1 – Shu´bah sade: ”Vår klokhet är liten. Om vi umgås med människor med en ännu mindre klokhet, försvinner det lilla vi har. När jag ser en person umgås med en person med mindre klokhet börjar jag hata honom starkt.”

2 – Den första och bästa egenskapen en person kan få i det här livet är klokheten. Det är något av det bästa som Allâh kan ge till Sin tjänare. Således är det inte tillåtet att smutsa ned Allâhs gåva genom att sitta med en person som är rena motsatsen.

3 – Den kloke är ålagd att uppföra sig fint och tiga mycket. Det hör till profeternas karaktärer. På samma sätt hör det till de olyckligas kännetecken att uppföra sig dåligt och prata.

4 – Den kloke lägger inte upp några längre förhoppningar. Den som har många förhoppningar får svaga handlingar. Den som dör har ingen nytta av sina förhoppningar.

5 – Den kloke krigar inte utan vapen. Han debatterar inte utan bevis. Han brottas inte utan styrka. Klokheten upplivar själarna, upplyser hjärtan, får saker och ting att hända och fyller världen.

6 – Vad som får den klokes klokhet att stiga är att han umgås med sina jämlika och undviker sina motsatser.

7 – Abû Mâlik al-Ghazzî sade: ”Sitt med de smarta, såväl vänner som fiender. Klokhet upplyser klokhet.”

8 – Att umgås med de kloka har två betydelser. Den första handlar om att påminna sig om något som den kloke är i behov av. Den andra handlar om att varnas för något farligt som den okunnige måste känna till.

9 – Att vara i den klokes närhet är en vinst för den jämlike och en lärdom för hans motsats. Detta gäller samtliga situationer. Han skall endast kela med dem som klarar av kela med honom. Han skall endast gå till dem som älskar att han går till dem.

10 – Om klokheten hade haft föräldrar skulle en ha varit tålamodet och den andra bekräftelsen.

---

Författare: Imâm Muhammad bin Hibbân al-Bustî
Källa: Rawdhat-ul-´Uqalâ' wa Nuzhat-ul-Fudhalâ', sid. 24-26
Referens: http://www.darulhadith.com/tauhid/idkt/den_basta_egenskapen_ar_klokheten.html

Djilbâb är ett tjockt klädesplagg som täcker kvinnan från huvudet till fötterna. Den täcker hela hennes kropp inklusive kläder och utsmyckningar. Den kallas även för Mulâ´ah, Milhafah, Ridâ', Dithâr och Kisâ'. Det är det som kallas för ´Abâ'ah och som has av kvinnorna på den arabiska halvön.

 

En Djilbâb skall läggas ovanpå huvudet och slöjan, Khimâr, och över hela hennes kropp och utsmyckningar så att hon täcker sina fötter. För att en Djilbâb verkligen skall uppfylla sin funktion, och det är att täcka kvinnans lemmar, kläder och smycken, krävs det att följande krav uppfylls:

 

1 – Den skall vara tjock och inte genomskinlig och tunn.

 

2 – Den skall inte vara åtsittande.

 

3 – Den skall vara vid så att den inte avslöjar lemmarna.

 

4 – Den skall bara vara öppen på framsidan och öppningarna till ärmarna skall vara trånga.

 

5 – Den skall läggas ovanpå huvudet och inte på axlarna. Att lägga den på axlarna avviker från namnet Djilbâb som Allâh har förpliktigat de troende kvinnorna. Likaså avslöjar den en del av kroppens former. Därtill påminner det om männens klädsel.

 

6 – Den skall inte vara utsmyckad i sig och inte heller skall det finnas utsmyckningar på den som broderingar, dekorationer, symboler och texter.

 

7 – Den skall täcka hela kroppen från huvudet till fotsulorna. På så sätt vet vi att en Djilbâb som endast går ned till knäna inte stämmer överens med Sharî´ah.

