Det har snart gått en hel vecka av Ramadan och jag börjar bli rätt van av att magen är tom. Dock blev de dåligt med  mat till sohoor i morse trots att kylskåpet är fyllt av olika rätter, haha. Mitt kylskåp har aldrig varit så fullt som de varit nu under ramadan - waird. Det är nog bara för att man inte kan äta när man vill. Och efter iftar är man ju så mätt att man inte orkar äta något mer förutom en portion mat. Än så länge har de inte undrat något mer över varför jag inte äter frukost på jobbet och till lunch brukar jag smitta ut och gå en runda... bara för att få tiden att gå. Sen får man ju passa på nu när det fortfarande är fint väder. Dock börjar jag bli smått hungrig och känslan av att bara sova har varit med mig ända sen i morse. Det ska bli skönt till helgen då man bara kan vara hemma och läsa och lära sig något av värde. Sen fyller man år på lördag (de jag typ glömt bort - jag slutade fylla år vid 20, att se sig själv som 21 är bara en siffra för mycket, haha) och de firar jag nog genom att följa med en syster till moskén lagom till Isha och Tarawih bönen, inshallah :) Sen till söndag kommer nog min lilla syster på besök, inshallah så får hon reda på att jag numera är muslim. Men jag tror hon har lättast att acceptera de, när de gäller min familj.

Jag laddade ner Ayat al Kursi, från Mount hira, som jag fortfarande håller på att lära mig, har memorerat typ de 2 första meningarna och inshallah lär väl resten gå som smällt smör. När jag väl får tid till de - inshallah. I love to learn - men de gör mig hungrig, haha.

Ikväll är jag bjuden på iftar and im looking forward to it. Är redan hungrig... Subhan Allah jag satt och tänkte igår när jag bröt fastan, på hur hungrig jag var och hur tacksam jag är som har möjlighet till att äta som flera miljoner människor aldrig får chans till då de hinner svälta innan de någonsin fått fylla sina magar så pass mycket att de inte orkar äta mer. Subhan Allah...

As salamu alaykum wa rahmatulahi wa barakatuhu, må Allah belöna oss för vår fasta, ameen!

5 dagar har nu passerat av ramadan och det återstår så där 25 dagar. So far so good and im loving it. Speciellt när jag ska sova, har aldrig sovit bättre som jag gjort under dessa dagar, som redan passerat. Maten man kränger i sig under iftar blir som ett sömnmedel att det är precis man klarar av att hålla ögonen öppna under tarawih bönen. Och att ta sig upp vid 4 har aldrig varit lättare :) sen somnar man som en stock igen då maten man äter till sohoor också blir som ett sömnmedel. Själv är jag inte van vid att käka frukost... så pass tidigt eller överhuvudtaget då jag alltid brukade hoppa över den bara för att få lite extra sömn om natten varit sömnlös. Även om jag alltid uppskattat de jag stoppar i mig och alltid brukar ha dem som har de sämre bland mina tankar när jag äter eller är på väg att slänga något, har jag lärt mig att uppskatta de ännu mer. Jag känner mig redan som en ny och bättre människa. Må Allah skydda mina bröder och systrar från gravens plågor och från elden, ameen! ♥

Tack till syster E som var på besök igår under iftar med all mat och dottern Selma - min nya kompis ♥
Barik Allahu fik!

Känner att det är rätt aktuellt att skaffa sig en Koran i poketformat så man kan ta den med sig vart man än är. Även om jag kan läsa Koranens budskap på internet är det rätt jobbigt för ögonen att stirra på en skärm i flera timmar i sträck...  -intressant fakta, not really-

För övrigt finns de väl inte mycket mer att berätta om dag 5... de finns dock tankar som gör en galen av ren ovishet but inshallah med tiden lär jag väl få svar - förhoppningsvist snart...

Må Allah ta hand om alla mina syskon och vägled dem rätt och håll dem borta från sånt som är haram och må Allah stärka vår ummah big time :) Ameen!

