mig, därefter till den som vill ta den till sig! Den ända som kan döma är Allâh. Allâhu Alam, Allâh vet bäst vilka som har dåliga tankar som sina syskon i Islam. Även jag som många andra har brister och fel, må Allâh förlåta oss för dem.

Utdrag från din kommentar: "Det är bättre syster att du säger "må Allah vägleda oss alla" än att skriva "Vissa människor försöker ge dawah till andra när det själva är i stort behov av dawah. Hur skulle någon kunna ta en på allvar om man själv inte handlar utmed den dawah man ger?", det hela känns lite dömmande, som att det finns någon/några syskon du kanske stör dig på som även bloggar och som att du är bättre. (Jag vet att det inte är vad du vill säga eller menar med texten insh'Allah)"

Svar: Åsikten att "bristen av kunskap är stor" är inte min egen, utan från de lärda.
Kommentaren "Vissa människor försöker ge dawah till andra när de själva är i stort behov av dawah" är även den inte min åsikt utan de lärdas då de talar om Djamaa´at-ut-Tablîgh.
Kommentaren "Hur skulle någon kunna ta en på allvar om man själv inte handlar utmed den dawah man ger?" är även de en åsikt från de lärda då de säger lev som du lär. 
Utför man heller inte dawahn man ger så tror man ju inte på den för man lever ju inte efter den själv, right?! För att kunna utföra något måste man ha kunskap om de! - KUNSKAP före tal och handling!
"- Ha tro i det du säger utan att tveka. Det sägs att det som kommer från munnen når örat, men det som kommer från hjärtat går till hjärtat. Det arabiska talesättet lyder: om du inte har det, kan du heller inte ge det. Om du inte tror på det du förmedlar, kommer det inte att nå fram. Din ärlighet och övertygelse spelar en stor roll i hur du lyckas att utföra da'wah."

Koranen säger: ”TROENDE! Varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Allah att era ord inte överensstämmer med era handlingar!”(61:2,3)


Du säger: Jag vet att det inte är vad du vill säga eller menar med texten insh'Allah
En fråga till dig: Om du nu säger att det inte var de jag ville säga eller mena med texten, varför tar du upp de då?

"Anonym" Vem du nu är... du påstår att man inte ska döma, men du utför handlingen själv när du påstår att jag tror jag är bättre än någon eller du tror att jag stör mig på någon annan blogg etc. vilket är fel, som du själv säger. Vill du rätta mig, rätta mig med ord och tal från Quranen, profetens (sallalahu alaihi wa sallam) sunnah och från de lärda när du påstår att jag gjort fel. No offence, du har säkert mycket kunskap, Allâhu Alam, men dina ord och ditt tyckande går inte att jämföra med Allâh, profeten (sallalahu alaihi wa sallam) och de lärda.

Utdrag från din kommentar: "och sen så är det inte som att du skriver grejer på bloggen och att det är "din" kunskap. Det är kanske sådant du fått lära dig av islamiska böcker och lärda, du skriver inte dina egna luster när det gäller islam"

Svar:
Precis! Jag skriver inte från mina luster och begär - allt sånt hamnar under "MINA TANKAR OCH ÅSIKTER" Allt annat är vad Islâm säger, inshAllâh! Så kom inte att påstå något annat om du inte har bevisen för de. Kunskapen som finns på min blogg är kunskap jag samlat på mig och som jag mer än gärna delar till andra som inte har möjlighet att lägga sin tid på att leta upp den! MEN jag påstår INTE att jag skryter eller att jag vet bättre! Jag tackar Allâh för den vägledning han har gett mig, alhamdulillahi rabbil alamin! och ber om att Han ta'ala ger den till andra. De mesta på min blogg är de lärdas åsikt. "Listen and obey" sann kärlek ligger i lydnad - i Islâm har man ingen åsikt och man kan inte plocka från den med de som passar en själv. Islâm är ett och komplett, vilket jag säkert tror att du håller med om. Den som ändrar något, lämnar något, lägger till något har gjort fel mot sig själv.

Utdrag från din kommentar: "till slut vill jag säga att det är värre om man inte gör någonting över huvud taget än om man gör dawah"

Svar: Det du ska göra är att finna kunskap om din religion innan du ger dawah: de lärda säger: KUNSKAP GÅR FÖRE TAL OCH HANDLING!  "- Var medveten om vad du talar om. Försäkra dig om att du har en grundlig och djup kunskap om vad du talar om. Glöm inte bort att Profeten (sallalahu alaihi wa sallam), utlovat en plats i Helvetet åt vemhelst som säger en lögn om honom. Var säker på att det du säger är helt korrekt. Var ärlig om du inte vet. Om du inte är säker på dina kunskaper, kan ditt bidrag bli negativt istället för positivt."