 

Det finns en ny trend och det är att kvinnan skriver sitt namn, eller sina initialer, på sin Djilbâb på arabiska eller något annat språk, så att den som ser henne läser hennes namn. Detta är en ny nonsens som kvinnan har råkat ut för. Det är en väldig prövning som medför problem för henne. Det är förbjudet att tillverka och handla med sådana kläder.

---

Författare: ´Allâmah Bakr bin ´Abdillâh Abû Zayd
Källa: Hirâsat-ul-Fadhîlah, sid. 32
Referens: http://www.darulhadith.com/systrar/en_djilbabs_utseende_och_funktion.html

Ibn Taymiyyah: Att vara förbannad av Allah i de båda liven innebär att man är berövad all hjälp och nåd i de båda liven. (as-Sarim 2/108)

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb sade:

”34 – Förlita inte din religion på böckerna och dem som tillskriver sig kunskap.”

Förlita dig inte helt på böckerna. Förlita dig inte på dem. De består av sanning och falskhet. Förlita dig därför inte på böckerna. Se i stället till att hänvisa till de lärda med djupt rotad kunskap. Ta inte endast kunskap från böckerna. Vissa människor memorerar volymer och texter utan att förstå deras innebörd eller betydelser. Ty han har inte studerat med de lärda som förklarar och klargör deras betydelser. Det finns en risk för att han missförstår dem. Det är en fara. Förlita dig inte på dessa böcker. Böcker är endast ett medel till kunskap. Förlita dig inte på dem i dina studier. Det är inte alla böcker som är korrekta. Även om den är korrekt så är inte din förståelse tyglad. Förståelsen varierar även om boken är korrekt. Gick inte Khawâridj vilse samtidigt som de hade memorerat Qur'ânen och läst den om nätterna när de stod och bad? Men de förstod inte Qur'ânens betydelser och inte heller tog de kunskap från de lärda. De skilde sig från följeslagarna och nöjde sig med att läsa och förstå Qur'ânen på egen hand. Därför gick det som det gick.

Detta är dagens farliga sjukdom. Att man tror att man kan är dagens farliga sjukdom hos oss, nämligen att man tar kunskap ur böckerna eller från människor som inte förstår bland dem som tror att de kan och nybörjare. Detta är både farligt för personen i fråga och samfundet. Han kommer att komma ut, ge utslag, förklara Qur'ânen eller Sunnah och vilseleda människorna.

Synder för in tjänaren under Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannelse. Han förbannade olydnad och det som är allvarligare än så, vilket också har mer rätt till förbannelse.

Han förbannade kvinnan som tatuerade och bad om att bli tatuerad, förlängde hår och bad om att få håret förlängt, noppade ögonbrynen och bad om att få ögonbrynen noppade.

Han förbannade mannen som gifter sig med kvinnan som har skilts en tredje gång för att hon skall kunna återvända till sin första make och han förbannade den förste maken.

Han förbannade tjuven. Han förbannade personen som dricker sprit, serverar sprit, pressar sprit, ber om att den skall pressas, säljer sprit, köper sprit, förbrukar pengarna från sprit, transporterar den samt personen som den transporteras till.

Han förbannade den som ändrade på landmärken.

Han förbannade den som förbannar sina föräldrar.

Han förbannade den som jagar för nöjets skull.

Han förbannade feminina män och maskulina kvinnor.

Han förbannade den som slaktar för någon annan än Allâh.

Han förbannade den som innoverar och skyddar en innovatör.

Han förbannade tecknarna.

Han förbannade dem som gjorde det Lûts folk gjorde.

Han förbannade den som förtalar sina föräldrar.

Han förbannade den som vilseleder den blinde från vägen.

Han förbannade den som praktiserar tidelag.

Han förbannade den som stämplar ett djur i ansiktet.

Han förbannade den som besvärar en muslim eller konspirerar mot honom.

Han förbannade kvinnorna som ofta besöker gravar.

Han förbannade den som gör gravar till böneplatser och lägger ljus på dem.

Han förbannade den som förstör hustruns relation med maken eller slavens med ägaren.

Han förbannade mannen som har analsex med sin fru.

Han sade att kvinnan som inte kommer till sängen när maken kallar på henne är förbannad av änglarna tills att hon vaknar.

