As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

"Hur går det med din hijab resa?"

- Är frågan jag försökt att undvika... varje gång jag hört den har jag känt mig besviken. Besviken på mig själv för jag vet hur fel det är att gå med den knut jag har på huvudet... det är haram och långt ifrån sunnah. Varför fruktar jag inte Allah mer än vad jag redan gör? Är en annan fråga jag ställt mig flera gånger. Jag vet att jag snart nått min gräns där jag inte kan gå runder med min knut längre, för jag vet hur fel det är. Jag låter det gå så långt att jag blir deprimerar och mår extremt dåligt på grund av att jag inte kan sluta tänka på hur fel det är. Och igår kväll när jag kom hem, fick jag bara för mig för att göra någontin som kunde få mig ett steg närmare mitt mål.

I have to push myself to the limit that I have nowhere to go, except to make the right thing...

Jag har aldrig sätt mer ut som en muslim på jobbet än vad jag gör idag, och jag är faktiskt glad för att jag fortfarande kan komma närmare mitt mål istället för att ta steg tillbaka. Alhamdulillah. Jag måste verkligen ta mig till den gränsen när jag tröttnat på mig själv för alla fel jag gör och till den gränsen där jag inte orkar bry mig längre, för att jag är så besviken på mig själv att jag gör de utan att tänka. Det är då jag blir döv för shaytans viskningar. I don't have the correct hijab yet, men jag har nog aldrig varit så här nära mitt mål som jag är idag, alhamdulillah.

Vad är min förändring då? you may wonder...
"Du har fortfarande din knut på huvuet..." Yes, men jag har även en andra sjal runt halsen, vilket gör att de ser mer ut som en hijab än vad det någonsin gjort. I am so close, yet so far away. Step by step.

Jag vet att mitt jobb har varit bland ett av de största hindrena för mig att praktisera på rätt sätt och det har fått min iman att bli så svag. Hade jag inte haft mitt jobb, hade jag nog redan gått med hijab, kanske till och med abaya - Bara Allah vet. Men det är så jag känner. Jag är så tacksam för de jobb jag har, att jag kan försörja mig själv och ge till andra. Men jobb för mig idag är = Inget Islam... 8 timmar i mitt liv om dan, 5 gånger i veckan - you do the math... jag klagar inte, det är bara fakta. Det handlar om vad man prioriterar i detta livet. Jobb och världsliga ting eller Islam och mötet med Allah...

Alhamdulillahi rabbil alamin!
För dagens framsteg - det var något jag verkligen behövde.
Im almost there, InshAllah