As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Jag tror de (min kollegor) fattat att jag är muslim nu. Jag berättade för boss igår efter vi suttit i möte då han frågade mig om min sjal på huvudet var något religöst. Jag kan inte necka min tro på Allah, så jag berättade. Något som var oväntat och något jag inte hade räknat med, alhamdulillah, allt har sin tid och sin plats. När poletten faller på plats så förstå människor... dock kunde min chef inte hålla tyst om de, så i morse när jag gick förbi min ekonomichef så bad hon om ursäkt för sina små kommentarer hon hade get mig och att hon nu förstod varför jag hade den på huvudet, boss hade klart skvallrat. Men det var rätt skönt att någon annan sa de till henne. För det var bara att le bort de när hon påpekade de, alhamdulillah. Men trots att de nu börjar förstå att jag är muslim så trivs jag ändå inte längre på jobbet - när de gäller mina arbetsuppgifter och hur jag spenderar mina dagar. Som det känns just nu så känns det som att jag slänger bort alla mina timmar och spolar dem i toaletten... 2 år - snart 2 och ett halvt år, har jag jobbat här. På den position jag har och det arbete jag gör är de väl på gränsen på hur länge man klarar av att göra samma grej om och om igen. Det är dax att förnya mitt yrke eller börja plugga. Ska jag vara ärlig saknar jag pluggandet :P haha, trodde aldrig jag skulle säga de, alhamdulillah Allah har get mig verktygen att lära och kunskap är något jag älskar. Dock är jag rätt sugen på att plugga utomlands... och komma bort från detta kalla land ett tag... inshAllah.

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Subhan Allah, snacka om att jag krigade med min sjal i morse. Jag var trött och inte på humör, haha, kan ju inte sluta i annat än katastrof. Men efter typ en halvtimme fick jag den någorlunda på plats :S Man kan ju verkligen säga att jag hade en "Bad hairday"!

Dag nr. 3 på jobbet med sjal på huvudet, hur känns de?
- Alhamdulillah, Jag är faktist stolt över mig själv att jag kommit så här långt, dels på egen hand och hjälp från Allah subhana wa t'ala :)

Alhamdulillah, ända sen i fredags efter jobbet har jag haft hijab eller sjal på huvudet när jag gått ut. Det är 6 dagar i rad, MashAllah! Den jihad jag haft inom mig själv har lugnat ner sig lite under dessa dagar. Jag känner mig inte längre stressad eller att jag har en oro i magen när jag ska till jobbet. Än så länge så kan jag hantera deras blickar och deras tysthet, klart man ser på dem att de tänker nått, men så länge de håller de för sig själv kan de inte riva mig på djupet. Varje dag som går blir jag allt självsäkrare. Målet är väl att komma till den gränsen att jag inte tänker på att jag har nått på huvudet och att jag inte kan vara utan den, inshAllah. Målet är att sträva efter den korrekta hijab. För eller senare så kommer allt hamna på plats, de som händer, de händer och de som händer är meningen, alhamdulillah. 

Ya Allah! Må Du belöna alla mina systrar som gått igenom denna inre jihad och må Du belöna och stärka alla systrar som går igenom de nu och krigar med själv om att sätta på sig slöja, ameen! Må Du göra de lätt för oss!

Take it step by step, tills du blomstrar!
InshAllah

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu :)

En ny dag, en ny sjal - alhamdulillah :)
Dag 2 at work med sjal på huvudet, it feels good. Valde en tunnare och mindre sjal så att det inte känns så tungt för nacken. Dock skulle man kunna tror att jag har hijab eftersom sjalen är svart och min polotröja är svart :) InshAllah det kommer.

Men än har jag inte fått någon kommentar, vilket börjar bli konstigt. Jag borde ju vara glad att ingen sagt nått men samtidigt så tror jag inte de vågar säga nått? Min Ekonomichef brukade alltid kommentera på mina headbands som jag tidigare haft, trodde åtminstonde hon skulle sagt något gällande detta, det är liksom inget man missar :P . Haha, men varför bryr jag mig... Så länge de inte pratar om de eller pratar om de bakom ryggen på mig så jag kan höra de i koridoren it's all good. Dock har jag sett deras blickar, hur de scannar mig från top till tå, de anar väl något. Min klädsel är ju väldigt annorulunda från då att jag började jobba här. Alhamdulillah, gårdagen var till min fördel och jag fick en självförtroende kick, vilket jag verkligen behövde. Små steg, små steg... man får se de långsiktigt.