Utdrag från din kommentar: "Jag dömmer inte dig, för man blir irriterad om man ser någon leka runt kanske, man varnar men personen förstår inte. Det man måste förstå är att vi är bara det, vi är bara varnare och påminnare, vi kan inte göra mer, det är upp till Allah allt annat. När man verkligen förstår detta och lägger sin tillit till Allah, mår man mycket bättre och slutar tänka på andra på det viset."


Svar: Må Allah förlåta oss båda om vi sagt eller gjort något fel, om vi talat utan kunskap eller vilselett någon!

Profeten (sallalahu alaihi wa sallam) sade i en autentisk hadith: “A-deeno Nasiha” (Denna religion är att ge goda råd).[Muslim] Som jag sa i början, mitt inlägg var en ren påminnelse och en varning för den som tänker och fruktar Allâh!

Må Allâh ta'ala belöna dig för din avsikt och din kommentar. 
Må Allâh vägleda oss till bättre kunskap och att vi tar vara på den tid vi har kvar, ameen!

Läs inlägget: Tiden rinner iväg...

Publicerat: 2010-03-09 | 01:26:40
Kunskap går före tal och handling.

As salamu aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu till den troende,
Har haft ett litet avbrott från bloggandet, då jag sökt kunskap om min religion Islaam. Alhamdulillah.
En ny bättre och uppdaterad version av min blogg kommer att komma upp inom kort. So stay toon InshAllaah. Under tiden rekommenderar jag er att lyssna på föreläsningen nedanför detta inlägg "Ash - Shari'ah" för att få en bättre kunskap och förståelse om vad Islaam är och innebär. På återseende, InshAllaah.

Publicerat: 2009-12-30 | 04:37:29
Vår religion säger till oss att läsa och finna kunskap

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu mina muslimska bröder och systrar ♥


Bismillah - In the name of Allâh


Okunskap är något som är skrämmande. Det är skrämmande hur människor kan vara så blinda för sanningen och faktan som finns svart på vitt och som funnits över 1400 år tillbaka. Jag är fortfarande förvånad, förstår inte varför egentligen, jag borde ju vara van vid detta laget av dessa bemötande av okunskap som jag stöter på. Speciellt konvertiter... från egen erfarenhet och av ren logik enligt mig, kan jag tycka att det är självklart för någon som konverterar att de söker kunskap om sin nya kärlek och religion. Så att man inte utför religionen på fel sett att de i slutet visar sig att all den tid man lagt ner inte betytt nått eftersom de inte tillhörde religionen. Bort kastad tid med andra ord då du inte får någon belöning från Allah eller att de accepteras hos Allah. Okunskap är nog de västa jag vet när jag diskuterar med någon annan. Klart vet dem inget från början är de ju en annan sak, då lär man ju dem. Men de jag syftar på är de som argumenterar och debatterar och försöker försvara utan att ha någon riktig fakta och bevis att stötta sig på.

Som många av oss vet och känner till är att när ängeln Jibril (Gabriel) för första gången uppenbarade sig för profeten Muhammah (Sallallaahu 'Alayhe wa Sallam) sa han: Läs!
Profeten Muhammad (Sallallaahu 'Alayhe wa Sallam) svarade att han inte kunde läsa.
Då sa Jibril (Gabriel) igen: Läs!
Profeten Muhammad (Sallallaahu 'Alayhe wa Sallam) svarade igen att han inte kunde läsa.
Tredje gången sa Jibril (Gabriel): Läs i din Herres namn, Han som har skapat människan av en grodd som växer fast! Läs! Din Herre är den störste av de frikostiga, som har lärt pennans bruk, lärt människan vad hon inte visste!” [Koranen 96:1-5].

Vår religion säger till oss att läsa och finna kunskap om Islam. Ändå hittar man så mycket okunskap. It's sad. När vi har alla tillgångar och all tid, de är väl de som gör mig förvånad... människor fruktar inte Allah för de har ingen kunskap om vem Allah är och vilka egenskaper Han har. Människor har ingen kunskap och sprider fel information om Islam, de vilseleder bara dem som redan är vilsna. Men Allah vägleder vem Han vill - vi kan bara göra dawah och sprida Islam. But still, att sprida okunskap tillhör inte Islam! Islam är perfekt men människan gör hela tiden fel. Där av kan man inte döma en hel religion på ett fåtal muslimers dåliga handlingar!

