Titel: Halloween - An impermissible celebration in islam
Talare: Abu Sufyaan 'Abdul Kareem McDowell

---

Källa: http://www.youtube.com/view_play_list?p=61BCEC02313A9D58

 

Titel: Explanation of the 'Aqeedah of the Imaam, the Reformer, Muhammad Ibn 'Abdul-Wahhaab
by Shaykh Saalih al-Fawzaan
Språk: English

Info: Ny bok i arkivet som jag rekommenderar. MashAllâh, mycket bra och lätt läst. Och mycket nyttig kunskap, alhamdulillah. Den ger en detaljerad förklaring av Ahl-us-Sunnahs troslära som är lätt att förstå. Rekommenderar den stark.

This is a detailed book, in which the noble Scholar, Shaykh Saalih al-Fawzaan explains a letter that Shaykhul-Islaam Muhammad Ibn 'Abdul-Wahhaab wrote to exonerate himself from lies that were spread about him and his da'wah by the Soofees and other deviants in his time. Such claims are still made today against those who follow the da'wah of this great Scholar. Additionally, the author explains issues pertaining to the Religion, ranging from our belief in Allaah, to issues of taqleed of the four madhaahib.

---

Beställ boken: http://salafibookstore.com/sbs/index.cfm?scn=books&ProductID=B567&do=detail&book=
Förklaring av boken på svenska (MP3): http://darulhadith.com/mp3_aqidat-ul-imam_muhammad_bin_abdil-wahhab.html
Relaterat: Boktips | Rekommenderade böcker

---

Ladda ner eller läs online
Förklaring av boken på svenska (Mp3): http://www.darulhadith.com/mp3_manasikulhadjdjwalumrah.html
Relaterat: Hajj & Umrah From A to Z (English)

---

Källa: ibnothaimeen.com
Referens: http://guldkornislam.blogspot.com/2010/10/vad-ar-salaf-salafiyyah-och-salafi.html
Relaterat: Salafs troslära på ett detaljerat sätt

Abu Hurayrah (radiAllâhu 'anh) har rapporterat att Profeten (salla Allâhu 'aleyhi wa sallam) rekommenderade att man 100 gånger på kvällen skulle säga:


Profeten (salla Allâhu 'aleyhi wa sallam) sade: "Den som säger detta får sina synder förlåtna, även om de skulle vara mer än skummet på havet, och ingen kommer på Domedagen med bättre än vad han kommit med, förutom en som sagt det lika mycket eller mer"

---

Källa: Muslim 2692, Abû Dâwûd och andra. Se även Sahîh ut-Targhîb wat-Tarhîb nr.653
Relaterat: Den som säger det skulle få sina synder förlåtna även om de var i samma mängd som skummet på havet

---

Hemsida: Guldkornislam.blogspot.com

Tålamod innebär att kontrollera själen så att den inte vredgas vid olyckor, kontrollera tungan så att den inte klagar och kontrollera kroppsdelarna så att de inte syndar som att slå sig, riva sönder kläder, dra i håret och liknande.

 

Tålamodet är byggt på dessa tre pelare. När tjänaren handlar utmed dem på ett rätt sätt, blir prövningen till en gåva och olyckan till en present och det hatade till det älskade. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) prövar inte Sin tjänare för att han skall gå under. Han prövar honom för att testa hans tålamod och tjänst. Tjänaren är ålagd att tjäna Allâh i svåra tider såväl som i enkla tider. Han är ålagd att tjäna Allâh inom det han ogillar och inom det han gillar. De flesta tjänar Allâh inom det som de tycker om. Det handlar dock om att tjäna Honom inom det ogillade. Det är då tjänarna varierar i status hos Allâh (ta´âlâ).

---

Författare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah
Källa: al-Wâbil as-Sayyib, sid. 6
Referens: http://darulhadith.com/tauhid/nar_olycka_blir_lycka.html

Fråga: Anses avvisning av den oliktänkande splittra samfundet?

 

Svar: Avvisning av den oliktänkande enar samfundet. Det klargör sanningen och samfundet kan endast enas om sanningen. Det enas inte om falskhet. Det är obligatoriskt att avvisa den oliktänkande. Allâh har avvisat de oliktänkande. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har avvisat de oliktänkande. De lärda har avvisat de oliktänkande. Det är inte tillåtet att vara tyst om dem som gör fel och de oliktänkande. Det är ett bedrägeri mot muslimerna och ett sätt att låta motstridigheter och falskhet cirkulera.

Det är dock de lärda som avvisar. Ingen annan skall göra det. De som vet hur man skall avvisa. Det är inte alla som skall avvisa den oliktänkande.

---

Talare: Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: http://saif.af.org.sa/?q=node/616
Referens: http://www.darulhadith.com/manhaj/splittrar_avvisningen_samfundet.html

 

Abu Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) instruerade honom om att säga följande dhikr innan han skulle gå till sängs, och indikerade på att den som säger det skulle få sina synder förlåtna även om de var i samma mängd som skummet på havet, och i en annan rapportering ” även om de var mer än skummet på havet”.




Ungefärlig Betydelse:
”Det finns ingen sann gud utom Allâh, allena utan några medhjälpare. Honom tillhör herraväldet, och Han förtjänar all prisning, och Han har allt i sin makt. Vi besitter inge rörelse eller styrka förutom via Allâh, den Höge, den Väldige. Lov och pris tillhör Allâh, all tacksamhet till hör Allâh, och det finns ingen sann gud utom Allâh, och Allâh är större”

---

Källa: an-Nasâ´i, och Ibn Hibbân i sin Sahîh. Autentisk enligt al-Muhaddith al-Albâni (rahimahullâh) i Sahîh ut-Targhîb wa-Tarhîb (607)

يَا أَيُّهَا النَّاسُ اعْبُدُواْ رَبَّكُمُ الَّذِي خَلَقَكُمْ وَالَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الأَرْضَ فِرَاشاً وَالسَّمَاء بِنَاء

وَأَنزَلَ مِنَ السَّمَاء مَاء فَأَخْرَجَ بِهِ مِنَ الثَّمَرَاتِ رِزْقاً لَّكُمْ فَلاَ تَجْعَلُواْ لِلّهِ أَندَاداً وَأَنتُمْ تَعْلَمُونَ

”Människor! Dyrka er Herre, som har skapat er och dem som levde före er – så att ni må frukta. Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Allâhs sida, då ni vet.”

---

Källa: al-Qur'ân 2:21-22
Förklaring: http://www.darulhadith.com/tauhid/3usul/31.html

Fråga: Vilka är de sätt man kan stärka sin Imân på mot de många frestelser som vi står inför i dag (på tv, på gatan, och från de västerländska samhällena)?

Svar: Det finns många sätt att stärka sin Imân på, bland dem: att hålla fast vid handlingar av lydnad och avstå från förbud, att umgås med fromma människor, att ofta recitera Koranen och begrunda dess innebörd, att studera Profetens sunnah, att konstant ägna sig åt dhikr, göra Du’a och vara fullständigt beroende av Allah.

Må Allâh ge oss framgång! Må frid och välsignelser vara över vår Profet Muhammad, hans familj och följeslagare.

---

Källa: Fatawa al-Ladjnah ad-Da´imah 16596
Referens: Fatwa.se (Publicerat 2010-10-24)

Titel: Saker som nollställer ens Islam
Talare: Yosuf as-Sweidi, examinerad från det Islamiska Universitetet.