Han förbannade den som tillskriver sig någon annan än sin fader.

Han berättade att den som riktar ett järn mot sin broder förbannas av änglarna.

Han förbannade den som förtalar följeslagarna.

---

Författare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah
Källa: ad-Dâ' wad-Dawâ', sid. 72
Referens: darulhadith.com/tauhid/synder/20.html

It has been relayed that Shaykh Saalih Aal ash-Shaykh - may Allaah bless and preserve him - said:

"From the sayings of Aboo ad-Dardaa' - may Allaah be pleased with him - :

Once when Aboo ad-Dardaa' passed by a man who had committed a sin and the people became aware of it and were insulting him because of it - and Aboo ad-Dardaa' was so keen and insightful in helping people recovering from their religious ills and reviving sickened hearts - so he said:

"Had you found him at the bottom of a well, wouldn't you be helping him up and out of it?"

They said, "Of course!"  So he replied:

"Then praise Allaah who has excused you (from his trial), and do not insult your brother!"

He said, "Praise Allaah who has excused you (from his trial) and do not insult your brother!"  Look at this parable - that the believers would surely help someone in sin and they would not abandon him like how people would naturally help someone stuck in a well.  Would believers insult someone who is in physical need and say to them, "Why have you gone into this well?  or such-and-such situation?"  No, they would only struggle and try their best to help such a person!

Thus, insulting someone is negativity, and it is not permissible in the Sharee'ah (Islaamic legislation).  Instead, we ask Allaah to guide our brothers and we praise Allaah for excusing us (from what they are being tried with), and then we work to save them from the evil of their sins and disobedience.  They have only sinned due to their giving in to the plots of Iblees, Allaah's enemy and our enemy.

So this admonition - dear believer - is a great one!  When you see someone who has committed a sin, you must work to help him!

Dear brothers, if we were to think about our times, we would find that many people speak about others' sins.  They say, "This guy did such-and-such, that one travels and does such-and-such, this family has gone through such-and-such..."  You find them extremely critical and insulting, perhaps even mocking people, and Allaah's Refuge is sought.  When you ask them what they have done to help your brother stop these sins, they say: Nothing.

As a result, he has actually become one of Shaytaan's devices (to keep people sinning) as well, since the Prophet (sallallaahu 'alayhe wa sallam) said:

"Whoever says that the people are destroyed, he is the one who destroyed them."

Meaning: He has become a reason for their destruction.  And the Prophet (sallallaahu 'alayhe wa sallam) forbade use from speaking about everything we hear. He (sallallaahu 'alayhe wa sallam) said:

"Whoever speaks about everything he hears is one of the two liars (or one of the liars)."

So we must work hard to fix mistakes, advise sinners and conceal their (hidden) sins, and spread good reports.  When we see someone who has done good, we say, "He has done such-and-such good thing," since, by behaving this way, we spread good behavior, and the people will follow each other's good leads.  However, if we were to spread evil, then people would be lenient in their approach to those things and in doing them, saying, "Yea, So-and-So has done this sin, and this guy has done such-and-such, and that guy has done such-and-such!"  People would then be led to assume that there is so much more evil than good, and thus weaken their stance against bad things and begin doing them.

May Allaah be pleased with Aboo Ad-Dardaa' and reward him well for his dealings with his companions and the Ummah after him![/quote]

---

Source: A recording entitled: Admonitions of Aboo ad-Dardaa' (a khutbah by Shaykh Saalih Aal ash-Shaykh)

In Arabic: http://www.sahab.net/forums/showthread.php?t=376019

http://www.salafitalk.net

Många människor är omedvetna om motiven bakom de första stegen till förstörelse. På samma sätt är de omedvetna om deras källor. Ta till exempel det skamlösa och låga modet. Det kommer egentligen från de prostituerade kvinnorna. Dessa kvinnor har förlorat sin heder och visar därför upp sig i nya kläder som inte är något annat än nakenhet och oanständighet.  Affärerna är fulla av dem. Kvinnorna tävlar om vem som köper dem först. Om de bara hade vetat vilken rutten grund de har, skulle kvinnorna med minsta lilla skam i sig hållit sig borta från dem.