Vi alla har en plikt att finna sanningen och lära oss om Islam oavsett om vi är födda och uppväxta som muslimer eller om vi är nya konvertiter. Vi alla fick börja någonstans och vi alla har varit nya i religionen från början. Har vi inte rätt kunskap om vad som är Islam och har vi inte kunskap att kunna skilja på vad som är Islam och vad som inte är Islam, vilseleder vi bara våra nya bröder och systrar och vi blir straffade av Allah och hamnar i elden om Han inte visar oss nåd och förlåter oss för våra brister och fel. Men Allah är inte i behov av oss det är tvärtom - så frukta Allah mina bröder och systrar och sträva alltid efter rätt kunskap! Amin!

Publicerat: 2009-12-24 | 19:30:21
Vi valde att leva efter Islam!

As salam aleikum wa rahmatulahi wa baraktuh till den troende,

Detta blir min första jul som jag inte firar eftersom det inte tillhör min religion - Islam, inte för att jag och min familj brukade firar när jag inte var muslim... det var mer när man var mindre. På ett sätt känns det rätt skönt men på ett annat sätt ger de mig bara huvudvärk. Alla dessa julsånger, julfilmer och allt annat. Det gör mig bara irriterad på nått sätt att människor kan vara så blinda. Dem firar något de själva inte vet varför dem gör de. Utan mer bara för att dem ska och för att alla andra gör de. Det gör mig smått irriterad att helt plötsligt så börjar alla bry sig och alla blir helt plötsligt lite mer religiösa - så falskt! Så mycket falskhet... det är i stort sätt de hela deras religion är, en lögn. But who am I to judge - no one. Vi alla har en rättighet att tro på vad vi vill and I respect that. Men hur kan man vara så säker på sin tro när man inte vet faktan eller har jämfört de men något annat? I don't get it.

Sen mina systrar i Islam som också är revertiter... Det gör mig så ledsen när man pratar med dem och de berättar hur de ska fira jul med sina föräldrar and so on, man ser vissa som skriver och önskar andra god jul - vilket är så fel! I know det kan vara svårt för oss revertiter som har varit uppväxt med en annan religion - men vi kan inte glömma att vi valde att leva efter Islam! Subhan Allah, det gör mig så ledsen. Det är brist på kunskap... Detta livet är ett test, en prövning och något som bara är tillfälligt - frukta Allah! Till mina syskon som reverterat - detta är vårt test.

Publicerat: 2009-12-08 | 15:35:08
Skulle jag göra de?

Jag tror de var 2 eller 3 Juli om jag minns rätt, en torsdag eller en fredag? Det är dock suddigt. Jag satt på jobbet och det var fint väder ut, svensk sommar, rätt nice ändå. Hela dan, veckan och hela månaden hade jag tänkt fram och tillbaka "Ska jag? Ska jag inte?!", "Är jag redo? Är tiden inne?", "Hur kommer andra hantera de? Och kommer jag klara av de själv?" - Det var i stort sätt de ända som snurrade i mitt huvud. Just den dagen kände jag att de fick bära eller brista för jag hade tänkt på de tills de inte gick att gå längre än att bara göra de, jag tog chansen och "blir de som de blir så är de meningen" tänkte jag. När tiden närmade sig lunch, gick jag ut och satte mig på gräsmattan, jag hade mobilen nervöst i min hand. - Skulle jag göra de?

I pressed Speed dial och tro de eller ej de ringde och jag satt nervöst och väntade på att du skulle svara... satt och rullade ögonen, njöt av solen och lekte med fingrarna genom gräset...
"- As salam aleikum"
"- Wa aleikum as salam"

Jag minns sedan inte så mycket från vårt samtal mer än att det var rätt kort.
Du frågar mig något i still med:
"- Vad hade du på hjärtat då?"

Det blev tyst en kort stund, skulle jag säga de? Mitt hjärta slog, men tro de eller ej jag öppnade munnen:
"- Jag vill göra min Shahadah..."

Det blev tyst, du viste inte vad du skulle säga. Jag själv var smått chockad av vad jag nyss sagt. 
Surprise - förvånad? Kanske smått chockad men ändå glad.
Du sa att du skulle prata med dem i Moskén och med Imamen, inshAllah och återkomma.

Det är en dag jag aldrig glömmer. Och på Måndagen den 6 Juli 2009, kl 21:30 sa jag inför vittnen:
Ašhadu ʾan lā ilāha illā-llāh, wa ʾašhadu ʾanna muḥammadan rasūlu-llāh!

ALLAH AKBAR!


Publicerat: 2009-11-23 | 02:21:29
They know!


