Helgen var riktigt trevlig då jag till större delar (eller mer rättare sagt hela helgen) spenderat den hemma hos en syster tillsammans med en annan syster. Mys, mys hade vi får vi göra om snart igen sisters ♥ Barik Allahu fik för ert trevliga sällskap och för allt annat! Ni har varit mina stöttepelare och kommer alltid vara de, inshallah, och jag finns alltid här för er! Don't forget that!

I lördags var det för första gången som jag gick utomhus - fullt klädd i abaya och hijab, bara för att känna på de. Till en början märkte jag ingen skillnad, brydde mig inte så mycket om vad jag hade på mig... det var först när jag såg mig i en spegelbild genom ett fönster som jag tänkte "Damn, jag ser ut som en muslim..." Min Abaya är svart och hijaben/slöjan jag hade på huvudet var också svart - I was lika a ninja, haha. De reaktioner jag märkte av från min omgivning var att de stirra, speciellt de 3 unga tjejerna som gick förbi. Den ena tjejen kunde inte sluta vända sig om när de gick förbi och när jag hade bestämt mig för att vinka till henne nästa gång så vände hon sig inte om igen... typiskt, jag som ville ge henne ett leende. När vi tog oss in på Lidl hade jag helt glömt bort att jag bar abaya och slöja, som dessutom var helt svarta. Trots att människor stirra så såg jag de som att de stirra för att de tyckte jag var vacker. Men på nått sätt kände jag mig ändå naken... trots att jag var fullt klädd. Kanske för att jag brukar känna mig naken när människor stirrar på mig när jag går klädd normalt. Ibland blir jag faktiskt äcklad när både män och kvinnor tittar efter mig när jag går klädd i mina vardagskläder... de satt nog kvar lite i bakhuvudet. Men alhamdulillah, jag är glad att jag provade på och fick känna hur de var att gå ut fullt klädd som en riktigt muslimah. Det har stärkt min iman så mycket och jag vet att de sakta men säkert går åt rätt håll!