I morgon har det gått 2 veckor sen min shahada. And it feel so good! Det var längesen jag kände en sån lättnad som jag känner, mer exakt har jag inte mått så här bra på 2 år. Subhan Allah. I morgon beger jag mig ner mot Malmö för att hälsa på min mamma. Det var ett tag sen jag träffade henne... hela dan har jag funderat på om det är rätt tillfälle att prata med henne om att jag nu mera är muslim... dock är jag fortfarande skeptisk och osäker på om jag har mod nog och om jag är stark nog att berätta de. Skulle hon hamna i chock? skulle hon börja gråta? Skulle hon be mig att åka hem igen? Skulle hon inte vilja prata med dig? vad skulle hon säga? skulle hon behandla mig annorlunda? skulle hon förstå? så många frågor ekar i mitt huvud. På ett sätt vill jag att hon ska vara den första som får veta. Så om jag inte berättar för henne tror jag inte jag kommer berätta för någon annan förrän hon vet om de... vilket dilemma. Anledningen till varför jag känner mig så rädd... om det är rätt ord... är för att jag vet hur hon reagerat tidigare då hon fick reda på att jag läst om islam... hon har fördomar som alla andra men det är extra svårt eftersom hon är min mamma... inshallah, må allah ge mig mod och ge min mamma förståelse, må allah underlätta för oss. Ameen!