Allâh (‘Atâ wa djall) tillsatte med Sin Vishet en orsak till allt. Och orsakerna Allâh (‘Atâ wa djall) tillsatte absolut för dess resultat delas in i två kategorier:

1. Världsliga, materiella orsaker

2. Religiösa och sharî’ah orsaker.

Beträffande den första kategorin så samsas de rättfärdiga, syndarna, troende och otroende om dess vetskap dvs. de materiella orsakerna.Till exempel känner alla människor till att mat och dryck är orsakerna till livet och likaså luften som människan andas. Därefter minskar vetskapen om dessa orsaker tills endast ett fåtal känner till dem. Detta gäller de materiella orsakerna. Likaså är fallet i de o-materiella och de enligt sharî’ah.

En av dessa orsaker som alla känner till är att inträdet till paradiset och inträdet till helvetet har båda två sin orsak enligt sharî’ah. Och det är:

”Den som handlar rättrådigt har själv gott av det, och den som gör orätt vållar sig själv skada.” [1]

”Stig in i lustgården, (detta är belöningen) för era handlingar.” [2]

På samma sätt inträder ingen annan än de otrogna och syndarna in i helvetet, med skillnaden att den första av dem vistas där för evigt och den andra klarar sig från evig vistelse i helvetet på grund av sin tro och monoteism.

Jag avser inte att dröja för länge inom detta utan jag vill påminna om hadîthen rapporterad av Imâm Muslim i sin Sahîh. Hadîthen av Abu Hurayrah (radhî Allâhu ta’âlâ ‘annhû) som sade: Allâhs sändebud (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) sade:

”Vid Den i vars Hand Muhammad ligger, ni kommer inte att träda in i paradiset förrän ni tror, och ni kommer inte att tro förrän ni tycker om varandra. Skall jag då inte visa er något som om ni gör det kommer ni att tycka om varandra. Sprid as-Salâm bland er.”

Poängen här, som man säger, är att visa att det finns sharî’ah orsaker vilka många människor inte känner till.

”Ni kommer inte att träda in i paradiset förrän ni tror och ni kommer inte att tro förrän ni tycker om varandra. Ska jag då inte visa er något som om ni gör det kommer ni att tycka om varandra. Sprid as-Salâm bland er”.

Det betyder att spridandet av as-Salâm av muslimen till muslimerna är en sharî’ah orsak till befintligheten av kärlek bland muslimerna och ett slut på dispyter och hat.

Idag finner man många människor i en del arabiska länder som borde vara de närmsta människorna till Boken och Sunnah, för det första i dess förståelse och för det andra i handlingar. Man ser att de inte bryr sig om att sprida as-Salâm och inte ens säga as-Salâm. Jag tror att ni med mig uppmärksammar skillnaden mellan att säga as-Salâm och att sprida as-Salâm. Här finns allmänt och specifikt. Varje spridande av as-Salâm är att säga as-Salâm, men varje uttal av as-Salâm är inte att sprida. Att sprida betyder att använda mycket, att säga as-Salâm mycket. Att säga as-Salâm betyder inte att sprida as-Salâm.

Till exempel den Salim som man måste utföra enligt sharî’ah och som man syndar om man (Allâh förbjude) inte uttalar as-Salâm, är enligt den korrekta åsikten av ‘Ulamâ:

Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) sade:

”Om du träffar muslimen så hälsa på honom (dvs. säg: as-Salâm ‘aleikum).”

Om du träffar honom och inte ger as-Salâm till honom har du syndat, för att ge Salâm som vi nämnde tidigare är obligatoriskt enligt den mest korrekta åsikten av ‘Ulamâ, liksom det är att svara.

Många människor träffar varandra, men hälsar inte den hälsning som är beordrad i islâm, utan säger Sabâh al-Khayr (god morgon), Mas-al-Khayr (god kväll), Marhaba (välkommen, hej) och liknande. Ännu sämre än det är, och det är tyvärr beprövat i detta land, att man kommer in till en och säger as-Salâmu ‘aleikum och då svarar han Ahhlan Marhaban (hej och välkommen) eller liknande. Särskilt om man tar farväl av honom med as-Salâm så hör du inte att han svarar på as-Salâm och det bryter mot Qur’ân.

Denna fråga är inte en av islams grundpelare men den är i praktiken en av de religiösa plikterna. Om muslimerna inte gör detta tror ni då att de kommer att utföra den största Djihâd? Det klarar de inte av. Därför finns det inget skäl för de känslomässiga muslimerna att vara begärliga i Djihâd för Allâh (‘azzâ wa djall) förutom med kunskap först och främst, och därefter med handlingar som är sammanbundna med den nyttiga kunskapen. Detta är nyttig kunskap. Om du träffar honom så ger du Salâm till honom.