Seriöst systrar, jag förstår inte hur ni klarar de, mashAllah. Mina öron verker av underscarfen som trycker mot dem och jag har redan fått nackspärr, haha. Snacka om att vara ovan. Jag ser verkligen upp till er systrar som bär hijab, mashAllah, ni är en föerebild till oss alla som funderar på att ta på oss hijab. Må Allah belöna er, ameen! Jag sitter och tänker så här, jag har bara haft den på huvudet i mer än 2 timmar, jag har fortfarande 6 timmar kvar innan jag kan ta av den, haha, min nacke kommer vara död i morgon. Kommer inte kunna röra mig, säkert. Men jag vet ju att de först och främst beror på att jag har en stor knut i nacken, som tynger. Hade jag haft korrekt hijab hade den ju hängt runt hakan och inte tyngt bak mitt huvud, dock hade de inte skonat mina örona haha d._.b

Är lite förvånad att inget sagt något än, inte ens boss, men dem ser väl de inte som någon form av hijab eftersom de inte är de, så de har väl inget att relatera till och koppla tankarna till att jag skulle vara terrorist och hjärntvättad, haha.

Well, well, smärtan jag känner är de värt. Smärtan jag skulle få i helvetet för alltid skulle jag nog inte klara av. Sabr, det är bara att bita ihop. Det kommer bli 6 underbara timmar, inshAllah. :D

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu everyone och god morgon.

Kom precis till jobbet och kände att jag bara var tvungen att skriva av mig lite. Idag sitter jag på jobbet med en sjal på huvudet - tro de eller ej, dock är det ingen korrekt hijab, då allt typ sitter som en knut i nacken (tror jag kommer ha rätt mycket träningsvärk i nacken efter jobbet, det börjar redan kännas tungt). Jag vågade inte ta de så långt till korrekt hijab, när de är första gången jag kommer till jobbet med något på huvudet. Men jag ville ändå inte "komma tomhänt". But im one step closer :D Tanken var väl mer för att känna på hur de skulle vara att ha nått på huvudet hela dan, samt också för att göra omgivningen van vid tanken att jag har nått på huvudet så det inte blir som en chock för alla, även mig när jag ska ta på mig hijab. InshAllah så kommer det förhoppningsvis gå bra... kändes dock lite konstigt när pappa kom och hämtade mig i morse, han sa inte så mycket... förutom att jag borde skaffa ett strykjärn eftersom han tyckte mina byxor var för skrynkliga, haha. Fick en känsla av att jag på nått sätt påminde honom om att jag var muslim? I don't know... dock försökte han dölja att han tänkte på något... ingen kul bilresa. Dock har de inte sagt något på jobbet än, bara kollat lite fundersamt på vad det är jag har på huvudet... dock har inte boss kommit in på kontoret, förbereder mig för värsta kommentaren - som alltid. Han är nog den som mobbar mig mest för mina kläder på jobbet. Rätt sjukt att man kan bry sig så mycket om hur någon annan klär sig - orka!

Ya Allah! Må du göra mig stark och låta denna dag vara till min fördel, ameen!

As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Just nu har jag väl inte kommit mycket längra mot mitt mål att bära Hijab. Dock har jag lagt upp en plan för att finta Shaytan och göra honom förvirrad. Varje morgon ända sen i måndags har jag efter Fajr tatt på mig hijab. Just för att ge mig själv känslan att "detta kommer jag göra varje dag", inshallah. Och att göra mig själv van vid tanken att se mig i den och ha något på huvudet. Jag behöver stärka mitt självförtroende gällande hijab så det är de som är tanken. Små steg kan leda till stora framsteg, inshallah.

Jag vet redan allt som finns att veta gällande hijab, eller jag har åtminstonde läst om de. Dock hjälper de inte att läsa om det, för att känna sig van i den - man måste prova på riktigt. Till exempel: Man brukat ju inte köpa en tröja enbart för att man tittat på den, man provar den ju innan man köper den, för att se om den passar dig och om du trivs i den... 

