As salmau alaykum wa rahmatulahi wa barakatuh till den troende,

Det har nästan gått 3 månader sen jag reverterade till Islam, alhamdulillah, 85 dagar för att vara exakt. Tiden bara springer i väg och jag har redan varit med om så otroligt mycket. Och träffat så många underbara människor, mashallah! Må Allah belöna er alla för ert stöd och all hjälp ni get mig - vare sig det varit något litet eller stort! Må Allah vägleda er genom era svårigheter och Må Allah ge er paradiset, ameen! I Love u all for the sake of Allah! ♥

As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu!

Jag hoppas ni alla haft ett bra Eid firande än så länge :) Alhamdulillah! Må Allah belöna er alla!
Själv är jag back at work även om jag inte är helt frisk (de är jag väl inte annars heller, :P haha) vilket känns skönt då jag tröttnat på att ligga hemma och bara vara allmänt svag. Tror nästan det är min lägenhet som gör mig förkyld, har ju inte fått någon värme än. Yeah, detta är väl mest bara "allmänt-snack-inlägg" då jag sitter på jobbet och försöker hålla mig borta från allt haram som finns runt omkring mig. Stod och lekte med min scarf på toaletten innan lunch och blev allt mer sugen på att börja använda hijab... stod och funderade smått hur de hade reagerat om jag hade gått ut med den på huvudet bara så där, från ingenstans. Hade dem sagt nått? Eller hade dem bara typ kollat konstigt, flinat sen ignorerat de? Om de hade frågat mig hur hade jag hanterat de? Hade jag flinat och sagt att "jag bara ville testa hur ni reagerade" och dratt av mig den eller hade jag sagt "jag ville testa hur ni reagerade för jag är muslim". Sen inte sagt mer... hm, haha jag har olika scener i huvudet, precis som massa youtube-klipp som man kan välja mellan (jag vet jag har spenderat för mycket tid där - dock mycket läroriktid, alhamdulillah). Jag vet inte riktigt vad det är jag väntar på när de kommer till att berätta för min pappa och min syster... i guess the right moment... men ändå. Man kanske inte borde tänka på de så mycket och så fort man ser sin chans så säger man bara "btw, jag är muslim och har varit de sen en tid tillbaka - har du frågor, ta de nästa gång vi träffat. Så du får tid att smälta de hela. För jag vill inte göra en större grej av de än vad de är." Erfarenheten jag fick genom att berätta de för min mamma var att jag i efterhand egentligen inte skulle ha lagt ner så mycket tid och tanke åt de som jag gjorde - cuz that just drived me crazy och jag själv gjorde det till en större grej än vad de var. Men alhamdulillah, det känns som att för varje dag som går så accepterar hon de mer och mer. But still she's afriad... rädd att hon ska förlora mig. Med tiden, inshallah, så blir de bra.

Och jag hoppas att fler inser att jag inte blev muslim pga någon annan, då jag utsätter mig själv för all den press och inre stress och allt jag gått igenom på så kort tid och för att jag utsätter mina nära med den smärta de känner för tillfället om det inte hade varit för min egen skull!

Ya Allah! Du är den som ger mig styrka, du är den som ger mig mod och du är den som vägleder mig på rätt väg! Alhamdulillah, Im happy to be a muslim!

Salam ♥ Peace

As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu

En ny vecka har börjat och jag känner mig smått sjuk, feber? - I hope not. Sitter dock på jobbet, hungern är lika med noll och jag sitter här och tänker på hur lätt det är att bli som dem man umgås med eller beblandar sig med. (Därför jag brukar spendera mycket tid på bloggen när jag är här, bara för att påminna mig själv om Allah och vem jag är). Hur lätt det är att glöma bort att man fastar eller att det är dags för bön. Hur lätt det är att glöma bort Allah (swt) när människorna runt omkring en är shaytans viskningar. Det får mig att varje dag vilja säga upp mig och bara sluta komma varje dag till detta kontor. Här hittar man ändå inget som kan gynna mig på domedagen. Typ börja plugga igen - lära mig arabiska sen varför inte lära ut till barn (i love kids) och sprida Islam genom dem i tidig ålder. Innan jag fann Islam hade jag aldrig några tankar på att bli lärare, men ända sen jag gjorde min sahadah så är de något som har funnits med mig varje dag, sprida Islam och lära dem yngre, Subhan Allah. Inshallah... vi får se hur min plan er ut.

Igår beställde jag hem min första Abaya... inshallah, så kan jag väl även börja använda hijab... dock lär jag väl få vänta ett tag till innan jag kan gå ut med de offentligt då min far och syster inte vet något än. Men kan ju alltid använda den hemma och i moskén, inshallah, om den nu kommer med posten och om den passar, haha. Brukar aldrig handla grejer via nätet, there is a first time for everything, right?