Info: För att bli muslim måste man uttala trosbekännelsen.
Men en persons Islam kan nollställas av att uttala något som är Kuffr...

En persons Islam kan nollställas av:
- Tal
- Handling
- Tro
- Tvivel

Denna föreläsning tar upp dessa saker. Föreläsningen är tagen från Shaykh Salih al Fawzan's förklaring till boken Sharh-us-Sunnah av Imam al-Barbahari.

---

Källa: http://www.islam.nu/v2/view_audio.php?id=599
Relaterat: De faktorer som nollställer Islâm

Fråga: Vad har högre prioritet; ’Aqîdah eller al-Hâkimiyyah (att etablera en islamisk regering)?

Svar: Det första en muslim måste göra är att lära sig korrekt ’aqîdah (troslära) och hålla fast vid den.

Allâh (ta’âla) sade: ”Håll fast vid din kunskap att det inte finns någon sann gud utom Allâh; be Honom om förlåtelse för dina synder och [be om förlåtelse] för alla troende män och kvinnor!” (Muhammad 47:19)

Det var därför som sändebuden lät en korrekt troslära vara det första det kallade folk till, vilket är att endast dyrka Allâh och inte associera någon partner med Honom. Allâh (upphöjd vare Han) sade: ”Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ”Dyrka Allâh och håll er borta från det onda! (Tâghût)” (an-Nahl 16:36) al-Hâkimiyyah är en del utav trosläran men inte hela i sig.

Må Allâh ge oss framgång! Må frid och välsignelser vara över vår Profet Muhammad, hans familj och följeslagare.

---

Källa: Fatawa al-Ladjnah ad-Da´imah 17763
Referens: Fatwa.se (Publicerat 2010-10-21)

 

Vad vet du om islams historia och vad Profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam)
gick igenom för att sprida Allâhs Budskap?

 

Titel: Den Förseglade Nektarn [Ar-Raheeq Al-Makhtum]
Författare: Dr. Safi-ur Rahman al-Mubarakpuri
Språk: Översatt till svenska från engelska, ej från arabiska.

OBS! Detta är en översättning till svenska av den engelska "The Seald Nectar" och innehåller mycket som inte finns med i originalet "Ar-Raheeq Al-Makhtum" på arabiska. Tänk på att en översättning aldrig är lika bra som originalet, man måste lära sig språket (arabiska) för att få den korrekta versionen och uppfattningen av denna bok.

---

Källa: http://www.scribd.com/doc/39812910/Den-Forseglade-Nektarn-OBS-Detta-ar-en-oversattning-till-svenska-av-den-engelska-The-Seald-Nectar-och-inneh%C3%A5ller-mycket-som-inte-finns-med-i-origi

---

Källa: Abu Nu'aym in al-Hilyah (7/26) and Ibn Battah (no.444)
Referens: http://www.fatwa-online.com/wordsofwisdom/innovations/0010731_9.htm

Titel: Fundamentals of the Salafee Methodology - An Islaamic Manual for Reform -
By: Imaam Muhammad Naasirud-Deen al-Albaanee (d.1420H).
Språk: English

Info: This treatise is taken from a lecture delivered by the great muhaddith of our times explaining the most basic fundamentals of the noble Salafee call. The lecture itself propounds Salafiyyah in a way that can be understood by the layman. A beginner's tool such as this is currently not available in print in the English language. In addition to being an introductory guide for the beginner, the book also serves as an intermediate manual in terms of the many explanatory notes and additional appendices included within it.

The book begins by giving an overview of the importance and role of at-tasfiyah wat-tarbiyah (purification and education), which sets the stage for the reader to comprehend of the validity of that which is to follow. The author begins by explaining what is 'Salafiyyah' in conventional usage, its well known position towards the bigoted following of madhaahib and the difference between merely affiliating oneself to the Book and the Sunnah; as opposed to actually acting upon that. The author goes onto discuss the obligation of taking the Salaf as an example, categories of the Sunnah and the reality of Salafiyyah. Then this is compared to the present condition of the Muslims along with giving an explanation as to why so much differing and splitting has occurred. Lastly, there occurs a detailed discussion about some of the most prevalent doubts upon Ahlus-Sunnah today, such as those from amongst the Mu'tazilah who deny the khabrul-aahaad (singular narration) and the Ashaa'irah and their likes who attribute tashbeeh (resembling Allaah to His creation) to Ahlus-Sunnah, whilst themselves performing ta'weel (figurative interpretation) and ta'teel (denial) of the Attributes of Allaah. The later part of the book is devoted to a biography of Imaam Muhammad Naasirud-Deen al-Albaanee, his discussion with the head of al-Azhar concerning the issues of taqleed and the madhaahib and an exposition of standard Ash'aree doubts upon Ahlus-Sunnah and their creed. In a time of severe confusion and corruption, this treatise is sure to be a beacon of enlightenment and a pure spring from which all those desiring true guidance can drink.

 

Citat ur boken: al-Albânî: "It becomes binding upon everyone who wishes to be upon this Salafi manhaj, just as he studies the Book and the Sunnah, then it is upon him to also study what the Salafus-sâlih, from the Companions, the tâbi'în and their followers were upon. This is because they were the ones who conveyed to us this da'wah in a correct manner. (p. 35)

Rekommenderar den och ger den tummen upp!
Väl investerad tid som gett bra förståelse och nyttig kunskap, alhamdulillah. Bäställ här.

---

Köp boken: http://salafibookstore.com/sbs/index.cfm?scn=books&ProductID=B465&do=detail&book=
Relaterat: Fler rekommenderade boktips

It is reported that ‘Umar b. ‘Abd Al-‘Azîz once wrote to Al-Hasan Al-Basrî to get a brief exhortation from him, so Al-Hasan wrote back , “The dunyâ distracts and preoccupies the heart and body, but al-zuhd (asceticism, not giving importance to worldly things) gives rest to the heart and body. Verily, Allâh will ask us about the halâl things we enjoyed, so what about the harâm!”

 

---

Källa: Al-Bayhaqî, Al-Zuhd Al-Kabîr, article 26.
Referens: http://www.sayingsofthesalaf.net/index.php/a-comfortable-life/

‘Abdullâh b. Al-Zubayr said, “I have never seen two women more generous than ‘Â`ishah and Asmâ`. They had different ways of being generous. As for ‘Â`ishah, she used to gather things, until she had a collection, then she would distribute it. As for Asmâ`, she would never keep anything until the next day.”

 

---

Källa: Al-Bukhârî, Al-Adab Al-Mufrad. Shaykh Al-Albânî grades its chain of transmission sahîh in Sahîh Al-Adab Al-Mufrad Vol.1 p123.

Referens: http://www.sayingsofthesalaf.net/index.php/styles-of-charity-aishah-and-asma/

 

Titel: Sekterna efter Mordet på Khalifen ´Uthmân (radiyaAllahu anh).
Talare: Yosuf as-Suedi, examinerad från det Islamiska Universitetet.

 

Info: Mordet på den Ädle Följeslagaren ´Uthmân (radiyaAllahu anhu) öppnade dörren till mycket ondska. Islams fiender förde in saker i Religionen som inte är från den. Detta varnade Profeten (sallaAllahu ´alayhi wa sallam) för.

 

Denna föreläsning tar upp några av de saker som dök upp efter mordet på ´Uthmân (radiyaAllahu anhu) och hur Sahabah reagerade på detta. En mycket lärorik föreläsning som får oss att bättre förstå några av de saker vi bevittnar idag. Föreläsningen är tagen från Shaykh Salih al Fawzan's förklaring till boken Sharh-us-Sunnah av Imam al-Barbahari.

