Bismillah - In the name of Allah

Jag kan inte riktigt fatta att jag redan fastat 20 dagar... 10 till sen har jag fastat i en månad, Subhan Allah, Alhamdulillah, Allah Akbar! Genom dessa dagar som passerat har min iman både varit uppe och nere, just nu simmar den väl på en ganska jämn nivå, alhamdulillah. Men fortfarande så har jag en sån känsla av att de jag gör inte är tillräckligt. Begär jag för mycket av mig själv, maybe? But face the reality, jag kanske inte lever i morgon och de skrämer mig... speciellt när jag tänker på hur jag spenderat min dag. Är jag nöjd med hur jag spenderat min dag? Sometimes yes, sometimes no... Speciellt inte när jag sitter på jobbet, då känns det som att hela min dag bara försvinner utan att jag gjort något av värde. Utan att lära mig något eller utan att stärka min iman och min kunskap om Islam. Många kanske skulle säga att det inte handlar om hur mycket man kan, utan vad man tror på. Men för mig är kunskap en del av tron. Jag måste liksom veta vad det är jag tror på och ha kunskap om de som i sin tur kan stärka min iman eftersom jag då har en stadig grund att stå på. Vilket gör de näst intill omöjligt för andra att fälla mig som ett träd. När jag reflekterar över min dag som passerat så blir jag lite smått ledsen, då jag inser att så många timmar som passerat utan att de blivit utnyttjade på rätt sätt. Och när jag väl kommer hem är jag så pass trött att det gör det svårt att få in något i huvudet. Man kan läsa, men inget fastnar, för man är på gränsen att somna - då kroppen skriker efter energi då magen är helt tom.

Jag är så tacksam för den sömn Allah ger mig, utan den - de hade inte funkat. Vilket jag har märkt nu de senaste dagarna då min sömn blivit rubbad helt. Då jag går och lägger mig lite efter nattbönen, några timmars sömna, sen är de upp för sohoor och fajr, inshallah... de senaste dagarna har jag vaknat väldigt tätt in på när fajr infaller, att jag inte får i mig mycket till sohoor, haha klockan kan stå och ringa i 20 min innan jag vaknar.

Jag är så tacksam för den mat jag får i mig, för jag vet hur svag jag blir utan den. Och jag är så tacksam för att jag har möjlighet att mätta min hunger under natten till skillnad för hur verkligheten är för många andra. Man får nästan lite ångest varje gång man har ätit iftar och man sitter där och tittar på hur mycket mat man hade framför sig men som nu är helt uppäten. Man skäms för att de känns som att man varit så egoistisk, eftersom jag åt upp allting själv.

Jag är så tacksam för att Allah (swt) ger mig mat varje dag, för att Han (swt) ger mig tak över huvudet och för att Han (swt) håller mig frisk och utan några fysiska problem - alla dessa saker som många tar förgivet är jag tacksam för att Allah har get mig. Och jag kan aldrig tacka så de skulle kännas tillräckligt, för de Han (swt) har get mig, subhan allah.

Må allah vägleda mina bröder och systrar och inte låta dem gå vilse! Håll dem starka i tron! Ameen!
As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu
Salam ♥ Peace