Shit, det är inte många dagar kvar av ramadan nu... tiden går fort och det känns inte som jag hunnit med så mycket då jag 16 dagar har spenderat mer än hela dan på jobbet... it sucks! Så många timmar... som bara försvunnit, Subhan Allah... it's sad, i feel sad. Sen inshallah så är jag inte hemma till helgen och kan inte gå till moskén :( då jag antagligen måste ner till arlöv för att hälsa på min kära mor och syster... hm, infaller Eid på söndag eller måndag? Om jag hade frågat efter ett råd vilket hade du get mig? Är det bättre att spendera de sista dagarna av ramadan i dyrkan till Allah och gå till moskén, eller åka och hälsa på sin mamma som nylligen kommit hem från Filippinerna, som man inte träffat på typ en månad?

Bismillah - In the name of Allah

Jag kan inte riktigt fatta att jag redan fastat 20 dagar... 10 till sen har jag fastat i en månad, Subhan Allah, Alhamdulillah, Allah Akbar! Genom dessa dagar som passerat har min iman både varit uppe och nere, just nu simmar den väl på en ganska jämn nivå, alhamdulillah. Men fortfarande så har jag en sån känsla av att de jag gör inte är tillräckligt. Begär jag för mycket av mig själv, maybe? But face the reality, jag kanske inte lever i morgon och de skrämer mig... speciellt när jag tänker på hur jag spenderat min dag. Är jag nöjd med hur jag spenderat min dag? Sometimes yes, sometimes no... Speciellt inte när jag sitter på jobbet, då känns det som att hela min dag bara försvinner utan att jag gjort något av värde. Utan att lära mig något eller utan att stärka min iman och min kunskap om Islam. Många kanske skulle säga att det inte handlar om hur mycket man kan, utan vad man tror på. Men för mig är kunskap en del av tron. Jag måste liksom veta vad det är jag tror på och ha kunskap om de som i sin tur kan stärka min iman eftersom jag då har en stadig grund att stå på. Vilket gör de näst intill omöjligt för andra att fälla mig som ett träd. När jag reflekterar över min dag som passerat så blir jag lite smått ledsen, då jag inser att så många timmar som passerat utan att de blivit utnyttjade på rätt sätt. Och när jag väl kommer hem är jag så pass trött att det gör det svårt att få in något i huvudet. Man kan läsa, men inget fastnar, för man är på gränsen att somna - då kroppen skriker efter energi då magen är helt tom.

Jag är så tacksam för den sömn Allah ger mig, utan den - de hade inte funkat. Vilket jag har märkt nu de senaste dagarna då min sömn blivit rubbad helt. Då jag går och lägger mig lite efter nattbönen, några timmars sömna, sen är de upp för sohoor och fajr, inshallah... de senaste dagarna har jag vaknat väldigt tätt in på när fajr infaller, att jag inte får i mig mycket till sohoor, haha klockan kan stå och ringa i 20 min innan jag vaknar.

Jag är så tacksam för den mat jag får i mig, för jag vet hur svag jag blir utan den. Och jag är så tacksam för att jag har möjlighet att mätta min hunger under natten till skillnad för hur verkligheten är för många andra. Man får nästan lite ångest varje gång man har ätit iftar och man sitter där och tittar på hur mycket mat man hade framför sig men som nu är helt uppäten. Man skäms för att de känns som att man varit så egoistisk, eftersom jag åt upp allting själv.

Jag är så tacksam för att Allah (swt) ger mig mat varje dag, för att Han (swt) ger mig tak över huvudet och för att Han (swt) håller mig frisk och utan några fysiska problem - alla dessa saker som många tar förgivet är jag tacksam för att Allah har get mig. Och jag kan aldrig tacka så de skulle kännas tillräckligt, för de Han (swt) har get mig, subhan allah.

Må allah vägleda mina bröder och systrar och inte låta dem gå vilse! Håll dem starka i tron! Ameen!
As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu
Salam ♥ Peace

Golden mean point: 1,618... =  City of Makkah

"Får du i dig någon mat överhuvudtaget nu förtiden?" Frågade hon mig rakt ut så där strax efter lunch. Det kom rent oväntat då hon inte brytt sig alls sen första dagen av Ramadan... Jag svarade givetvist; Ja, på hennes fråga.

"Jaha, vad åt du till frukost idag då?" var hennes följdfråga. Jag kände mig ställd mot väggen... för en sekund tänkte jag: "Ska jag berätta?" men svarade i ren panik att jag hade ätit samma typ av mat som förra gången hon frågade mig. Hon kollade lite misstänkt på mig... Jag ville bara hon skulle gå och sluta fråga mer. Fick mått ångest när hon gick och var nöjd med de jag hade svarat henne, då jag insåg att jag i stort sätt hade get henne en lögn... Jag åt ingen frukost i morse innan fajr idag och här säger jag till henne att jag fortfarande är mätt... (Jag är inte hungrig, men jag sa ändå att jag hade ätigt). Jag vet att det är fult att ljuga och att det är något man ska undvika under Ramadan. Det spelar ingen roll om det är små eller stora lögner... en lögn är en lögn right?

