Den tredje grunden

– Kännedom om er profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)

Av: Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh)

Han är Muhammad bin ´Abdillâh bin ´Abdil-Mutallib bin Hâshim. Hâshim är från stammen Quraysh, Quraysh är från araberna och araberna är från Ismâ´îl’s, Ibrâhîm al-Khalîl’s son, avkomma – må de högsta välsignelsen och freden vara med honom och med vår profet. Han blev sextiotre år gammal, varav fyrtio före profetkallet, och tjugotre år som profet och sändebud. Han blev profet med (Versen) "Läs!" och sändebud med (Kapitlet) "Den insvepte". Hans hemstad var Makkah och Allâh skickade honom för att varna för Shirk och för att kalla till Tawhîd.

Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande: "Du som sveper in dig! Res dig och varna! Och prisa din Herres majestät! Och rena ditt hjärta! Och fly från all hednisk smitta! (När du ger) ge inte för att få något tillbaka! Och ha tålamod och fördrag för din Herres skull!" (al-Muddaththir 74: 1-7)

Betydelsen av "Res dig och varna!" är att han skulle varna för Shirk och kalla till Tawhîd, "Och prisa din Herres majestät!" är att han förhärligade och lovprisade Honom genom Tawhîd, "Och rena ditt hjärta!" är att du renar dina handlingar från Shirk, "Och fly från all hednisk smitta!" Hednisk smitta är avgudar. Att man lämnar den, innebär att man undviker den och att man avsvär sig från den och dess folk. Detta genomförde han i tio år med att kalla till Tawhîd. Efter tio (år) togs han upp till himlen och de fem dagliga bönerna ålades honom. I tre år förrättade han bönen i Makkah och blev därefter beordrad att emigrera till Madînah.

Emigration från ett otroget land till Islâmiskt land är ålagd denna Ummah och kommer så att förbli fram tills att Den Yttersta Stunden träder in.

Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande: "När änglarna samlar in (själarna från) dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: "Hur var er belägenhet?" Och då de svarar: "På jorden var vi svaga och förtryckta", skall de (änglarna) säga: "Var inte Allâh’s jord vid nog så att ni kunde emigrera på den?" Helvetet skall bli dessa (människors) sista hemvist – ett i sanning eländigt slut! Till dem skall inte räknas de svaga och förtryckta – män, kvinnor och barn – som inte kunde bryta upp och som var osäkra om vägen; för dem finns hoppet om Allahs förlåtelse – Allah utplånar och förlåter mycken synd." (an-Nisâ’: 97-99)

al-Baghawî (rahimahullâhu ta´âlâ) sade: "Anledningen till att denna Vers uppenbarades, var de Muslimer i Makkah som inte hade emigrerat, så Allâh tilltalade dem i trons namn."

Bevis för Hijrah från Sunnah, är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) yttrande: "Hijrah kommer inte att upphöra förrän Tawbah upphör. Och Tawbah kommer inte att upphöra förrän solen går upp från väster."

Efter att han hade slagit sig ner i Madînah, ålades han de övriga Islâmiska föreskrifterna, som givandet av allmosa, fastan, vallfärden, böneutrop, Jihâd, att beordra det goda och förbjuda det onda, och resten av de Islâmiska föreskrifterna. Detta genomförde han i tio år. Därefter dog han men hans religion finns kvar – må Allâh’s välsignelse och fred vara med honom.

Detta är hans religion. Det finns inget gott, förutom att han visade det för Ummahn, och det finns ingen ondska, förutom att han varnade Ummahn för den. Det goda som han visade var Tawhîd och allting annat som Allâh älskar och är nöjd med. Och det onda som han varnade för är Shirk och allting annat som Allâh hatar och förkastar.

Allâh sände honom till alla människor och Allâh ålade alla skapelser – Jinn och människan – att lyda honom. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande: "Säg: "Människor! Jag är Allâh’s sändebud, (utsänd) till er alla."" (al-A´râf: 158)

Med honom fullbordade Allâh religionen. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande: "Denna dag har Jag fullbordat er religion och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam ska vara er religion." (al-Mâ’idah 5:3)

Bevis för hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död är Hans (ta´âlâ) Yttrande: "Du skall dö, och de skall dö. Och till sist, på Uppståndelsens dag, skall tvisten mellan er avgöras inför er Herre." (az-Zumar 39:30-31)

Efter att människorna har dött, kommer de att uppstå. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande: "Av denna (jord) har Vi skapat er och till den låter Vi er vända tillbaka och ur den skall Vi få ut er ännu en gång." (Ta Ha 20:55)

Och Hans (ta´âlâ) Yttrande, "Allâh har låtit er växa upp som plantor ur jorden. Därefter skall Han låta er återförenas med den och Han skall åter igen frambringa er (ur den)." (Nûh 71:17-18)

Efter Uppståndelsen kommer de stå ansvariga och belönas i enlighet med sina gärningar. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande, "Allt det som himlarna rymmer och allt det som jorden bär tillhör Allâh; Han kommer att straffa dem som gör ont i enlighet med deras handlingar och belöna dem som gör gott med det högsta goda." (an-Najm 53:31)

Den som förnekar Uppståndelsen har gjort sig skyldig till Kufr. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande, "De som förnekar sanningen påstår att de inte skall uppväckas från de döda. Säg: Vid min Herre! Helt visst skall ni återuppväckas och då skall ni få veta vad ni har gjort. Detta är lätt för Allah." (at-Taghâbûn 64:7)

Allâh skickade alla sändebud som budbärare av glada nyheter och som varnare. Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande, "Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter (att ha hört) sändebuden, inte skall kunna ursäkta sig inför Allâh. Allâh är Allsmäktig, Vis." (an-Nisâ’ 4:165)

Allâh har skickat sändebud till alla folk, från Nûh till Muhammad, för att befalla dem till att dyrka endast Allâh och för att förbjuda dem att dyrka Tâghût.

Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande, "Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma (för att förkunna): "Dyrka Allâh och håll er borta från det Tâghût!"" (an-Nahl 16:36)

Allâh har ålagt alla tjänare att förneka Tâghût och att istället tro på Allâh. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâhu ta´âlâ) sade, "Tâghût är den som tjänaren överskrider sina gränser för, vare sig det är en som dyrkas, följs eller lyds."

Det finns många Tawâghît. De fem största är:

1. Iblîs, må Allâh förbanna honom.

2. Den som dyrkas och är nöjd med det.

3. Den som kallar folket till att dyrka honom.

4. Den som påstår sig inneha kunskap om det osynliga.

5. Den som dömer med något annat än med det som Allâh har uppenbarat.

Beviset är Hans (ta´âlâ) Yttrande, "Tvång skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar Tâghût och som tror på Allâh, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Allâh hör allt, vet allt." (al-Baqarah 2:256)

Detta är betydelsen av "Det finns ingen värd dyrkan utom Allâh". I en hadîth nämns det, "Islâm är huvudangelägenheten, bönen är dess pelare och Jihâd på Allâh’s Väg är dess högsta topp."

Allâh vet bättre och må Allâh’s frid och välsignelse vila över Muhammad, hans familj och hans följeslagare.

Relaterat: De Tre Grunderna - Del 2.

Ladda ner som pdf: Thalâthat-ul-Usûl [De Tre Grunderna]