 

 

---

Källa: http://www.islam.nu/v2/view_audio.php?id=591

SENT ÅR 6 A.H. DÅ PROFETEN återvändt från Hudaibiyah beslöt han att sända bud till härskare bortom Arabien och kalla dem till islam. För att ge legitimitet åt sina sändebuds kreditiv tillverkades ett silversigill i vilket graverades orden ”Muhammad, Allâhs Sändebud” i följande formation:[1]

 

Sändebud utsågs på grundval av deras erfarenhet och kunskap och skickades ut på sina uppdrag i Muharram år 9 A.H. några dagar innan avfärden mot Khaibar.[2]

 

 

1. EN DEOUTATION TILL ABESSINIEN (ETIOPIEN)

Abessiniens kung Negus (An-Nadjâshî) vars namn var Ashama bin al-Abjar, tog emot Profetens budskap framfört av Amr bin Omaiyah ad-Damari, som at-Tabari hänvisar till, antingen sent år 6 eller tidigt år 7 A.H. En noggrann undersökning av brevet visar att det inte rörde sig om det brev som skickades efter al-Hudaibiyah. Innehållet i det antyder snarare att det skickades till den kungn då Ja’far och hans följeslagare utvandrade till Abessinien under Mecka-perioden. En mening lyder ”Jag har skickat min kusin Ja’far med en grupp muslimer till dig. Var generös mot dem och ge upp högdragenheten.”

 

Al-Baihaqi gav enligt Ibn Ishaq följande redogörelse för Profetens brev som skickades till Negus:

 

• ”Detta brev är skickat från Muhammad, Profeten, till Negus al-Ashama, Abessiniens kung.
  
  Frid vare över den som följer den sanna vägledningen och tror på Allâh och Hans sändebud. Jag bär vittne om att det inte finns någon gudom förutom Allâh Ensam utan någon medhjälpare – Han har inte tagit sig någon hustru eller fått en son – och att Muhammad är Hans tjänare och Sändebud. Jag kallar dig till Islams led, om du antar islam kommer du att finna säkerhet.
  
  ”Säg: ’Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon uton Allâh och inte sätta någon vid Allâhs sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Allâhs ställe.’ Och säg, om de vänder er ryggen: ’Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.” (Quranen 3:64)
  
  Om du avvisar denna inbjudan kommer du att hållas ansvarig för allt ont som de kristna bland ditt folk gör.”

 

Dr. Hamîdullah (Paris), en tillförlitlig källa, har andragit en version av brevet som uppdragats för en kort tid sedan och som är identisk med Ibn al-Qayims återgivning. Dr. Hamîdullah uppbjöd stora ansträngningar och använde alla den moderna teknologins medel för att verifiera brevets text som lyder som följer:

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Muhammad, Allâhs Sändebud, till Negus Abessiniens kung.
  Frid var över den som följer sann vägledning. Var hälsad, jag prisar Allâhs lov, det finns ingen gud utom Han, den Allsmäktige, den Helige, fredens Källa och Givare, trons Väktare, trygghetens Bevarare. Jag bär vittne om att Jesus, Marias son, är Allâhs ande och hans Ord varigenom Maria, jungfru, den goda och rena, kunde bli havande med Jesus. Allâh skapade honom från Sin ande och Sin andedräkt såsom Han skapade Adam med Sin Hand. Jag kallar dig till Allâh Ensam utan några medhjälpare och till lydnad under Honom och till att följa mig och tro på det som kom till mig, ty jag är Allâhs Sändebud. Jag bjuder dig och dina män till Allâh, Den Strålande, Den Allsmäktige. Jag bär härmed vittne om att jag har förmedlat mitt budskap och råd. Jag bjuder dig att lyssna och följa mitt råd. Frid vare över den som följer sann vägledning.”[3]

 

Texten i detta brev är utan tveka äkta, men till att slå fast att det skrevs efter al-Hudaibiyah finns ännu inte tillräckliga belägg.

 

Då ’Amr bin Omaiyah ad-Damari förmedlade det apostoliska brevet till Negus tog den senare pergamentet och placerade det på sitt öga, klev ner på golvet, bekände sin tro på islam och skrev följande svar till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser:

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Negus Ashama till Muahmmad, Allâhs Sändebud. Frid vare över dig, Sändebud från Allâh och nåd och välsignelse från Allâh vid Vars sida ingen annan gud finns. Jag har tagit emot ditt brev i vilket du berättar om Jesus, och vid Herren över himlen och jorden, Jesus är inte mer än vad du säger. Vi erkänner fullt ut det som du har kommit till oss med och vi har tagit hand om din kusin och hans följeslagare. Jag bär vittne om att du är Allâhs Sändebud, sann och bekräftande (de som har kommit före dig), jag ger dig mitt ord genom din kusin och underkastar mig världarnas Herre.”[4]

 

Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – hade bett Negus att skicka Ja’far och hans följeslagare, utvandrarna till Abessinien, tillbaka hem. De kom tillbaka för att träffa Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – i Khaibar. Negus dog senare i rajab år 9 A.H. kort efter ghazwan mot Tabuk. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – tillkännagav hans död och förrättade bön i absentia för honom. En annan kung efterträdde Negus på tronen och ett nytt brev från Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – sändes till honom men hurvida denne kung antog islam är en fråga som ännu inte besvarats.[5]

 

 

2. BREVET TILL EGYPTENS STÅTHÅLLARE, KALLAD MUQAWQAS

Till Juraij bin Matta,[6] kallad Muqawqas och Egyptens och Alexandrias ståthållare, skrev Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser:

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Muhammad, Allâhs Sändebud och tjänare, till Muqawqas, Egyptens ståthållare.
  Frid vare över den som följer sann vägledning. Jag bjuder dig att anta islam. Om du vill ha säkerhet bör du anta islam. Om du antar islam kommer Allâh, den Upphöjde, att belöna dig tvåfaldigt. Om du vägra får du bära bördan av alla kopters ohörsamhet.
  
  ”Säg: ’Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Allâh och inte sätta någon vid Allâhs sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Allâhs ställe.’ Och säg, om de vänder er ryggen: ’Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.’” (Quranen 3:64)”

 

Hatib bin Abi Balta’a, som utsågs att förmedla budskapet, bad om audiens hos Muqawqas innan han vidarebefordrade brevets innehåll. Han vände sig sedan till ståthållaren och sa: ”Någon före dig har gjort anspråk på den Högste Herrens status, så Allâh straddade honom och gjorde honom till ett exempel i det efterkommande livet och i detta liv. Ta därför varning och gör er inte till ett dåligt exempel för andra.” Muqawqas svarade: ”Vi byter inte ut vår religion annat än mot en som är bättre.” Hatib fortsatte: ”Vi bjuder dig att anta islam som kommer att ersätta allt som du kan förlora. Vår Profet har kallat människor att bekänna sig till denna tro, Quraish och judar stod emot honom som bittra fiender medan kristna stod närmast hans kallelse. Vid mitt liv, Moses bud och Kristus är identiskt med den senares goda nyheter om Muhammads framkomst; likaledes är denna vår inbjudan till dig att anta islam lik er invit till Torans folk att acceptera Nya Testamentet. Då en Profet stiger fram bland ett folk är han berättigad ett positivt gensvar. Följaktligen lyder ni under samma Gudomliga Lag. Bär i minnet att vi inte har kommit för att locka er bort från Kristus religion utan snarare bjuda er att följa dess läror.” Muqawqas begrundade djupt brevets innehåll och sa sedan: ”Jag har nått fram till en övertygelse om att denne Profet inte bjuder oss till något förhatligt; han är varken en kringvandrande magiker eller en förljugen spåman. Han bär på profetskapets sanna och omisskännliga frön, och jag kommer att överväga hela saken noga.” Han tog pergamentet och gav order om att förvara det i ett skrin av elfenben. Han kallade på en skrivare och författade följande svar på arabiska:

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Muqawqas till Muhammad bint ’Abdullah.
  Frid över dig. Jag har läst ditt brev och förstått innehållet och vad du kallar till. Jag känner redan till att en profet är i antågande men jag trodde att han skulle födas i Syrien. Som presenter skickar jag dig två jungfrur från bemärkta koptiska familjer, kläder och en springare att rida på. Frid vare över dig.”