 

Till de första, förbjudna stegen hör även att klä barnen i avslöjande kläder. På det viset bekantar man barnen med dessa kläder som står för liknelse [av de otrogna kvinnorna], nakenhet och omoral.

---

Skrivet av: Bakr bin ´Abdillâh Abû Zayd
Källa: Hirâsat-ul-Fadhîlah, sid. 9
Referens: Muslimah.se

Salih al ash-Shaykh: Att kvinnorna tar av sig slöjan när de kommer till otrogna länder tyder på att sann tro inte finns i deras hjärtan.

---

Källa: al-Mindhar, sid. 79

Bakr Abu Zayd: Det har gått så långt att om man ertappas med en kvinna och säger att det är en flickvän, är ingen skada skedd. Säger man däremot att hon är en andra fru, får han den förbannade lagen på sig.

---

Källa: Hirasat-ul-Fadhilah, sid. 135

---

Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (165)

 

Vad skall man rena sig från? Först och främst skall man rena sig från avguderi i förhållande till Allâh. Man skall dyrka Allâh uppriktigt. Man skall inte dyrka Allâh (´azza wa djall) utav ögontjäneri, gott rykte, position eller ledarskap. Det enda motivet skall vara Allâhs belöning och paradiset.

 

Man skall även rena sig i förhållande till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det innebär att man inte innoverar i hans föreskrift. Det spelar ingen roll hur stor eller liten mängden är och det spelar ingen roll om den berör lära, tal eller handlingar.

 

Renligheten i förhållande till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), som går ut på att följa honom utan innovationer, verkställs inte helt på någon annan än Salafiyyahs väg som är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs väg. De tror på allt som Allâh har beskrivit Sig själv med i Sin skrift eller det som Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har beskrivit Honom med utmed Salafiyyahs lära. De innoverar ingenting i dyrkan i tal såväl som i handlingar. Du ser hur de följer det som har nämnts i Sharî´ah. Så är dock inte fallet med vissa innovatörer när det kommer till Adhkâr som är innoverade i sitt slag eller tillvägagångssätt, vilket vissa ordnar som Sûfiyyah och andra gör.

 

 

---

Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Liqâ' al-Bâb al-Maftûh (51 A)
Referens: http://www.darulhadith.com/manhaj/salafiyyahs_lara_enligt_ibn_uthaymin.html

 

Det finns tre typer av människor; en som faller i överdrift, en i underdrift och en som är medelmåttig. Han som faller i överdrift är för hård och han som faller i underdrift är försumlig och han som är medelmåttig är mellan dem.

 

En förnuftig person vet hur han skall uppfostra sin familj. Ibland behandlar han dem bestämt och ibland gör han det mjukt, beroende på situationerna. Om han ser att de är hårda, skall han vara mjuk  tillbaka. Om han ser att de är mjuka och tillmötesgående, skall han vara bestämd tillbaka och inte hård. Han skall vara bestämd och se till att inte missa tillfället.

 

Det finns människor som vill försvåra det för sina familjer. De vill att allting skall vara perfekt från deras sida. Det är fel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

 

”Den troende mannen skall inte hata den troende kvinnan. Om han avskyr en av hennes karaktärer, kommer han att tycka om en annan.”

Den troende kvinnan här är hans hustru. Om han hatar en karaktär, gillar han en annan. Så skall den förnuftige, troende mannen balansera mellan goda och dåliga sidor. Han skall inte haka upp sig på det dåliga och ignorera det goda. Mannen som förbiser det goda och endast påpekar det dåliga är som en kvinna. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade för kvinnorna att de flesta av helvetets folk är kvinnor, undrade de varför. Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

 

”Ni förbannar mycket och är otacksamma mot männen. Om man skulle vara bra mot er hela livet för att ni så småningom skulle se ett fel, säger ni: ”Jag har aldrig sett något gott från dig.”