Salam ♥ Peace

Subhan Allah, Går dagens svaghet är som bortblåst idag. Jag känner mig stark och min iman ökar för varje timme som går passerar, trots att magen kurrar känner jag inte av tomheten i den. I am so grateful! De går inte att beskriva i ord. Bara att tänka på de gör mig tårögd... enough is not enough, subhan allah. 

Att känna doften av färska morgon bullar har aldrig doftat så ljuvligt som de gjorde i morse då min ekonomichef kom in på mitt kontor ätandes på en bulle. Satt och tänkte för mig själv, "varje smulla är dyrbar för dem som inte har något alls och där står du och smullar över mitt skrivbord - subhan allah... otacksamma människor som tar allt förgivet." Dem var väl lite förvånade att jag inte var med vid frukost bordet då jag hörde att dem pratade om mig, då de undrade om jag inte skulle ha någon bulle. Sa bara att jag redan ätit frukost och att jag inte var hungrig... några timmar senare blev de lunch och min ekonomichef blev smått orolig till varför jag inte åt någon lunch - sa att hon inte behövde bekymmra sig, jag ska äta stor middag ikväll, sen bara log jag åt henne tills hon nöjde sig med mitt svar. Haha, jag bara sitter och tänker på hur de skulle reagera i morgon och resten av månaden. Kanske får jag gå på så kallad "lunch" så dem ser att jag inte äter under dagtid eftersom jag fastar. Enbart för att slippa alla frågor men också för att inte göra min ekonomichef allt för orolig - haha, aw :) bra att veta att de bryr sig iallafall. Men har tänkt på de, om jag får frågan - varför äter du inte, vad är fel på dig? haha så ska jag nog säga till dem att jag fastar så att de kan sluta fundera. Vad ska de säga - inte mer än vad de tycker, but i can handle it med Allah's hjälp, inshallah. Det är inte för dem jag gör de. Det är fortfarande i stort sätt en hel månad kvar and im looking forward to it! ♥ Må Allah underlätta de för oss, ameen.

Sitter och kollar på en föreläsning om Profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam). Subhan Allah vet inte hur många gånger jag tittat på den, one of my new favorits...

Subhan Allah, går dagens iftar (fast-breaking) var efterlängtad. Jag verkligen njöt av att ha något att tugga på och man riktigt kunde känna hur vattnet rann hela vägen ner till magen. Det var en helt annan upplevelse och det får en verkligen att uppskatta maten man stoppar i sig. (Tack syster Emma för en trevlig kväll, jag hade kul). 

Dagens fasta har varit lite mer kämpig då jag känner mig riktigt trött, liksom en sådan känsla att man inte orkar göra något, bara allmänt svag. Magen kurrar konstant och de gör de ju inte lättare att de ligger en mat tidning sidan om mig, haha, bäst att slänga den kanske? Men jag slarvade väl lite med frukosten innan fadjr... vilket innebär att min mage varit tom i stort sätt hela dan. Well, well klockan är typ sju vilket innebär att det är ca 1 och 1/2 timme kvar till iftar. SABR! (Tålamod). 

Min första dag på Ramadan har börjat hur bra som helst. Hade inga problem med att ta mig upp i morse vilket bara har gjort att hela dan varit lyckad - so far so good :D Dock känner jag smått (mycket) av att det är tomt i magen och att de vattnas i munnen efter något att dricka. Ser verkligen fram emot att få bryta fastan i kväll hos en syster :) Subhan Allah, jag ser verkligen fram emot resten av månaden. Även om jag känner mig fysiskt svagare känner jag mig redan starkare rent psykiskt då jag har ett konstant krig i huvudet om att jag måste påminna mig själv och inte glömma varför jag  gör detta, varje minut är dyrbar och går inte att få tillbaka. Trots att det bara är första dagen så har de ändå get mig så otroligt mycket. Man har verkligen fått tänka till och liksom, här sitter jag och fastar. Avstår från både mat och dryck och ängnar min dag till att dyrka Allah, rent frivilligt medan det finns flera miljoner människor som bara tar mat för givet och slänger bort sin dag. Subhan Allah! Så tacksam jag är för att Allah valde mig att vara en av de vägleda. I am lost for words... bara så tacksam och så glad. Trots att det är mycket som är en prövning nu då jag berättat för min mamma att jag är muslim och fler prövningar som ska kolla, har mitt hjärta aldrig funnit så mycket ro som jag har som muslim och som jag har just nu. Trots att de stormar runt omkring mig och det är kaos i mitt huvud så subhan allah i have peace in my heart! ♥

Må Allah belöna oss alla för vår fasta och underlätta det för oss när det känns jobbigt! Ameen!