 

Det är värt att notera att Muqawqas inte begagnade sig av det ovärderliga tillfället och att han inte antog islam. Presenterna accepterades och en av jungfrurna, Maria, stannade hos Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – och gav honom sonen Ibrahîm, medan den andra, Sirin, gavs till Hassan bin Thabit al-Ansâri.

 

 

3. BREV TILL CHOSROES, PERSIENS HÄRSKARE

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Muhammad, Allâhs Sändebud, till Chosroes, Persiens kung.
  Frid vare över den som följer sann vägledning, tror på Allâh och Hans Sändebud och vittnar om att det inte finns någon gudom utom Allâh Ensam utan medhjälpare, och att Muhammad är Hans tjänare och Sändebud. Jag bjuder dig att anta Allâhs religion. Jag är Allâhs Sändebud som sänts till alla folk så att jag ska kunna ingjuta fruktan för Honom i alla levande personer, och så att saken ska kunna beläggas ingör dem som avvisar Sanningen. Anta islam som er religion så att ni kan leva i trygghet, annars blir ni gjorda ansvariga för alla magernas synder.”

 

’Abdullah bin Hudhafa as-Sahmi utsågs att förmedla brevet. Denne utsånde förde det till Bahrains kung men vi vet inte om han sände det till Chosroes med en av sina egna män eller om han valde ’Abdullah själv.

 

Den stolte monarken blev ursinnig över brevets innehåll och placerade Profetens namn över hans eget. Han rev brevet i bitar och dikterade genast en order till sina ståthållare i Jemen att skicka trupper för att gripa Profeten och föra denne till honom. Guvernören som hette Bazan sände omedelbart två män till Medina i det syftet. Så snart de nådde staden fick Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – via en uppenbarelse veta att Persiens härskare Chosroes II Pervez hade mördats av sin son. Han avslöjade nyheterna för dem och de häpnade. Han bad dem sedan att säga sin nye monark att islam skulle komma att segra överallt och undanröja också Chosroes suveränitet. De skyndade tillbaka till Bazan och rapporterade vad de fått höra. Under tiden hade Sherweh, den nye härskaren i Persien, sänt ett brev till Bazan och bekräftat nyheten och beordrat honom att tills vidare inställa alla åtgärder mot Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. I sällskap med persern i Jemen antog Bazan islam och tillkännagav villigt sitt stöd för Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser.[7]

 

 

4. BUDET TILL HERAKLEIOS, BYSANS HÄRSKARE

I en lång berättelse återger al-Bukhari innehållet i det brev som Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – skickade till Bysans härskare Herakleios:

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Muhammad, Allâhs tjänare och Sändebud, till Herakleios, Bysans kung.
  Välsignad är de som följer sann vägledning. Jag bjuder dig att anta islam så att du kan leva i trygghet. Om du rättar in dig i islams led kommer Allâh ge dig dubbel belöning. Om du däremot vänder islam ryggen kommer bördan av ditt folks alla synder att falla på dina axlar.
  
  ”Säg: ’Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Allâh och inte sätta någon vid Allâhs sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Allâhs ställe.’ Och säg, om de vänder er ryggen: ’Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.’” (Quranen 3:64)”[8]

 

Det muslimska sändebudet Dihyah bin Khalifah al-Kalbi fick order om att lämna över brevet till Busras härskare som i sin tur skulle ge det till Bysans härskare.

 

Av en händelse kallades Abu Sufyan bin Harb, som vid denna tid inte hade antagit islam, till hovet och Herakleios ställde ett flertal frågor om Muhammad – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – och den religion han predikade. Det vittnesmål som denne Profetens erkände fiende gav om den förres karaktär och det goda som islam gjorde för mänskligheten gjorde Herakleios förbluffad.

 

Med stöd hos Ibn Abbas berättar al-Bukhari att Herakleios skickade efter Abu Sufyan och dennes följeslagare som då bedrev handel i ash-Shams (Jerusalem). Detta skedde under den vapenvila som ingåtts mellan Quraishs polyteister och Allâhs Sändebud – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. Herakleios som satt tillsammans med sina närmaste rådgivare frågade, ”Vem av er är närmast släkt med den man som påstår sig vara en profet?” Senare berättade Abu Sufyan satt:

”Jag (Abu Sufyan) svarade: ’Av de närvarande är jag den närmste släktingen.’ Så de lät mig sitta framför honom med mina följeslagare bakom mig. Han kallade sedan fram sin tolk och sa till denne: ’Säg dem (dvs. Abu Sufyans följeslagare) att jag kommer att fråga honom (dvs. Abu Sufyan) om den man som påstår sig vara en profet. Om han ljuger ska de genast rätta honom.’ Vid Allâh säger jag att hade jag inte varit rädd att mina följeslagare skulle betrakta mig som en lögnare hade jag kommit med lögner.”

 

Abu Sufyans vittnesmål löd som följer:

 

”Muhammad härstammar från en förnäm familj. Ingen ur hans familj kom att inneha kungavärdighet. Hans följeslagare är de som uppfattas som svaga och deras antal ökar upphörligt. Han kommer inte med lögner eller förråder andra. Vi bekämpar honom och han bekämpar oss med varierande framgång. Han bjuder folk att dyrka Allâh Ensam utan medhjälpare och att överge sina fäders tro. Han beordrar oss att förrätta bön, vara ärliga, nyktra och odla starka familjeband.”

 

Efter att ha hört detta vände sig Herakleios till sin tolk och bad honom förmedla följande intryck som avslöjar en total övertygelse om sanningen i Muhammads profetskap:

 

”Jag är fullkomligt medveten om att perofeten kommer från förnäma familjer, och han påverkar inte tidigare exempel på profetskap. Eftersom ingen av hans anfäder var kung kan vi inte utgå ifrån att han gör anspråk på kungavärdighet. Så länge han inte ljuger för människor är han immun mot att komma med lögner om Allâh. Vad gäller att hans följeslagare tillhör dem som bedöms som svaga men vars antal ständigt växer, är det något som står i samklang med frågor om trons tills denna antar sina fulla dimensioner geografiskt och demografiskt. Jag har förstått att inget fall av avfall från tron ännu har konstaterats bland hans följeslagare, och detta perkar på lycksaligheten hos den tro som tar plats i människors hjärtan. Förräderi är som jag ser det främmande för honom, ty verkliga profeter ser förräderi som avskyvärt. Påbud om att dyrka Allâh utan medhjälpare, att förrätta bönen, att vara ärlig och nykter, samt om förbud om hedendom är kännetecken som kan få mig att till honom överlämna alla mina tillgångar. Jag känner redan till att en profet måste komma, men det har aldrig kommit för mig att han skulle vara en arab från er. Om jag var säker skulle jag vara lojal mot honom, jag kan hoppas på att träffa honom och om jag skulle vara med honom skulle jag tvätta hans fötter.”