 

Mannen kanske sänker sig själv till kvinnans läge. Om man är bra mot honom hela livet och sedan gör något som han ogillar, förbiser han alla hennes goda sidor.

 

Var vänlig mot din familj! Om de har någon karaktär som du hatar, har de karaktärer som du behagas av. Var inte för hård eller försumlig.

 

---

Skrivet av: Muhammad bin Salih al-Uthaymin
Källa: al-Liqâ' ash-Shahrî (28)
Referens: Muslimah.se
Relaterat: Därför är kvinnorna helvetets majoritet och paradisets minoritet

Muslim rapporterade via Usâmah bin Zayd (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag stod vid paradisets port och såg att de flesta som gick in i det var de fattiga. De förmögna hölls kvar bortsett från Eldens folk som hade blivit bortförda till Elden. Jag stod vid Eldens port och såg att de flesta som gick in i den var kvinnorna.”1

 

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag såg Elden och jag har fram till idag aldrig sett något liknande. Jag såg att de flesta av dess invånare var kvinnor.” De sade: ”På grund av vad, Allâhs sändebud?” Han sade: ”På grund av deras otacksamhet?” De sade: ”Är de otacksamma mot Allâh?” Han sade: ”De är otacksamma mot makarna och mot den fina behandlingen. Om du skulle behandla en av dem väl hela livet för att hon vid ett tillfälle skulle se något hos dig, skulle hon sagt: ”Jag har aldrig sett något fint hos dig.”2

 

´Imrân bin Husayn (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Minoriteten av folket i paradiset är kvinnor.”3

 

Våra lärda har sagt att kvinnorna är minoriteten i paradiset för att de överväldigas av och tenderar till detta livs njutningar på grund av sitt bristfälliga intellekt. Det får dem att bli svaga när det kommer till att handla och förbereda sig för nästa liv eftersom de tenderar till detta liv och förskönar sig i det och för det.

 

Därtill är de även den största jordiska orsaken som distraherar männen från nästa liv på grund av den drift som finns i kvinnorna. De flesta kvinnor vänder självmant nästa liv ryggen och får även andra att göra det. De luras snabbt av dem som lockar från religionen och är svåra när det kommer till att besvara dem som kallar dem till nästa liv och de frommas handlingar.

 

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag har inte lämnat efter mig något så skadligt för männen som kvinnorna.”4

 

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag har inte sett någon med ofullkomligare förstånd och religion som får en skarpsinnig man att förlora förståndet som ni kvinnor.”5

 

Hâfidh Ibn Dihyah sade: ”Allâhs tjänare! Var försiktiga med kvinnorna och undvik dem! Lita inte på deras kärlek. Deras pakt är opålitlig. Att deras intellekt och religion är ofullkomliga räcker för att man inte skall tala mycket om dem.”

 

---

Författare: Imâm Muhammad bin Ahmad al-Qurtubî
Källa: al-Muntaqâ min at-Tadhkirah, sid. 251-252
Referens: http://www.darulhadith.com/aqidah/darfor_kvinnorna_helv_maj_parad_min.html
Relaterat: Maken skall inte glömma hustruns fina sidor på grund av hennes dåliga sidor

Djihâd är inte islams pelare som islam är byggd på grund av två orsaker:

 

1 – Djihâd är endast obligatoriskt för vissa muslimer, säger majoriteten, och inte för alla, till skillnad från dessa pelare.

 

2 – Djihâd kommer inte att pågå fram till Domedagen. När ´Îsâ (´alayhis-salâm) stiger ned, kommer endast islam att vara kvar. Då upphör allt krig och det kommer inte att finnas något behov av Djihâd. Så är inte fallet med pelarna. De kommer att vara obligatoriska för muslimerna till dess att Allâh låter Domedagen äga rum – och Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vet bättre.