Gjorde jag fel som sa något annat för att göra henne nöjd och för att låta bli att berätta att jag fastar?
Jag kan inte ljuga för jag får alltid ångest, eller kan och kan, jag vill inte. För det ger mig bad feelings och egentligen är de lika bra att säga som det är från början istället för att de ska bli till en stor grej senare när sanningen kommer fram... Jag har märkt väldigt mycket den senaste tiden att jag verkligen tänkt på saker jag sagt och vad jag säger. Jag själv har i stort sätt slutat svära och så fort jag hör någon annan göra de så blir jag typ chockad och tänker "så kan man väl inte säga..." haha, speciellt om de kommer från min farmor.
Ibland ångrar man visa meningar man sagt utan att tänka sig för och ibland önskade man att man kunde sagt de och de istället. Eller bara lagt till och ta bort (jag och min felfria värld). Måste sluta tänka så! Allt händer av en mening och en orsak och blir det så som de blir så är det så det ska vara, för det är Allah's vilja!

As salamu alyakum wa rahmatulahi wa barakatuhu ♥ Må Allah stärka vår ummah, ameen!

I morse missade jag både sohoor and fadjr, trots att jag hade ställt klockan och gick till och med och la mig relativt tidigt efter jag hade gjort tarawih... Hade värsta ångest när jag såg att klockan var 10 i 7 och att min andra alarmklocka låg sidan om mig i sängen...(hade flyttat den från fönstret till sängen i sömnen), försökte minnas som jag redan hade ätit och gjort fadjr eller om jag ens kommer ihåg att jag flyttat på klockan... men sen tänkte jag för en kort sekund "Kanske Allah ville ge mig lite mer sömn?" men funderade inte mer på de och pallade mig upp för att komma iväg till jobbet. Även om jag tidigare aldrig brukade äta frukost innan jag åkte till jobbet så brukade jag åtminstånde käka morgon bullen på jobbet. Dock kan jag ju inte göra de nu när jag fasta, så de har varit extra kurrigt i magen idag... man har inte en känsla av hunger utan mer att det bara är tomt och att det vattnas i munnen. Jag fyller min mage med saliv - haha nasty :P nä, men det får en att verkligen tänka på hur många människor som har de så varje dag, it's sad. Kommer ihåg när jag var i filippinerna senast och vi sitter och äter på någon minde lyxrestaurang och det står 3 hemlösa barn utanför och tigger efter mat. Jag tappade aptiten när de kom fram och frågade om de kunde få mat, tror att fler av de som satt runt bordet gjorde samma sak då vi samlade ihop maten som var kvar och sa till servitrisen att dela upp de lika och ge de till dem. Att bara se dem nästan slåss om de där 3 påsarna med lika mycket mat i gör fortfarande ont att minnas. Jag undrar hur dem har de idag... När dem hade vräkt i sig de mesta kom dem fram och tackade så mycket - så söta. Må Allah ge dem ett bättre liv, ameen!

Än har jag inte hunnit göra zuhr (middagsbönen), it's killing me när jag inte får göra mina böner i tid. Efter 15:00 får jag möjlighet till att göra den, inshallah. Har bara ångest varje dag när jag ser klockan närma sig ett och tiden för zuhr är på väg att infalla... it just sucks att veta att man inte har möjlighet att göra den då pga min situation på jobbet... Well, Allah vet hur jag har de... Må Han göra de lättare för mig på jobbet, ameen! Och må Han förlåta mig för att jag missade fadjr i morse.

Och nu över till något helt annat, denna del gäller för oss kvinnor:
Jag har tänkt på detta ett ganska bra tag nu men aldrig frågat om de eller hunnit leta efter de, eftersom de kommer och går i mina tankar när de själv vill. Men vi alla vet ju att könsmogna kvinnor får mens blödningar varje månad och jag bara tänkte: De kvinnor som får sin mens blödning under ramadan och när hon ska ta igen fastan efter ramadan - är den fastan lika mycket värd som att fasta i månaden ramadan? Jag menar om den inte skulle vara de, då är de ju orättvist för kvinnor eftersom de inte får chans till lika mycket belöning som männen och kvinnor som inte fått någon mens under denna månaden, right? Yeah, bara en rent allmän fråga som allt annat när man inte har koll på läget ;)

Må Allah göra de lätt för oss när vi ska lära och memorera
något nytt från Islam och Koranen, ameen!

Salam ♥ Peace