I love u all for the sake of Allah! Må Allah belöna mina systrar och mina bröder med paradiset! AMEEN!

Jag läste nylligen en mycket bra och lärorik bok och en bok jag rekommenderar er alla att ha i bokhyllan. Själv fick jag den av en kär syster - Må Allah Belöna henne med Paradiset, Ameen! Den kostar enbart 79:- och går att köpa via Hikma webbutik. Boken heter Fatâwa om Ramadhân (Fatâwa plural till Fatwa, är ett arabiskt ord som betyder klargöring).

Punkter som kan vara otydliga eller okända för en del människor:
(1) En av dessa punkter är att personen skall fasta med stark tro, och med avsikt att belönas; inte för att framhäva och visa upp sig, för att få ett gott rykte, eller för att imitera andra. Snarare bör hans fasta grundas på hans tro att Allâh har gjort fastan obligatorisk för honom, och på hopp om Hans belöning. Likaledes skall nattbönerna utföras med sann tro och med hopp om dess belöning och inte av någon annan anledning. Vikten av detta förstås i Profetens (saw) yttrande:
"Den som fastar under Ramadhân med uppriktig tro och hopp (på belöning), får sina tidigare synder förlåtna; och den som står upp under Ramadhâns nätter i dyrkan, med uppriktig tro och hopp (på belöning), får sina tidigare synder förlåtna; och den som står upp i natten av qadr under Ramadhân med uppriktig tro och hopp (på belöning), får sina tidigare synder förlåtna." [al-Bukhârî "as-Sahîh" (1901 och Muslim "as-Sahîh" (759).]

(2) Ibland kan det förekomma en del svårigheter för muslimer då de fastar som t ex. skador, näsblod, kräkningar eller drickande av vätska som passerar halsen oavsiktligt; dessa saker nollställer inte fasta. Men den som kräks avsiktligt nollställer sin fasta, baserat på följande hadîth:
"Den som kräks oavsiktligt fortsätter att fasta, men den som kräks avsiktligt bryter sin fasta, och måste ta igen den." [Abû Dâwûd "as-Sunan" (2380), Ibn Mâdja "as-Sunan" (1676), at-Tirmidhî "al-Djâmî" (730), och al-Albânî "Irwa al-Ghalîl" (923).]

(3) Personer som befinner sig i ett tillstånd av djanâbah (orenhet efter samlag) och skjuter upp reningsbadet (ghusl) tills fadjr (gryningen) passerat, skall fortsätta fasta. Likaledes, om kvinnan vars menstruation eller efterfödelseblödning har upphört innan gryningen, och hon skjuter upp reningsbadet tills efter gryningen, skall även hon fortsätta fasta. Att skjuta upp reningsbadet till gryningen för att rena sig själva från själslig orenhet gör inte fastan ogiltig. Man bör emellertid inte skjuta upp reningsbadet fram till soluppgången (shurûq), utan hellre rena sig själv från orenheten, och be morgonbönen (fadjr) innan soluppgången infaller. Dessutom bör mannen vara tillräckligt snabb i detta avseende, för att hinna be morgonbönen i församling (i moskén).

(4) Bland de saker som inte bryter fastan är blodanalyser och injektioner, om inte injektionen är avsedd som (intravenös) föda eller näringsmedel. Om detta är möjligt, är det bättre att fördröja injektionen till kvällen (efter solnedgången).
Profeten (saw) sade: "Lämna de du är osäker på, för det du är säker på." [at-Tirmidhî (2518) och "Sahïh at-Targhïb" (1737).
Och Profeten (saw) sade också: "Den som skuddar sig själv från tveksamheter, räddar sin tro och sin värdighet." [al-Bukhârî (52).