 

---

Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî
Källa: Djâmi´-ul-´Ulûm wal-Hikam, sid. 60-61
Referens: http://darulhadith.com/fiqh/darfor_ar_inte_djihad_en_av_islams_pelare.html

Vi måste bevara våra kvinnor bland fruarna, döttrarna och släktingarna. Vi måste samarbeta för att skydda dem och låta bli att lyssna på denna propaganda. De otrogna försöker utrota islam på alla möjliga sätt. Det största förstörande sättet är att förstöra kvinnan. Ty kvinnan är grunden till familjen och hemmet. Om hon förstörs, förstörs hemmet och familjen. Döttrarna kommer att förstöras efter att ha tagit efter sina förstörda mödrar och släktingar. Vi måste alltså slå vakt om våra kvinnor.

Även om de otrogna har lyckats förnedra vissa islamiska länder, kommer de aldrig – med Allâhs vilja och rörelse – att lyckas göra samma sak med detta land som är de två ärade och heliga moskéernas land som Uppenbarelsen sändes ned till och i vilket sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes. Här finns män som tar hans om hennes heder, även om vissa lurade män och kvinnor tar lätt på frågan. Detta land har män som slår vakt om sin heder och sina kvinnliga anhörigas heder.  Ni tillhör dem – om Allâh vill – och som kommer att ta initiativet till det.

Vi måste frukta Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) och leva upp till detta väldiga ansvar. Om vi gör det, skyddar vi våra hem, barn, familjer och samhällen. Hon är alltså grunden. Således fokuserar sig fienden på henne. De är fokuserade på kvinnan. De har henne i ett specifikt fokus som ni känner till; i böcker, blad, tidsskrifter, tidningar, median, internet och alla andra fält. De vill att detta land skall bli som de andra länderna så att karaktärerna försvinner och hedern går förlorad. Då blir det lätt för de otrogna att utrota islam från grunden. Poeten sade:

Fråga:
Många TV-kanaler har spridit sig i många hem med argumentet att man skall följa nyheterna. Det är dock barnen som offras. Vi vill att ni råder förmyndarna och i synnerhet ungdomarna.

Svar:
Ha inte TV i era hem om ni verkligen bryr er om er religion och era barn. Det är en ren ondska som medför ondska och prövningar. Det är en fruktansvärt stor prövning. Håll era hem borta från TV:n så att ni slår vakt om er religion och tar hand om dem som är under er:

”Troende! Skydda er själva och era familjer från den Eld som har människor och stenar till bränsle.” [66:6]

Det finns inget gott i TV:n. Nyheterna kan följas via radion eller i saudiska TV-kanaler om man tvunget måste ha en. Det räcker. I radion sänds alla nyheter och de sänds även i repris. Därtill är de flesta nyheterna bluff, lögn och provokationer.

---

Skrivet av: Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: http://alfawzan.ws/node/5412
Referens: Muslimah.se

Allâh (‘Atâ wa djall) tillsatte med Sin Vishet en orsak till allt. Och orsakerna Allâh (‘Atâ wa djall) tillsatte absolut för dess resultat delas in i två kategorier:

1. Världsliga, materiella orsaker

2. Religiösa och sharî’ah orsaker.

Beträffande den första kategorin så samsas de rättfärdiga, syndarna, troende och otroende om dess vetskap dvs. de materiella orsakerna.Till exempel känner alla människor till att mat och dryck är orsakerna till livet och likaså luften som människan andas. Därefter minskar vetskapen om dessa orsaker tills endast ett fåtal känner till dem. Detta gäller de materiella orsakerna. Likaså är fallet i de o-materiella och de enligt sharî’ah.

En av dessa orsaker som alla känner till är att inträdet till paradiset och inträdet till helvetet har båda två sin orsak enligt sharî’ah. Och det är:

”Den som handlar rättrådigt har själv gott av det, och den som gör orätt vållar sig själv skada.” [1]

”Stig in i lustgården, (detta är belöningen) för era handlingar.” [2]

På samma sätt inträder ingen annan än de otrogna och syndarna in i helvetet, med skillnaden att den första av dem vistas där för evigt och den andra klarar sig från evig vistelse i helvetet på grund av sin tro och monoteism.