As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuh till den troende,


Subhan Allah, Jag trodde aldrig de skulle komma till denna dagen, det kändes som en evighet inom mig. Men nu är det som en lättnad jag aldrig känt, jag vet vem jag är, dem vet vem jag är - Jag är muslim! Alhamdulillah, hela helgen har jag bett om mod, mod att våga berätta. Im lost for words...

Det hela började med ett tv program som sedan lede till en diskussion, som i sin tur blev till lite av en debatt. Mina känslor var över belastade med allt som hände tillsammans med den lättnaden jag kände av att äntligen ha fått de överstökat. Jag ville så gärna visa allt om Islam på en och samma gång, även om jag visste att sånt här tar tid. En påminnelse om sabr fick mig att ta ett djup andetag och lyssna på de min pappa hade att säga.

Reaktionerna var förväntade och de var som jag hade trott. Min syster hade lättare för att acceptera de än min pappa men alhamdulillah de hela slutade med en kram och respekt för varandra. Dock är inte vår debatt/diskussion över då vi är envisa båda två. Men inshallah så ska vi sitta ner en dag och prata om de bit för bit.

När jag frågade min pappa (som är kristen) varför han valde just kristendomen så fick jag höra en story som var snarlik min egen och hur jag själv fann min väg till Islam. Jag såg min chans att få honom att förstå varför jag valde Islam och jag visste att han skulle förstå utan att döma mig. Subhan Allah! Allah underlättade för mig, Allahu Akbar. Mycket av de jag sa såg jag att de fick min pappa att tänka. Må Allah vägleda honom till sanningen, ameen.

Må Allah förlåta mig för att mina känslor tog över i början av vår diskussion och må Allah förlåta mig om jag sagt något som varit vilseledande för min pappa. Alhamdulillahi rabbil alamin dem vet!

It brings tears to my eyes because of the relief I feel - ALLAHU AKBAR! ALLAHU AKBAR! ALLAHU AKBAR!

Publicerat: 2009-10-12 | 13:35:10
Jag har varit muslim i 100 dagar - hur har de förändrat mitt liv?

Imorgon har det gått exakt 100 dagar sen jag sa min shahada, alhamdulillah. Jag kan bara försöka ge tillbaka så mycket jag kan för att visa min tacksamhet. Att vara muslim har förändrat mitt liv på alla möjliga sätt och vis. Man tänker på ett mer klarare sätt med logik och sanning. Man ser helheten vilket gör det så mycket lättare att leva. Många prövningar, utmaningar och svårigheter har redan passerat och det finns fortfarande många kvar. Men jag vet att dem bara är tillfälliga därför har jag tålamod. Det finns ingen svårighet som kan jämföras med de mörker jag en gång hade nått och hur nära jag en gång var på att begå självmord. Islam räddade bokstavligen mitt liv. Bönen och min dyrka till min skapare har fyllt ett tomrum som jag en gång gick och bar på och försökte fylla med materiella ting från denna värld. Människorna jag mött och systrarna jag lärt känna, subhan Allah så glad jag är för att Allah korssade vår väg. Jag blir starkare för varje dag och för varje utmaning jag tar mig igenom. Även om det är svårt så vet jag att jag är på rätt väg. Allt händer av en anledning right... inshallah (om Gud vill). Jag bad om min vägledning när jag mådde som värst och jag fick den och i dag så är smärtan jag hade borta föralltid! Jag känner inget behov till att vara någon annan till lags gällande mode och de senaste, hålla sig uppdaterad eller vara störst bäst och vackrast like one time in my life. Now Im completely free! And Im perfect just the way I am!

Subhan Allah, min första Ramadan och fastan jag gjort har fått mig att inse hur blind denna världen är speciellt när jag sitter på kontoret. Att bara höra min kollegor prata om mat på de sätt de gör, får mig att koka inombords. Som nu efter lunch, jag höll på att smälla av, tappade apptiten på de snabb nudlar jag hade med mig men tvingade i mig resten jag hade kvar för jag vet hur värdefull den är för någon som inte har nått. Subhan Allah, må Allah förlåta mig för att jag inte vågade säga nått. Men jag ville inte dra igång en hel diskution och en debatt om vad som är rätt och fel. Men de dem pratade om visade bara att de inte bryr sig ett öre om de som svälter varje dag. Må Allah vägleda dessa vilsna människor! Det är bara när de är på gränsen att hamna i en svår situation som de inser allvarlet och skriker efter hjälp.

Jag är så tacksam för mitt nya bättre liv jag har fått som muslim och det finns inget som kan ersätta den skatt jag hittat genom islam.



Publicerat: 2009-10-05 | 18:34:30
"Damn, jag ser ut som en muslim..."