(5) Bland de angelägenheter som muslimerna är slarviga med är lugnhet i bönen, vare sig det är obligatoriska eller den frivilliga sorten. Det finns autentiska hadither som bevisar att lugnhet är en av bönens pelare, och utan den blir bönen ofullständig. Lugnheten omfattar stillhet och ödmjukhet i bönen och att inte förhasta sig i bönens kroppsställningar, så att ryggraden är rak. (Sunna är att ryggraden skall vara rak i bönens olika kroppsställningar. Se Sifatus-Salât an-Nabiyy av Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî). Många människor utför tarâwîh bönen på ett sätt som visar att de varken är insatta, eller känner ödmjukhet i den. I stället jäktar de i bönens positioner så som hackande hönor. En sådan bön är ofullkolig, och den bedjande personen frå ingen belöning överhuvudtaget för denna handling.

(6) En annan punkt som många människor har missförstått är antalet enheter (rak'ât) som tarâwîh bönen innehåller. Somliga tror att det inte är passande att be tarâwîh mindre än tjugo rak'ât. Allt detta är bara antaganden och spekulationer; i själva verket är detta missförstånd som otsäger de välkända bevisen.
Autentiska ahâdîther bevisar att nattbönen är obegränsad och således kan ingen begränsing läggas till för antalet rak'ât [al-Bukhârî (6310).], ibland tretton rak'ât [al-Bukhârî (698).], och ibland mindre än detta under Ramadhân, och även under andra dagar.
När Profeten (saw) blev tillfrågad om nattbönen, svarade han: "Nattbönen bör utföras två och två (rak'ât); och om man är rädd att gryningen skall komma, bör man be en rak'ât, som en witr för alla ens tidigare böner". [al-Bukhârî (472) och Muslim (749).]
Så Profeten (saw) satte ingen gräns för antalet rak'ât i tarâwîh, varken under Ramadhân eller vid andra tillfällen. Baserat på detta brukade kompanjonerna (sahâbah) under 'Umars regeringstid då och då be tjugotre rak'ât, och ibland elva rak'ât. Detta har bevisats på auktoritet av 'Umar och kompanjonerna i hans tid (se Mâlik bin Anas "al-Muwatta" 6: Kitâb as-salât fî Ramadhân; kapitel 2). Som tillägg brukade några av as-salaf (föregångarna) be 36 rak'ât, och även tre rak'ât som witr, och en del bad 41 rak'ât. Detta faktum nämdes av shaykh ul-Islam Ibn Taymiyah och andra lärda. Ibn Taymiyah nämnde även att det är en stor fråga, och att det är bättre att minska på antalet rak'ât för den som förlänger sin recitation, rukû (bugande), och sujûd (nedfallandet på ansiktet), och att det är bättre att öka antalet rak'ât för den som förkortar sin recitation, rukû', och sujûd. [se "Madjmû ´Fatâwa Ibn Taymiyah" v. 23 s.112.] Enligt Profeten (saw) utövande, är det bättre att antingen be ellva eller tretton rak'ât, både Ramadhân och i andra tider, eftersom detta är antalet enheter som Profeten (saw) oftast utförde och som utöver detta för med sig både lugnhet och ödmjukhet. Dett är dessutom det behagligaste för de tillbedjande bakom imamen, men den som överstiger detta antal skall varken anklagas eller bestridas. Trots allt är det bättre för dem som ber med imamen att inte gå förrän han avslutat bönen.
Detta i enlighet med Profetens (saw) hadîth: "Sannerligen, om en man ber (tarâwîh) med imamen tills han avslitat bönen, kommer det att nedskrivas för honom som en hel natts bön." [at-Tirmidhî "al-Djâmi" (806) och al-Albânî "Salât at-Tarâwîh" s.16].