Jag avser inte att dröja för länge inom detta utan jag vill påminna om hadîthen rapporterad av Imâm Muslim i sin Sahîh. Hadîthen av Abu Hurayrah (radhî Allâhu ta’âlâ ‘annhû) som sade: Allâhs sändebud (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) sade:

”Vid Den i vars Hand Muhammad ligger, ni kommer inte att träda in i paradiset förrän ni tror, och ni kommer inte att tro förrän ni tycker om varandra. Skall jag då inte visa er något som om ni gör det kommer ni att tycka om varandra. Sprid as-Salâm bland er.”

Poängen här, som man säger, är att visa att det finns sharî’ah orsaker vilka många människor inte känner till.

”Ni kommer inte att träda in i paradiset förrän ni tror och ni kommer inte att tro förrän ni tycker om varandra. Ska jag då inte visa er något som om ni gör det kommer ni att tycka om varandra. Sprid as-Salâm bland er”.

Det betyder att spridandet av as-Salâm av muslimen till muslimerna är en sharî’ah orsak till befintligheten av kärlek bland muslimerna och ett slut på dispyter och hat.

Idag finner man många människor i en del arabiska länder som borde vara de närmsta människorna till Boken och Sunnah, för det första i dess förståelse och för det andra i handlingar. Man ser att de inte bryr sig om att sprida as-Salâm och inte ens säga as-Salâm. Jag tror att ni med mig uppmärksammar skillnaden mellan att säga as-Salâm och att sprida as-Salâm. Här finns allmänt och specifikt. Varje spridande av as-Salâm är att säga as-Salâm, men varje uttal av as-Salâm är inte att sprida. Att sprida betyder att använda mycket, att säga as-Salâm mycket. Att säga as-Salâm betyder inte att sprida as-Salâm.

Till exempel den Salim som man måste utföra enligt sharî’ah och som man syndar om man (Allâh förbjude) inte uttalar as-Salâm, är enligt den korrekta åsikten av ‘Ulamâ:

Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) sade:

”Om du träffar muslimen så hälsa på honom (dvs. säg: as-Salâm ‘aleikum).”

Om du träffar honom och inte ger as-Salâm till honom har du syndat, för att ge Salâm som vi nämnde tidigare är obligatoriskt enligt den mest korrekta åsikten av ‘Ulamâ, liksom det är att svara.

Många människor träffar varandra, men hälsar inte den hälsning som är beordrad i islâm, utan säger Sabâh al-Khayr (god morgon), Mas-al-Khayr (god kväll), Marhaba (välkommen, hej) och liknande. Ännu sämre än det är, och det är tyvärr beprövat i detta land, att man kommer in till en och säger as-Salâmu ‘aleikum och då svarar han Ahhlan Marhaban (hej och välkommen) eller liknande. Särskilt om man tar farväl av honom med as-Salâm så hör du inte att han svarar på as-Salâm och det bryter mot Qur’ân.

Denna fråga är inte en av islams grundpelare men den är i praktiken en av de religiösa plikterna. Om muslimerna inte gör detta tror ni då att de kommer att utföra den största Djihâd? Det klarar de inte av. Därför finns det inget skäl för de känslomässiga muslimerna att vara begärliga i Djihâd för Allâh (‘azzâ wa djall) förutom med kunskap först och främst, och därefter med handlingar som är sammanbundna med den nyttiga kunskapen. Detta är nyttig kunskap. Om du träffar honom så ger du Salâm till honom.

”När någon riktar en hälsning till er, besvara den då med en hövligare hälsning eller med samma ord.” [3]

Majoriteten av muslimer idag försummar denna plikt som inte kostar dem något. Istället för att säga Marhaba så säg as-Salâmu ‘aleikum. Det kostar dem inget. Men om de inte får en islamisk uppfostran kommer de att leva långt bort från, jag säger inte från den Muhammedanska Sunnah förutom enligt sharî’ah betydelse, dvs. enligt den Muhammedanska metodiken, vilken Muhammad (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) och hans ädla Sahâbah upplivade.