 

Herakleios begärde sedan att Profetens brev skulle läsas. Härskarens observationer och den slutliga och klara framställningen av det islamiska budskapet kunde inte annat än skapa en spänd atmosfär bland hovets religösa funktionärer. ”Vi beordrades gå ut”, berättade Abu Sufyan. ”Då vi kom ut sa jag till mina följeslagare, ’Affären med Ibn Abi Kabshah (dvs. Muhammad – över honom vare Allâhs frid och välsignelser) har blivit så framträdande att till och med kungen av Banu al-Asfar (dvs. bysantinerna) är rädda för honom.’ Så jag fortsatte tro att Allâhs Sändebud skulle segra, tills Allâh fick mig att anta islam.”

 

Kungen antog inte islam, ty det var bestämt på ett annat sätt. Det muslimska sändebudet skickades dock tillbaka till Medina med härskarens lyckönskningar.

 

På vägen tillbaka till Medina gensköts Dihyah al-Kalbi av folket från Judhams stam i Hasmi och de rövade bort de presenter som skickats till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. Zaid bin Haritha skickades i spetsen för femhundra man ut till platsen, tillfogade det folket tunga förluster, tog ettusen kameler och femhundra boskapsdjur samt etthundra kvinnor och barn. Judhams ledare som hade antagit islam inkom med ett klagomål till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – som gav ett positivt svar och gav order om att allt byte och alla fångar skulle lämnas tillbaka.

 

 

5. BREVET TILL MUNDHIR BIN SAWA, BAHRAINS HÄRSKARE

Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – sände ’Al-’Ala’ bin al-Hadrami till Bahrains härskare med ett brev som bjöd honom att anta islam. Som svar skrev al-Mundhir bin Sawa följande brev:

 

”Sändebud från Allâh! Jag har tagit emot dina ålägganden. Före det läste jag ditt brev i vilket du skrev till Bahrains folk och bjöd dem till islam. Islam tilltalade en del av dem och de har rättat in sig i islams led medan andra inte fann detta tilltalande. I mitt land bor mager och judar och därför ber jag dig om instruktioner för hur de ska behandlas.”

 

Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – skrev följande svar:

 

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn.
  
  Från Muhammad, Allâhs Sändebud, till Mundhir bin Sawa.
  Frid vare över dig. Jag prisar Allâh utan medhjälpare, och jag bär vittne om att Muhammad är hans tjänare och Sändebud. Därefter påminner jag dig om Allâh, den Mäktige, den Upphöjde. Vemhelst som tar emot råd gör det för sin egen skull. Vemhelst som följer mina sändebud och handlar i enlighet med deras vägledning, godtar faktiskt mina råd. Mina sändebud har högt prisat ditt beteende. Du ska fortsätta i ditt nuvarande ämbete. Ge de nya muslimerna fullständiga möjligheter att predika sin religion. Jag godtar din rekommendation angående Bahrians folk och jag förlåter överträdarnas överträdelser, och du kan därför också förlåta dem. De bland Bahrains folk som vill fortsätta i sin judiska tro eller som mager bör betala Jizya (mantalsskatt).”[9]

 

6. BREV TILL HAUDHA BIN ’ALI, YAMAMAS HÄRSKARE

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn
  
  Från Muhammad, Allâhs Sändebud, till Haudha bin ’Ali.
  Frid vare över den som följer sann vägledning. Var medveten om att min religion kommer att segra överallt. Du bör anta islam, och allt som står under ditt befäl ska förbli ditt.”

 

Det sändebud som utsetts var Sulait bin ’Amr al-’Amiri som efter att ha framfört budskapet återvände till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – med följande svar:

”Den tro till vilken du bjuder mig är mycket bra. Jag är en känd talare och poet – araberna håller mig högt i respekt och jag är av betydelse bland dem. Om du tar in mig i ditt styre är jag beredd att följa dig.”

 

Härskaren skänkte sedan Sulait en gåva och gav honom tyger av märket Hajr. Alla dessa presenter lät han givetvis Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – ta hand om.

 

Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – accepterade inte Haudhas krav. Han gjorde vanligen tummen nerför en så högfärdig ton och brukade säga att hela saken låg i Händerna på Allâh, Som gav Sitt land till vem Han önskade. Djibrîl (Gabriel) kom senare med en uppenbarelse om att Haudha hade dött. I sin kommentar till dessa nyheter sa Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser: ”Yamama kommer att ge upphov till en lägnare som gör anspråk på profetskapet för egen del, men han kommer så småningom att dödas.” Som svar på en fråga om dräparens identitet sa Profeten: ”Han är en av er, islams efterföljare.”[10]

 

 

7. BREV TILL HARITH BIN ABI SHAMIR AL-GHASSANI, DAMASKUS HÄRSKARE

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn.
  
  Från Muhammad, Allâhs Sändebud, till al-Harith bin Abi Shamir.
  Frid vare över den som följer sann vägledning, tror på den och betraktar den som sann. Jag bjuder dig att tro på Allâh Ensam utan medhjälpare, därefter förblir ditt kungadöme ditt.”

 

Shuja’ bin Wahab fick äran att ta brevet till Harith som då det lästes upp för honom blev topp tunnor rasande och yttrade, ”Vem vågar avhända mig mitt land, jag ska bekämpa honom,” och arrogant avslog Profetens inbjudan till islam.[11]

 

 

8. BREV TILL JAIFER, ’OMANS KUNG, OCH DENNES BROR ’ABD BIN Al-JALANDI

• ”I Allâhs, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn.
  
  Från Muhammad bin ’Abdullah till Jaifer och ’Abd bin al-Jalandi.
  Frid vare över den som följer sann vägledning. Jag bjuder er båda till islams kallelse. Anta islam. Allâh har skikat mig som en Profet till alla sina skapelser för att jag ska ingjuta fruktan för Honom i deras hjärtan, så att det inte längre ska finnas någon ursäkt för dem som förnekar Honom. Om ni båda antar islam kommer ni att fortsätta leda ert land, men om ni avvisar kallelsen bör ni minnas att alla era tillgångar är förgängliga. Mina ryttare kommer att tillägna sig ert land och mitt profetskap kommer att tillvälla sig makten över er kungavärdighet.”

 

’Amr bin al-’As som utsågs att befordra brevet berättade följande om vad som hände inann han fick audiens hos Jaifer:

 

”Då jag anlände till ’Oman tog jag kontakt med ’Abd som ansågs mildare i temperamentet än sin bror.

’Abd: Du måste träffa min bror och läsa det brev du för med dig för honom. Han står över mig såväl vad gäller ålder som kungavärdighet. Vad är förresten syftet med ditt uppdrag?

’Amr: Profeten kallar er att tro på Allâh Ensam utan medhjälpare, överge alla andra gudar och vittna om Muhammads status som tjänare och Sändebud.

’Abd: ’Amr! Du är av fin familj. Kan du först säga mig vad din fars attityd var till denna tro? Du vet, vi följer i hans spår.

’Amr: Döden tog honom innan han trodde på Muhammads uppdrag och jag önskar nu att han hade antaigt islam och varit den tron trogen innan han dog. Jag själv intog samma attityd tills Allâh vägledde meg till islam.

’Abd: När antog du islam?

’Amr: Då jag vid Negus hov. Han rättade förresten också in sig i islams led.