As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu till den troende.
Helgen var riktigt trevlig då jag till större delar (eller mer rättare sagt hela helgen) spenderat den hemma hos en syster tillsammans med en annan syster. Mys, mys hade vi får vi göra om snart igen sisters ♥ Barik Allahu fik för ert trevliga sällskap och för allt annat! Ni har varit mina stöttepelare och kommer alltid vara de, inshallah, och jag finns alltid här för er! Don't forget that!

I lördags var det för första gången som jag gick utomhus - fullt klädd i abaya och hijab, bara för att känna på de. Till en början märkte jag ingen skillnad, brydde mig inte så mycket om vad jag hade på mig... det var först när jag såg mig i en spegelbild genom ett fönster som jag tänkte "Damn, jag ser ut som en muslim..." Min Abaya är svart och hijaben/slöjan jag hade på huvudet var också svart - I was lika a ninja, haha. De reaktioner jag märkte av från min omgivning var att de stirra, speciellt de 3 unga tjejerna som gick förbi. Den ena tjejen kunde inte sluta vända sig om när de gick förbi och när jag hade bestämt mig för att vinka till henne nästa gång så vände hon sig inte om igen... typiskt, jag som ville ge henne ett leende. När vi tog oss in på Lidl hade jag helt glömt bort att jag bar abaya och slöja, som dessutom var helt svarta. Trots att människor stirra så såg jag de som att de stirra för att de tyckte jag var vacker. Men på nått sätt kände jag mig ändå naken... trots att jag var fullt klädd. Kanske för att jag brukar känna mig naken när människor stirrar på mig när jag går klädd normalt. Ibland blir jag faktiskt äcklad när både män och kvinnor tittar efter mig när jag går klädd i mina vardagskläder... de satt nog kvar lite i bakhuvudet. Men alhamdulillah, jag är glad att jag provade på och fick känna hur de var att gå ut fullt klädd som en riktigt muslimah. Det har stärkt min iman så mycket och jag vet att de sakta men säkert går åt rätt håll!


Salam ♥ Peace

Publicerat: 2009-09-28 | 14:07:42
85 Dagar för att vara exakt

As salmau alaykum wa rahmatulahi wa barakatuh till den troende,

Det har nästan gått 3 månader sen jag reverterade till Islam, alhamdulillah, 85 dagar för att vara exakt. Tiden bara springer i väg och jag har redan varit med om så otroligt mycket. Och träffat så många underbara människor, mashallah! Må Allah belöna er alla för ert stöd och all hjälp ni get mig - vare sig det varit något litet eller stort! Må Allah vägleda er genom era svårigheter och Må Allah ge er paradiset, ameen! I Love u all for the sake of Allah! ♥


Publicerat: 2009-09-21 | 13:17:29
Btw, Jag är muslim...

As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu!

Jag hoppas ni alla haft ett bra Eid firande än så länge :) Alhamdulillah! Må Allah belöna er alla!
Själv är jag back at work även om jag inte är helt frisk (de är jag väl inte annars heller, :P haha) vilket känns skönt då jag tröttnat på att ligga hemma och bara vara allmänt svag. Tror nästan det är min lägenhet som gör mig förkyld, har ju inte fått någon värme än. Yeah, detta är väl mest bara "allmänt-snack-inlägg" då jag sitter på jobbet och försöker hålla mig borta från allt haram som finns runt omkring mig. Stod och lekte med min scarf på toaletten innan lunch och blev allt mer sugen på att börja använda hijab... stod och funderade smått hur de hade reagerat om jag hade gått ut med den på huvudet bara så där, från ingenstans. Hade dem sagt nått? Eller hade dem bara typ kollat konstigt, flinat sen ignorerat de? Om de hade frågat mig hur hade jag hanterat de? Hade jag flinat och sagt att "jag bara ville testa hur ni reagerade" och dratt av mig den eller hade jag sagt "jag ville testa hur ni reagerade för jag är muslim". Sen inte sagt mer... hm, haha jag har olika scener i huvudet, precis som massa youtube-klipp som man kan välja mellan (jag vet jag har spenderat för mycket tid där - dock mycket läroriktid, alhamdulillah). Jag vet inte riktigt vad det är jag väntar på när de kommer till att berätta för min pappa och min syster... i guess the right moment... men ändå. Man kanske inte borde tänka på de så mycket och så fort man ser sin chans så säger man bara "btw, jag är muslim och har varit de sen en tid tillbaka - har du frågor, ta de nästa gång vi träffat. Så du får tid att smälta de hela. För jag vill inte göra en större grej av de än vad de är." Erfarenheten jag fick genom att berätta de för min mamma var att jag i efterhand egentligen inte skulle ha lagt ner så mycket tid och tanke åt de som jag gjorde - cuz that just drived me crazy och jag själv gjorde det till en större grej än vad de var. Men alhamdulillah, det känns som att för varje dag som går så accepterar hon de mer och mer. But still she's afriad... rädd att hon ska förlora mig. Med tiden, inshallah, så blir de bra.