Till helgen funderar jag på om jag smått ska börja använda hijab om jag går ut, inshAllah. Jag vet inte om de har något med att jag inte pratat med min mamma om de... Jag vill inte göra henne besviken på samma sätt som jag gjorde när jag berättade att jag var muslim. Då hon frågade mig varför jag inte hade pratat med henne om att jag funderat på de... Dock vet jag ju att man inte ska fråga kuffar om råd - but she is still my mom.

Jag tänker fortfarande sträva efter att bära hijab oavsätt om jag kommer misslyckas ännu en gång. Jag är envis så de kommer nog gå bra, inshallah. Desutom är jag väldigt tävlingsinriktad när de gäller att bevisa något :P Shaytan är min största motståndare och jag ska bevisa för honom att han suger!

... och sedan slutföra de.


As salam aleikum wa rahmatulahi wa barakatuhu,

Jag tänkte göra en ny kategori som jag tänkte name ge till "Min väg till Hijab".
Att prata om de gör de lättare att hantera och man går inte vilse bland shaytans viskningar. Jag vet om att jag inte är den enda som funderar på att ta på sig hijab eller att jag inte är den enda som gått igenom detta. Man kan väl säga av erfarenhet att detta är något vi alla går igenom när vi valt att leva enligt Islam och följa Allah, subhana wa t'ala. Framför allt gör jag detta för min egen skull för att påminna mig om att jag faktist kan besegra shaytan och få honom att gråta.

Att läsa mina egna ord, blir som att peppa sig själv. Men även en påminnelse till alla andra systrar som fundrar att använda hijab, att det bara är något som sitter i huvudet (shaytans viskningar). Mitt mål med detta är självkart att jag ska ta på mig hijab. Dock var mitt försök idag rätt misslyckande...

I en hel vecka har jag gått fram och tillbaka med tanke i mitt huvud. Jag ville verkligen satsa på att ta på mig hijaben då min semester var över och det var back to business som gällde. Ett nytt år, en ny start, en ny mig - De var så jag tänkte. Börja om och visa vem jag är, slippa smygga runder med de på jobbet. Men något gick fel, min iman störta i mitten på veckan då jag insåg att veckan snart var slut och jag såg verkligen inte fram emot de. Subhan Allah, jag är så tacksam för de dagarna jag fick spendera hemma och sturera om Islam. Det var nog de som gjorde mig så ledsen... att jag inte skulle få lika mycket tid till Islam på samma sätt när jag väl kom tillbaka till jobbet.

Denna gången blev jag överlistad av shaytan, han började i förväg för att få mig att tveka. Han är inte ny i leken. Han vet precis vem jag är och hur jag fungerar. Men han börjar ju bli rätt gammal - hållt igång flera år, jag är pigg och jag ung - jag är stark! I can do this and so can you! Vi ska besegra shaytan och få honom att gråta! Få honom att känna sig lika misslyckad som jag gjorde i morse! Denna dag är inget att deppa över, de som händer de händer - Allah vet bäst! Ett nytt försök imorgon InshAllah, jag tänker inte ge upp nu när jag kommit så här långt.

VAD KAN DESSA MÄNNISKOR GÖRA? - Enbart säga vad de tycker.
HUR KAN DEM SKADDA DIG? - Det kan dem inte!
VAD KAN DE GÖRA FÖR DIG PÅ DOMEDAGEN? - Inget!
VAD HAR DU ATT VARA RÄDD FÖR? - Endas Allahs vrede!

Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!
Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!
Frukta inte dessa männsikor mer än du fruktar Allah!


"Allah dömer er inte utifrån era kroppar och utseende, men Han granskar era hjärtan och tittar på era gärningar." [Muslim]

Ya Allah! Må Du belöna alla mina systrar som varit extremt stöttande ♥
Ya Allah! Må Du göra oss starka!
Ya Allah! Må Du göra oss döva för shaytans viskningar!
Ya Allah! Må Du få oss att frukta dig mer än vi redan gör!
Ya Allah! Må Du radera den rädsla vi har!
Ya Allah! Må Du vägleda oss genom vår prövning!
AMEEN!!