”När någon riktar en hälsning till er, besvara den då med en hövligare hälsning eller med samma ord.” [3]

Majoriteten av muslimer idag försummar denna plikt som inte kostar dem något. Istället för att säga Marhaba så säg as-Salâmu ‘aleikum. Det kostar dem inget. Men om de inte får en islamisk uppfostran kommer de att leva långt bort från, jag säger inte från den Muhammedanska Sunnah förutom enligt sharî’ah betydelse, dvs. enligt den Muhammedanska metodiken, vilken Muhammad (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) och hans ädla Sahâbah upplivade.

Jag vill inte tala för länge annat än att jag vill påminna våra ivriga bröder, de som jag tror inte är i behov av ett förord som detta, förutom för att:

”Men (fortsätt att) påminna (och varna); påminnelsen är tillnytta för dem som tror.” [4]

Men de kan vara i behov av att lära sig eller åtminstone att påminnas först och främst, det som ska förtydligas i en hadîth Sahîh rapporterad av Imâm Ahmad och andra:

”Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) satt i en sittning då en man kom in och sade: As-Salâmu ‘aleikum! Då sade han (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam): Tio! Därefter kom en andra in och sade: As-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâh! Han sade: Tjugo! Därefter kom en tredje in och sade: As-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh! Då sade han: Trettio! En del av de närvarande lade märke till det och sade: Allâhs sändebud, han kom in och du sade tio, när han kom in sade du tjugo, när han kom in sade du trettio? Han sade: Ja, den förste sade as-Salâmu ‘aleikum och då tillskrevs honom tio hasanât. Den andre lade till det wa rahmatullâh och då lades det till i hasanât och då sade jag tjugo. Och den tredje lade till de båda wa barakâtuhû och då lades ytterligare tio till och då blev det sammanlagt trettio.”

Jag vill att ni ska vara ivriga att få hasanât på lättaste sätt. Någon av oss sitter och pratar. Om vi säger att han inte kommer att stå till svars på domedagen, så tillskrivs han åtminstone inte någon belöning, och då kommer hans liv att vara en förlust. Ta därför tillfället i akt om du kommer in till en sittning att före du sätter dig ner låta det tillskrivas dig trettio hasanah. Kom inte in och säg endast säg as-Salâmu ‘aleikum och var bland gruppen som är nöjda med lite belöning. Var begärliga i gott. Säg as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh så att det tillskrivs dig trettio hasanah. Därmed kommer du att vara orsak till en vägvisare så att den som svarar får samma belöning om han svarar som dig eller så lägger han till mer än dig med ytterligare tio hasanât, för när du uttalar din Salâm fullständigt med den sista meningen som är wa barakâtuhû kommer det att tillskrivas dig trettio. Om han avslutar sitt svar här kommer även den svarande att tillskrivas trettio. Därmed tillskrevs det dig trettio enligt din gärning och det tillskrevs dig trettio till för din vägvisning. Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) sade:

”Den som visar till gott är som den som utför det”

Den som svarar kan säga, och det är poängen, för detta är något övergivet som ingen praktiserar, vilket är: Om den som hälsar säger as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh och Allâh säger till muslimerna:

”Så hälsa tillbaka med det som är bättre än det, eller (åtminstone) med likvärdigt.” [5]

Vad är bättre än as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh? Många av de lärde säger att det inte finns något bättre och avsätter svaret med det som är bättre. Men det är att fullständigt praktisera Qur’ân att i det fullständiga svaret tillägga ”wa maghfiratuhû”. Det kommer då i detta fall att tillskrivas dig vägvisning till fyrtio hasanât. Och den som visar vägen till gott får detsamma som utföraren. Detta är vad jag vill ge en inblick i och påminna om.

Slutsatsen av detta är att om en av er kommer in så hälsa med en fullständig hälsning så att han tillskrivs trettio hasanah. Då kommer han även att tillskrivas vägvisningen till trettio hasanah, för det är inte tillåtet för den som svarar att nöja sig med wa ‘aleikum us-Salâm, nej han sade as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh och då är det obligatoriskt för den som blir hälsad att säga: wa ‘aleikum us-Salâm wa rahmatullâhi wa barakâtuh. Och det som är bättre är att i svaret även säga wa maghfiratuhû.

Det är vad jag avsåg att säga och vi ber Allâh att låta oss dra nytta av det Han lärt oss och låta oss vara av dem som hör uttalet och följer det bästa i det.



--------------------------------------------------------------------------------

[1] 41:46.
[2] 16:32.
[3] 4:86.
[4] 51:55.
[5] 4:86.

---

Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Kassettband nummer 763
Referens: http://salafisystrar.1forum.biz/t255-att-sprida-as-salam