Och jag hoppas att fler inser att jag inte blev muslim pga någon annan, då jag utsätter mig själv för all den press och inre stress och allt jag gått igenom på så kort tid och för att jag utsätter mina nära med den smärta de känner för tillfället om det inte hade varit för min egen skull!

Ya Allah! Du är den som ger mig styrka, du är den som ger mig mod och du är den som vägleder mig på rätt väg! Alhamdulillah, Im happy to be a muslim!

Salam ♥ Peace


Publicerat: 2009-08-11 | 01:12:58
Något värt att kämpa för!



Situationen i mitt huvud är rätt turbulent at the moment... det är så mycket som händer på en gång att mitt huvud blir överbelastat att minnet snart exploderar. Jag vet att allt bara är ett test och en stor prövning från Allah. But stil, det är en tyngd som håller mig nere. Inshallah om jag mår bra imorgon så ska jag berätta för både min pappa och min syster om hur läget ligger till att jag numera är muslim - för jag tror inte jag kan hålla de hemligt mycket längre.
Det äter mig inombords att se dem i ögonen och inte kunna vara sig själv och den man vill vara utan att de ska behöva veta och börja ifråga sätta allt.

Det som kan göra mig extra frustrerad och arg är när någon annan kommer och säger till mig att jag inte gjort detta för min egen skull utan att de tror att jag gör de pga någon annan och att någon annan skulle tvingat mig. Om nu fallet hade varit så hade jag inte utsatt mig för att må psykiskt dåligt som jag gjort de senaste dagarna, jag hade inte utsatt mig själv för att ha en obehaglig magkänsla som får mig att må illa och jag hade inte stressat upp mig så att jag inte kan sova om nätterna och jag hade inte gått emot alla jag älskar och som står mig nära. Varför skulle jag ha utsatt mig för detta om det inte var för min egen skull och för mitt eget bästa för att det är något jag har nära mitt hjärta?! Hur vågar människor ens döma en annan när dem inte känner personen i fråga, eller överhuvudtaget? Man ska inte döma en annan - det är inte vår uppgift! Enda sen jag reverterade till Islam har jag fått höra att människor runt omkring mig tror att jag gjort de pga någon annan trots att jag säger med mina egna ord att de kommer från mitt hjärta. Att inte bli trodd när man talar sanning kan knäcka en. Man kan tappa tålamodet som man byggt upp under flera veckor, och när man ser de man byggt upp rasa ihop kan man inte göra annat än att bryta ihop och falla tillsammans med de. But inshallah - om Gud vill. Gud vet bäst därför lägger jag min tillit hos Honom. Detta är de svåraste test jag någonsin haft och jag ska göra allt för att klara de! Inshallah!

ALLAH must really love you! "Whenever Allah wills good for a person, He subjects him to adversity" 
[Bukharee and others]

Aldrig hade jag trott det skulle bli så här svårt och komplicerat som det är och som det känns, men jag vet att det är något värt att kämpa för! Detta liv är bara tillfälligt, detta liv är ett test... Må Allah underlätta för alla mina systrar och alla mina brödrar som har de svårt! Må Allah belöna alla mina systrar och alla mina brödrar som har stöttat en på ett eller annat sätt! AMEEN!

Publicerat: 2009-07-25 | 01:47:30
I told her...



Idag berättade jag för min mamma the big secret. Yes, jag berättade för henne om att jag blivit muslim. Hur reagera hon? Blandade känslor. Vill inte gå in på de i detalj men har mått riktigt dåligt... vet inte riktigt hur jag ska hantera de hela. Känner mig bara så oduglig i allt jag gör nu förtiden. När jag ber så får jag bara ångest för att jag kanske ska göra fel eller att jag inte gjorde de tillräckligt bra, Jag är bara rädd att mina nära och kära inte ska förstå mig och enbart hata. Alla storys man hört om att familjen klipper kontakten helt och hållet eller att de inte ska se på en som vanligt, skrämmer mig. Jag är livrädd. Jag känner mig redan ensam som det är nu. Jag har inga riktiga vänner. Förutom en. Han är muslim och jag har känt honom i 3 år. Men samtidigt är de ju fel att prata med honom eftersom han är man? I don't know how to handel it... allt är bara förvirrande och det är så mycket man måste lära sig och jag vill inte göra fel! För som jag sa, när jag gör fel känner jag mig som att jag inte kan något och jag är oduglig i allt jag gör... can't help it. Jag vill göra allt perfekt.