(7) Det är angeläget för alla muslimer att sträva under denna heliga månad, med alla typer av dyrkan, som frivilliga böner, reciterandet av Koranen med begrundande och förståelse; att så ofta som möjliht säga tasbÎh (subhâna Allâh), tahlîl (lâ olâha illa Allâh), tahmîd (al-hamdu lillâh), takbîr (Allâhu Akbar), och istighfâr (att be om förlåtelse; astaghfiru-Allâh), och andra åkallelser som nämnts i shati'ah.

(8) Muslimerna bör också anbefalla andra att göra goda handlingar, och hindra dem från det onda, samt att kalla folket till Islâm. Han/hon bör också vara mer medlidsam gentemot de fattiga och nödställda, och sträva efter att göra gott gentemot sina föräldrar och släktingar; återgälda gärsfriheten till grannar, och att hälsa på de sjuka etc.
Profeten (saw) sade också: "Umrah under Ramadhân är som Hadj (pilgrimsfärden)" - eller så sade han "som Hadj med mig". [al- Bukhârî (1863) och Muslim (1256).]

Det finns oräkneliga ahâdîther och traditioner som bevisar den lagliga rätten att tävla och konkurrera i de olika formerna av goda gärningar under Ramadhân. Allâh är den som Vakar övre oss; må Han vägleda oss och alla muslimer till de handligar som leder till Hans v'lbehag, att acceptera vår fasta och våra nattböner, att tillrättaställa tillståndet av våra angelägenheter, att förbättra vår situation och att skydda oss från alla sorters provningar och lidelser. Vi ber Honom om rättfärdighet frö våra ledare, och att visa de sanningen, ty Han är Beskyddaren, den Mäktige.

Wa As-Salâmu 'alaykum wa Rahnatukkâhi wa barakâtuhu.

Situationen i mitt huvud är rätt turbulent at the moment... det är så mycket som händer på en gång att mitt huvud blir överbelastat att minnet snart exploderar. Jag vet att allt bara är ett test och en stor prövning från Allah. But stil, det är en tyngd som håller mig nere. Inshallah om jag mår bra imorgon så ska jag berätta för både min pappa och min syster om hur läget ligger till att jag numera är muslim - för jag tror inte jag kan hålla de hemligt mycket längre.

Det äter mig inombords att se dem i ögonen och inte kunna vara sig själv och den man vill vara utan att de ska behöva veta och börja ifråga sätta allt.

Det som kan göra mig extra frustrerad och arg är när någon annan kommer och säger till mig att jag inte gjort detta för min egen skull utan att de tror att jag gör de pga någon annan och att någon annan skulle tvingat mig. Om nu fallet hade varit så hade jag inte utsatt mig för att må psykiskt dåligt som jag gjort de senaste dagarna, jag hade inte utsatt mig själv för att ha en obehaglig magkänsla som får mig att må illa och jag hade inte stressat upp mig så att jag inte kan sova om nätterna och jag hade inte gått emot alla jag älskar och som står mig nära. Varför skulle jag ha utsatt mig för detta om det inte var för min egen skull och för mitt eget bästa för att det är något jag har nära mitt hjärta?! Hur vågar människor ens döma en annan när dem inte känner personen i fråga, eller överhuvudtaget? Man ska inte döma en annan - det är inte vår uppgift! Enda sen jag reverterade till Islam har jag fått höra att människor runt omkring mig tror att jag gjort de pga någon annan trots att jag säger med mina egna ord att de kommer från mitt hjärta. Att inte bli trodd när man talar sanning kan knäcka en. Man kan tappa tålamodet som man byggt upp under flera veckor, och när man ser de man byggt upp rasa ihop kan man inte göra annat än att bryta ihop och falla tillsammans med de. But inshallah - om Gud vill. Gud vet bäst därför lägger jag min tillit hos Honom. Detta är de svåraste test jag någonsin haft och jag ska göra allt för att klara de! Inshallah!

Aldrig hade jag trott det skulle bli så här svårt och komplicerat som det är och som det känns, men jag vet att det är något värt att kämpa för! Detta liv är bara tillfälligt, detta liv är ett test... Må Allah underlätta för alla mina systrar och alla mina brödrar som har de svårt! Må Allah belöna alla mina systrar och alla mina brödrar som har stöttat en på ett eller annat sätt! AMEEN!