’Abd: Hur reagerade hans folk?

’Amr: De godkände hans beslut och följde honom.

’Abd: Biskoparna och munskarna?

’Amr: De också.

’Abd: Ta dig i akt för att ljuga, ’Amr ty det kommer snart i dagen.

’Amr: Jag far aldrig med lögner, och dessutom tillåter vår religion inte det.

’Abd: Har Herakleios informertats om Negus islamisering?

’Amr: Givetvis.

’Abd: Hur vet du det?

’Amr: Negus betalade markskatt till Herakleios men svor då han antog islam att avbryta de betalningarna. Då dessa nyheter nådde Herakleios uppmanade hans hovmän honom att agera mot Negus, men han vägrade och tillade ”En man tyckte om en religion och valde den till sig. Vad skall vi göra åt honom” att han själv skulle göra samma sak om han inte var rädd om sitt kungaämbete.

’Abd: Vad uppmanar er Profet er att göra?

’Amr: Han uppmanar oss att dyrka Allâh – den Allsmäktige, den Upphöjde – vara gudfruktiga och odla goda relationer med släkten; han förbjuder olydnad, aggression, äktenskapsbrott, vin, avgudadyrkan och hängivenhet för korset.

’Abd: Rimliga ord och rimliga trosuppfattningar är vad ni kallar till. Jag önskar att min bror skulle följa mig i tron på Muhammad – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – och bekänna hans religion, men min bror är alltför rädd om sin kungavärdighet för att bli undersåte.

’Amr: Om din bror underkastar sig islam ger Profeten honom makten över sitt folk och tar ut allmoseskatt från de välbärgade för att ge till de behövande.

’Abd: Det är ett rättvist handlande. Men vad är den här allmoseskatten som du talar om?

’Amr: Det finns ett gudomligt påbud om att en allmoseskatt tas ut från de välbärgade som har ett överskott, och som sedan distribueras bland de fattiga.

’Abd: jag tvivlar på att det kommer fungera bland vårt folk.

’Amr stannade några dagar för att få tillträde till Jaifers hov och lyckades slutligen. ”Han bad mig att överlämna brevet så att han kunde läsa det. Efter det frågade han hur Quraish reagerat och jag svarade att de hade följt honom, en del av fri vilja och en del efter att ha besegrats militärt. Så, människor har valt islam framför andra kredon och har genom mental insikt insett att de har levat i mörker. Ingen utom du finns nu utanför islams domäner, så jag råder dig att anta islam så att du kan ge dig själv och ditt land trygghet.”

I detta skede bad han mig att besöka honom följande dag. Han visade då viss tvekan mot att ta emot mig men hans bror ’Abd ingrep och jag fick chansen att träffa honom igen, denna gång talade han dock till mig i en arrogant och hotfull ton. Efter ett enskilt samtal med sin bror och efter att ha tänkt igenom hela situationen antog emellertid båda bröderna islam och visade sig också trogna den religion som hade börjat bana sin väg i detta nya område.”

 

Sammanhanget säger oss att detta brev sändes långt senare än de andra, förmodligen efter erövringen av Mecka.

 

Via dessa brev lyckades Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – delge de flesta av den tidens härskare sitt budskap. Vissa trodde medan andra var obevekliga och framhärdade i sin icketro. Tanken om att anta islam och om framkomsten av en ny Profet sysselsatte likväl dem alla.

---

[1] Sahih al-Bukhari, 2/872, 873.

[2] Rahmat-al-lil’alamîn, 1/171.

[3] Zâd al-Ma’ad. 3/60.

[4] Zâd al-Ma’ad, 3/61.

[5] Sahih Muslim, 2/99.

[6] Rahmat-al-lil’alamîn, 1/178; Dr. Hamîdullah sa att hans namn var Binyamin.

[7] Fath al-Bari, 8/127, 128.

[8] Sahih al-Bukhari, 1/4, 5.

[9] Zâd al-Ma’ad, 3/61, 62.

[10] Zâd al-Ma’ad, 3/63.

[11] Zâd al-Ma’ad, 3/62; Muhadarat Tarîkh al-Umam al-Islamiyah, 1/146.

Källa: Den förseglade nektarn - en biografi av profeten Muhammad (över honom vare Allâhs frid och välsignelser) av Dr. Safi-ur Rahman al-Mubarakpuri (sida. 354-367)

---

Förklaring:

Språkmässigt betyder ”Tawhîd” att särskilja något och att göra det till ett. Detta förverkligas endast vid förnekelse och bekräftelse; man förnekar allt annat än det enda, samtidigt som man bekräftar det enda. Exempel på det är att en persons Tawhîd inte fullbordas förrän han vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Härmed förnekar han all gudomlighet som tillskrivs andra än Allâh (ta´âlâ), samtidigt som han endast bekräftar den åt Allâh.

 

Enligt de religiösa termerna, sade författaren då han definierade den: ”Tawhîd, vilket är att enbart dyrka Allâh.”

 

Betydelsen av detta är att du endast dyrkar Allâh och inte sätter någon vid Hans sida. Sätt varken en sänd profet, närstående ängel, makthavare, kung eller någon annan skapelse vid Hans sida. Dyrka endast Honom med kärlek, högaktning, önskan och fruktan. Shaykhen (rahimahullâh) syftar på den typ av Tawhîd som sändebuden sändes med för att implementera. Förövrigt är denna typ anledningen till meningsskiljaktigheterna mellan dem och deras samfund.

 

Dessutom förekommer det en allmännare definition av Tawhîd, nämligen: ”Att särskilja Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) med det som är särskilt för Honom.”

 

Det förekommer tre typer av Tawhîd:

Den första: Tawhîd-ur-Rubûbiyyah [Monoteism i Herraväldet]. Detta innebär att tro på att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är ensam om skapandet, herraväldet och ordningen. Allâh (´azza wa djall) sade:

اللَّهُ خَالِقُ كُلِّ شَيْءٍ

”Allâh är alltings Skapare.” (39:62)

 

هَلْ مِنْ خَالِقٍ غَيْرُ اللَّهِ يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالْأَرْضِ لَا إِلَهَ إِلَّا هُوَ

”Finns det en annan skapare än Allâh, som förser er med det i himlen och jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen gud utom Han.” (35:3)

 

 

تَبَارَكَ الَّذِي بِيَدِهِ الْمُلْكُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”Välsignad är Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt.” (67:1)

 

أَلاَ لَهُ الْخَلْقُ وَالأَمْرُ تَبَارَكَ اللّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ

”Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Allâh, världarnas Herre!” (7:54)

 

 

Den andra: Tawhîd-ul-Ulûhiyyah [Monoteismen i Gudomligheten]. Detta innebär att endast dyrka Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) utan att ta till sig någon vid Allâhs sida för att dyrka och söka dess närhet såsom man dyrkar Allâh och söker Hans närhet.

 

Den tredje: Tawhîd al-Asmâ’ was-Sifât [Monoteismen i Namnen och Egenskaperna]. Detta innebär att anse att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är ensam om de Namn och Egenskaper som Han har namngett och beskrivit Sig med i Sin Bok eller genom Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detta skall utföras på så sätt, att man bekräftar det Han bekräftade och förnekar det Han förnekade, utan att förvränga, förneka, föreställa sig och jämföra.