Jag trodde väl de skulle bli lättare och att de skulle kännas som en lättnad när jag hade berättat. But i don't know... jag känner mig bara rutten. Det blev en större grej än jag hade förväntat mig. Jag mådde en gång så dåligt att jag inte ville leva, när jag hitta islam försvann de tankarna och nu mår jag dåligt igen för att ingen förstår mig på de sätt jag ser på de och så som det är. Tell me i didnt do a misstake! För de känns ibland som de... ett stort misstag.
Jag kanske överdriver eftersom det enbart är första dagen som hon vet de... but stil... hade jag kunnat hade jag trollat så hon fick veta de jag vet på bara en sekund. och att hon skulle förstå de jag förstå och se de så som jag ser de och se faktan som finns.

Jag vet om att jag har många systrar där ute som är stöttand,må allah belöna er, men det är inte samma sak som att känna någon i 3 år eller att man haft en och samma vänskap i 8 år... (dock sorgligt att den tog slut som den gjorde). man hittar liksom en trygghet i de man känner.

Jag har bara dåliga erfarenheter av att skaffa nya vänner... det känns som det är de ända jag gjort när jag gick i skolan, då jag flyttade så mycket. De jag vill få ut av detta är att jag känner mig ensam...

Publicerat: 2009-07-20 | 00:57:24
What to do...

As salamu aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh till den troende

I morgon har det gått 2 veckor sen min shahada. And it feel so good! Det var längesen jag kände en sån lättnad som jag känner, mer exakt har jag inte mått så här bra på 2 år. Subhan Allah. I morgon beger jag mig ner mot Malmö för att hälsa på min mamma. Det var ett tag sen jag träffade henne... hela dan har jag funderat på om det är rätt tillfälle att prata med henne om att jag nu mera är muslim... dock är jag fortfarande skeptisk och osäker på om jag har mod nog och om jag är stark nog att berätta de. Skulle hon hamna i chock? skulle hon börja gråta? Skulle hon be mig att åka hem igen? Skulle hon inte vilja prata med dig? vad skulle hon säga? skulle hon behandla mig annorlunda? skulle hon förstå? så många frågor ekar i mitt huvud. På ett sätt vill jag att hon ska vara den första som får veta. Så om jag inte berättar för henne tror jag inte jag kommer berätta för någon annan förrän hon vet om de... vilket dilemma. Anledningen till varför jag känner mig så rädd... om det är rätt ord... är för att jag vet hur hon reagerat tidigare då hon fick reda på att jag läst om islam... hon har fördomar som alla andra men det är extra svårt eftersom hon är min mamma... inshallah, må allah ge mig mod och ge min mamma förståelse, må allah underlätta för oss. Ameen!

Publicerat: 2009-07-12 | 00:22:04
Min första vecka som Muslim

As salamu aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh till den troende,


Min första vecka som muslim har varit så bra. Det känns så skönt. Och varje gång någon kallar mig för muslim så ler jag bara, de låter konstigt och man är inte van. Veckan som gått har gått väldigt fort. Haft så otroligt mycket att tänka på och speciellt nu också då jag börjat be 5 gånger om dan. Tiden går extra fort. Subhan Allah. När jag tänker på den 6 juli (dagen jag sa min sahadah) så kommer jag ihåg att jag var väldigt nervös. Så nervös att jag darrade och jag trodde jag skulle svimma... nu när jag tänker tillbaka så förstår jag inte riktigt vad de var jag va så nervös för. Var det för att jag trodde jag skulle stå inför massa människor och säga min sahadah högt? - jag är inte typen som står och pratar högt inför en större folk grupp. That's just not my thing. I alla fall jag är så glad och tacksam för att jag gjorde den. Tiden var inne :) och jag är så tacksam för att alla varit så stöttande, Må Allah belöna er alla! Ameen

Jag har också flera högar med böcker jag fått från systrar och brödrar och från moskén som jag inte ännu har hunnit att gå igenom och det finns så mycket jag vill lära mig, och kunna utantill... men tiden räcker inte till för att lära sig allt på en dag, inshallah. What more can I say... im so happy och Allâh vägleder vem han vill.