Jag vill inte tala för länge annat än att jag vill påminna våra ivriga bröder, de som jag tror inte är i behov av ett förord som detta, förutom för att:

”Men (fortsätt att) påminna (och varna); påminnelsen är tillnytta för dem som tror.” [4]

Men de kan vara i behov av att lära sig eller åtminstone att påminnas först och främst, det som ska förtydligas i en hadîth Sahîh rapporterad av Imâm Ahmad och andra:

”Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) satt i en sittning då en man kom in och sade: As-Salâmu ‘aleikum! Då sade han (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam): Tio! Därefter kom en andra in och sade: As-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâh! Han sade: Tjugo! Därefter kom en tredje in och sade: As-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh! Då sade han: Trettio! En del av de närvarande lade märke till det och sade: Allâhs sändebud, han kom in och du sade tio, när han kom in sade du tjugo, när han kom in sade du trettio? Han sade: Ja, den förste sade as-Salâmu ‘aleikum och då tillskrevs honom tio hasanât. Den andre lade till det wa rahmatullâh och då lades det till i hasanât och då sade jag tjugo. Och den tredje lade till de båda wa barakâtuhû och då lades ytterligare tio till och då blev det sammanlagt trettio.”

Jag vill att ni ska vara ivriga att få hasanât på lättaste sätt. Någon av oss sitter och pratar. Om vi säger att han inte kommer att stå till svars på domedagen, så tillskrivs han åtminstone inte någon belöning, och då kommer hans liv att vara en förlust. Ta därför tillfället i akt om du kommer in till en sittning att före du sätter dig ner låta det tillskrivas dig trettio hasanah. Kom inte in och säg endast säg as-Salâmu ‘aleikum och var bland gruppen som är nöjda med lite belöning. Var begärliga i gott. Säg as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh så att det tillskrivs dig trettio hasanah. Därmed kommer du att vara orsak till en vägvisare så att den som svarar får samma belöning om han svarar som dig eller så lägger han till mer än dig med ytterligare tio hasanât, för när du uttalar din Salâm fullständigt med den sista meningen som är wa barakâtuhû kommer det att tillskrivas dig trettio. Om han avslutar sitt svar här kommer även den svarande att tillskrivas trettio. Därmed tillskrevs det dig trettio enligt din gärning och det tillskrevs dig trettio till för din vägvisning. Profeten (salla Allâhu ‘alayhi wa sallam) sade:

”Den som visar till gott är som den som utför det”

Den som svarar kan säga, och det är poängen, för detta är något övergivet som ingen praktiserar, vilket är: Om den som hälsar säger as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh och Allâh säger till muslimerna:

”Så hälsa tillbaka med det som är bättre än det, eller (åtminstone) med likvärdigt.” [5]

Vad är bättre än as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh? Många av de lärde säger att det inte finns något bättre och avsätter svaret med det som är bättre. Men det är att fullständigt praktisera Qur’ân att i det fullständiga svaret tillägga ”wa maghfiratuhû”. Det kommer då i detta fall att tillskrivas dig vägvisning till fyrtio hasanât. Och den som visar vägen till gott får detsamma som utföraren. Detta är vad jag vill ge en inblick i och påminna om.

Slutsatsen av detta är att om en av er kommer in så hälsa med en fullständig hälsning så att han tillskrivs trettio hasanah. Då kommer han även att tillskrivas vägvisningen till trettio hasanah, för det är inte tillåtet för den som svarar att nöja sig med wa ‘aleikum us-Salâm, nej han sade as-Salâmu ‘aleikum wa rahmatullâhi wa barakâtuh och då är det obligatoriskt för den som blir hälsad att säga: wa ‘aleikum us-Salâm wa rahmatullâhi wa barakâtuh. Och det som är bättre är att i svaret även säga wa maghfiratuhû.

Det är vad jag avsåg att säga och vi ber Allâh att låta oss dra nytta av det Han lärt oss och låta oss vara av dem som hör uttalet och följer det bästa i det.



--------------------------------------------------------------------------------

[1] 41:46.
[2] 16:32.
[3] 4:86.
[4] 51:55.
[5] 4:86.

---

Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Kassettband nummer 763
Referens: http://salafisystrar.1forum.biz/t255-att-sprida-as-salam