 

Den typ författaren menar här är Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. I denna typ gick avgudadyrkare vilse och mot dessa stred profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dessutom förklarade han deras liv och egendomar vara lovliga att tagas samtidigt som han tillfångatog deras kvinnor och avkomma. Denna typ av Tawhîd är vad sändebuden till största del behandlade sina samfund med. Han (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ

”Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma för att förkunna: ”Dyrka Allâh.”” (16:36)

 

Dyrkan är alltså enbart korrekt om den endast ägnas Allâh (´azza wa djall). Den som felar inom denna typ av Tawhîd är en otrogen avgudadyrkare även om han skulle bekräfta Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och Tawhîd al-Asmâ’ was-Sifât. Om en person skulle bekräfta Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och Tawhîd al-Asmâ’ was-Sifât medan han går till en grav och dyrkar liket däri eller ägnar honom offer för att komma honom närmare, anses han vara en otrogen avgudadyrkare som evigt kommer att vistas i Elden. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّهُ مَن يُشْرِكْ بِاللّهِ فَقَدْ حَرَّمَ اللّهُ عَلَيهِ الْجَنَّةَ وَمَأْوَاهُ النَّارُ وَمَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ أَنصَارٍ

”Allâh utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Allâhs sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För dessa syndare finns ingen hjälpare.” (5:72)

 

Anledningen till varför Tawhîd är det största som Allâh har beordrat, är att det utgör en grund som resten av religionen byggs på. Därför inledde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sitt kall till Allâhs religion med det och beordrade sina budbärare att göra samma sak.

 

 

---

Bok: ur Sharh Thalâthat-il-Usûl (Förklaringen på de tre grunderna)
Källa: http://www.darulhadith.com/tauhid/3usul/20.html
Relaterat: http://www.darulhadith.com/tauhid/3usul/index.html

 

Abdullâh b. Mas’ûd – Allâh be pleased with him – said:

 

When a man amongst us learned ten verses [of the Quran], he would not move on [to the next verses] until he had understood their meanings and how to act by them.

 

Al-Tabarî, Al-Tafsîr 1:80. Shaykh Ahmad Shâkir graded its chain of transmission sahîh.

 

 

---

 

 

Abû ‘Abd Al-Rahmân Al-Sulamî said:

 

Those who used to teach us the Quran (the Companions) told us that they used to learn the Quran from the Prophet – Allâh’s peace and blessings be upon him; when they had learnt ten verses they would not move on until they put into practice what was in them. So we learnt knowledge and deeds (implementation) together.

 

Ibid. Shaykh Ahmad Shâkir graded its chain of transmission sahîh also.

 

---

Referens: http://www.sayingsofthesalaf.net/index.php/how-the-salaf-studied-the-quran/

Ibn Taymiyyah: Majoriteten av Salaf som Malik och Ahmad säger att man är tyst när imamen läser högt och att man läser när han läser tyst. (al-'Iraqiyyah 1/37)

Ibn Taymiyyah: Ahmed har sagt att det råder Idjma' om att man inte behöver läsa al-Fatihah om imamen läser den högt. (al-'Iraqiyyah 1/39)

Ibn Taymiyyah: az-Zuhri var sin tids kunnigaste man inom Sunnah och han fastställde att följeslagarna inte läste när Profeten (sallâ Allâhu 'alayhi sa sallam) läste högt. (al-'Iraqiyyah 1/42)

Ibn Taymiyyah: Om det hade varit obligatoriskt att läsa när imamen läser högt, måste imamen antingen vara tyst för att de andra ska läsa eller också att de läser samtidigt. Ingen säger att imamen måste vara tyst och att läsa tillsammans med imamen är förbjudet. (al-'Iraqiyyah 1/43)

Ibn Taymiyyah: Vissa läser en vers varje gång imamen är klar med en vers. Detta har inget av de lärda sagt att man ska göra. (al-'Iraqiyyah 1/44)

Ibn Taymiyyah: Om följeslagarna hade läst al-Fatihah bakom imamen, skulle det ha rapporterats. När det inte har rapporterats, vet vi att de inte gjorde det. På så sätt är det en innovation att göra det. (al-'Iraqiyyah 1/45)

Ibn Taymiyyah: Imamen läser högt för att man ska lyssna på honom. Att läsa samtidigt innebär att man inte lyssnar. Det är som att tala med någon som inte lyssnar. Det är en ren dumhet som Shari'ah inte har något att göra med. (al-'Iraqiyyah 1/45)

Ibn Taymiyyah: I och med att man ska vara tyst när imamen läser högt, ska man varken läsa inledningsbönen (subhanak...) eller söka skydd mot djävulen. (al-'Iraqiyyah 1/46)

Ibn Taymiyyah: De som ålägger al-Fatihah bakom imamen när han läser högt, argumenterar med hadithen: 'Om ni är bakom mig ska ni inte läsa förutom al-Fatihah - den som inte läser den har ingen bön.' Den är svag pga. flera orsaker. Ahmad och andra imamer inom hadith säger att den är svag. (al-'Iraqiyyah 1/49)

---

Relaterat: Allt om Bönen | Bönens utförande

Al-Hasan Al-Basrî – Allah have mercy on him – said:

 

When a man sought knowledge, it would not be long before it could be seen in his humbleness, his sight, upon his tongue and his hands, in his prayer, in his speech and in his disinterest (zuhd) in worldly allurements. And a man would acquire a portion of knowledge and put it into practice, and it would be better for him than the world and all it contains – if he owned it he would give it in exchange for the hereafter.

 

---

Källa: Ibn Al-Mubârak, Al-Zuhd wa Al-Raqâ`iq Vol.1 p.156.

Referens: http://www.sayingsofthesalaf.net/index.php/knowledge-transforms-the-student/

Vilka var Salaf-us-Sâlih (de Rättfärdiga Företrädarna)?

Salaf-us-Sâlih var de tre första generationerna i Islâm. Den första generationen var Profeten Muhammad's (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) Sahâbah. Sahâbah var de som träffade Profeten (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam), trodde på honom och dog med Profetens (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) troslära. De största Sahâbah var bl a de fyra kaliferna Abu Bakr as-Siddîq, `Umar bin al-Khattâb, `Uthmân bin `Affân och `Alî bin Abî Tâlib (radhî Allâhu `anhum). övriga stora och ädla Sahâbah som är bra att känna till, är bl a `Abdullâh bin `Umar, `Abdullâh bin Mas`ûd, Sa`d bin Abî Waqqâs, bröderna Hasan och Husayn, Bilâl, `Abdullâh bin `Abbâs, Abû Mûsâ al-Ash`arî och Salmân al-Fârisî. Bland de kändaste och främsta Sahâbiyât (kvinnliga Sahâbah) var bl a profetens fruar, Khadîjah, `â'ishah, Umm Salamah och Zaynab bin Jahsh. Men också hans dotter Fâtimah, Bint-ul-Azwar, Sumayyah - den första kvinnliga martyren - och Asmâ' bint Abî Bakr (radhiyâ Allâhu `anhunna).

Den andra generationen av Salaf var de som träffade Sahâbah, följde dem, och dog med samma troslära som dem. Dessa kallas för Tâbi'ûn. Några av de stora Imâmerna från denna generation är Imâm Muhammad bin Sîrîn, Imâm `Atâ' bin Rabâh, Imâm Sa`îd bin Jubayr och Imâm Hasan al-Basrî (rahimahumullâh).