Salam/Peace

Publicerat: 2009-07-06 | 18:48:41
Inför min Sahada: This is my secret

Nu är de snart dags för mig att hoppa in i duschen och förberedda mig inför min sahada, som inträffar i kväll runt halv 10, inshallah. Kommer bli intressant... jag börjar faktiskt bli smått nervös. Är jag orolig att allt kommer bli kaos? Kommer jag kanske svimma? Jag borde egentligen inte tänka på de... Inshallah, om Gud vill så ger han mig styrka att klara av de här... Jag har kommit så här långt. Jag kan inte ignorera sanningen längre. Det var också därför jag skaffade mig den här bloggen. Så att jag skulle påminna mig själv med mina egna tankar och mina egna ord. Att så här är de... för vissa perioder kan jag bli så pass rädd och osäker på mig själv att jag glömmer vem jag är och vad jag står för, vad jag tror på att det är bra då jag kan gå tillbaka och läsa om vad jag själv sagt, vad jag själv tyckt och vad jag själv dragit för slutsats om saker och ting. Klockan är snart halv 7 och jag känner att de pirrar i magen och i finger topparna... jag borde verkligen börja förbereda mig. Haha, så här är de alltid när jag vänta på något som jag anses viktigt och som jag inte vill missa. Det känns i hela kroppen och det finns en obehaglig känsla av att jag inte skulle hinna. Nästan panik och stress inombords. :S Men när man har kommit till den punkten i ens liv då man inte kan sluta tänka på de är det de ända rätta att göra, att ta de sista steget som fullbordar mig som muslim - att erkänna de högt. Att erkänna de mellan mig och Gud funkar, men man har inte samma känsla av att man verkligen är muslim då ingen annan känner till de. När man inte kan slita tankarna om att en dag ska jag stå framför min skapare, och han ska döma mig för mina handlingar här i livet... får gåshud. När ingen annan vet är de precis som man kan göra whatever... om du förstår vad jag menar. Men har man andra runt omkring sig som vet vad man tror på och vad man erkänt kan de stötta en att göra rätt och inte gå vilse. Det blir lättare att klara av alla hinder utan att falla ner på fel väg när man har någon som vet vad man går igenom, när man har någon som vet vad man känner och att man vet om att de finns fler som vet varför vi ens existerar och varför vi är här. Jag fruktar att jag kommer gråta i kväll...

Subhan Allah! Jag säger As salamu Aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh till alla mina nya systrar och brödrar.

Publicerat: 2009-06-12 | 14:38:38
Assalamu Aleikum wa Rahmatullahi wa Barakatuh Till den Troende!



Gårdagen var världigt känslosam då jag fått en viktig påminelse av min muslimska vän. Det fick mig verkligen att tänka på vad de egentligen va jag höll på med... att mina förvirrade tankar var viskningar från Shaitan som ville att jag skulle börja tvivla. Nu i några veckor har jag tänkt på att bli muslim men de som hindrat mig var tanken av hur föräldrar och familj skulle ta de. Orolig för att de skulle hata mig för alltid och att jag inte skulle orka att må dåligt pga de efter alla annat jag gått igenom i mitt liv.

Jag fick frågan: Hur kan du tänka mer på människorna runt omkring dig - om vad de skulle tycka och vad de skulle säga, än på dig själv och på Allâh - den Ende, Han som är den Ende som kan döma dig? Vad kan människorna omkring dig bidra til l dig på Domens dag - vad spelar deras tyckande för roll på Domens dag?

Det gjorde mig extremt rädd och jag brast i tårar eftersom jag såg de som att jag satte andra förre Allâh. Det gjorde mig rädd för jag ville inte vara blind för sanningen jag hade framför mig. Jag vill inte ignorera de svar jag fått när jag bad om vägledning när jag mådde som värst i mitt liv. Jag vill inte bortse att detta räddade mitt liv, jag vill vara tacksam och jag vill göra de rätta. Rädslan av att behöva välja mellan familj och Allah har varit väldigt jobbig men de som tröstar mig står fram för mig i Quranen. Att den Allâh vilseleder kan ingen vägleda och de som är blinda kommer alltid att se de som en lögn och neka den, om inte Gud vägleder dem. De fick mig att inse att de ända jag kan göra är att försöka göra mitt bästa och att ha tålamod med alla hinder jag kommer att stöta på ang. mina föräldrar och min familj.

Jag har redan inom mig accepterat Islam men det är erkänandet genom min mun som är de viktiga och utföra handlingarna som följer - för handlingar säger mer än ord. Jag har därför beslutat att vissa min tacksamhet genom att göra sahadan/trosbekänelsen och underkasta mig Allahs vilja, om Allah tillåter mig. Jag har inget att förlora jag kan bara vinna på de. Han är En och endast den Ende Sanne Guden. Ingen annan gud är värd att dyrkas förutom Allâh. Subhanallah!