Den tredje generationen av Salaf är de som träffade Tâbi'ûn, följde dem och dog med samma troslära som dem. Profeten (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) sade om dessa tre generationer, "Det bästa folket är min generation, därefter de som efterträder dem och därefter de som efterträder dem." (al-Bukhârî, Muslim, Abu Dâwûd och at-Tirmidhî)

- Salafs oro över en underkänd Ramadhân
- 'Abdullah bin Malik bin Buhaina Al-Asdi: When the Prophet (Sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) prostrated
- Al-Hasan Al-Basrî: The Place of the Heart and the Tongue
- 'Abdullah b. Al-Mubârak: The scholar, the ruler, and your brother
- Al-Hasan Al-Basrî: The dunyâ distracts and preoccupies the heart and body
- ‘Abdullâh b. Al-Zubayr: Styles of Charity: Aishah and Asma
- Abdullâh b. Mas’ûd: How the Salaf studied the Quran
- Al-Hasan Al-Basrî: Knowledge transforms the student
- Imâm Al-Awzâ’î: A Morning with the Salaf
- 'Abdullaah ibn 'Umar: If you live until the evening...
- 'Aishah: Profeten ('alayhis-salam) slog varken tjänare eller kvinnor.
- Abud-Darda': Jag älskar döden för att jag längtar efter min Herre.

It is reported that Imâm Al-Awzâ’î – Allâh have mercy on him – said:

 

At the time of Fajr, or a while before it, the Salaf would be as if birds were sitting on their heads: (still ) concentrating on themselves [and their worship], so much so that even if one of their closest friends came to them after having been parted from them, they would not notice him. They would remain in this state until just before sunrise. Then, they would meet each other and sit in the circles. The first thing they would discuss is the matter of their afterlife and what would become of them in the hereafter. Then they would begin the circles of Quran and Fiqh study.

 

---

Källa: Ibn ‘Asâkir, Târîkh Dimishq 35:184, 185.

Referens: http://www.sayingsofthesalaf.net/index.php/a-morning-with-the-salaf/

Allâhs sändebud (salla Allâhu ’aleyhi wa sallam) sade:

 

 

"Den som (då han går in i) marknadsplatsen säger: "Lâ ilâha illa Allâh, wahdahu lâ sharîkah lah, lahul-mulk, wa lahul-hamd, yuhyî wa yumît, wa Huwa Hayyun lâ yamût, biyadihil khayr, wa Huwa ’ala kulli shay´in qadîr",

kommer Allâh att skriva upp en miljon goda handlingar för, och stryka bort en miljon dåliga handlingar,

och bygga ett hus för i paradiset”

 

 

 

---

At-Tirmidhi 3429. Ibn Mâdjah 2235. At-Tayâlisî i sin musnad. Ahmad 1/47. Abu Bakr Ibn Abi Shaybah i sin musnad. At-Tabarâni i ad-Du’a 2/1166/790. Al-Bukhâri i at-Târîkh al-Awsat 1/447/996 och även i at-Târîkh al-Kabîr 6/329 samt Ibn Abi Hâtim, Ibn Sunni, Abu Ya’ala och andra.

 

Imâm al-Baghawi sa: Hadithen är Hasan Gharîb. Imâm al-Albâni ansåg den vara Hasan (God). För mer info om just denna hadith och dess kedjor, vägar etc. Se al-Qawl al-Mauthûq fi- Tashîh Hadîth us-Sûq.)

Från Jâbir Ibn ’Abdillâh (radiAllâhu 'anhu): Allâhs sändebud (salla Allâhu ’aleyhi wa sallam) sa:

 

 

"Den bästa (formen) av dhikr är: Lâ ilaha illa Allâh (Det finns ingen värd dyrkan utom Allâh),

och den bästa åkallan (Du’a) är: Al-Hamdullilâh (All pris tillhör Allâh)."

 

 

 

---

at-Tirmidhi 3383 som ansåg den vara Hasan Gharîb. An-Nasâ´i i Aml Yaum wa Laylah 831. Ibn Mâdjah 3800. Autentisk enligt Imâm Ibn Hibbân i al-Ihsân 843. Al-Hâkim 1/498 som ansåg den vara autentisk och adh-Dhahabi höll med. Imâm al-Albâni ansåg den vara Hasan (God) i sin verifiering av at-Tirmidhi.

 

Abu Hurayrah (radiAllâhu ’anhu): Allâh sändebud (salla Allâhu ’aleyhi wa sallam) sa:

 

 

”Den som önskar att Allâh skall besvara honom under tider av svårigheter och bedrövelse,

skall göra mycket åkallan under tider av lättnad.”

 

 

---

at-Tabarâni i Tahdîb ul-Kamâl 7/266. Ibn Adiy 5/1990. Al-Hâkim 1/544 som även ansåg en vara autentisk och adh-Dhahabi höll med. Imâm al-Albâni rahimahullâh ansåg den vara Hasan (God) i sin verifiering av at-Tirmidhi hadith nr.3382.

 

Titel: Advice for one who has been afflicted by wasaawis after wearing hijaab
Talare: Shaykh Abdul-Azeez bin Baaz


Footnotes:
[1.] What are some of the characteristics of the legislative hijaab? Sheikh Saalih al-Fawzaan mentions in "The legislative hijaab and the hijaab of hypocrisy":
A- It should cover her whole body and not be tight fitting.
B- It shouldn't be transparent where others can see her skin colour or her shape and the like.
C- It shouldn't resemble the man's garment.
D - It shouldn't be decorated where it attracts the eyes of others.

[2.] 'You must beware of him' meaning his (Shaytaan's) Fitnah, trickery, alluring nature.

[3.] 'And may he beware': this could entail a number of things from them: of the wrath of Allaah, Allaah destroying him instantly, the fire, it could mean numerous things. It could also mean that you will not benefit him (shaytan) in the least because he is already destined for the fire. The mentioning of 'And may he beware' could also just be for emphasis from the Sheikh and nothing more.

---

Translator: Abu Fouzaan Qaasim
Audio Source: http://www.binbaz.org.sa/mat/16983
Källa: http://www.youtube.com/watch?v=2ajfjg8LETk&feature=sub

Till alla er som ställer frågor gällande religionen: Jag råder er att först söka efter kunskap om de ni vill fråga om. Om ni fortfarande inte finner era svar rekommenderar jag er att skicka era frågor hitt: http://www.darulhadith.com/fragor.html då de studerat i al-Madinah, mashAllâh. Jag besitter inte den kunskap att svara på frågor.

Allâh (azza wa-jall) säger i Sin bok vad som betyder: "Fråga de som besitter kunskap om ni inte vet." [al-Anbiyâ 21:7]

Ibn Taymiyya: "Seek knowledge, because seeking it for the sake of Allâh is a worship. And knowing it makes you more God-fearing; and searching for it is jihad, teaching it to those who do not know is charity, reviewing and learning it more is like tasbeeh. Through knowledge Allâh will be known and worshipped. With the knowledge Allâh will elevate people and make them leaders and imams, who will in turn guide other people." [Fatawa Ibn Taymiyya vol.10, p.39]

al-Albani: ... många ungdomar förhastar sig med att tillskriva sig kunskap. De vågar sig på att ge Fatâwâ och förklara saker och ting vara förbjudna och tillåtna innan de klarar av att läsa en Qur'ân-vers eller en hadîth korrekt. Därför är det korrekt att jämföra dem med ordspråket: ”Det blev ett russin innan det hann bli en omogen druva.”[1]

---

[1] Många ungdomar förhastar sig med att tillskriva sig kunskap

Titel: Love for the Salaf is a sign of the Sunnah
Talare: Abu Riyaayah Abdur Razzaq

---

Källa: http://www.youtube.com/watch?v=b_mn-fqjagk
Relaterat: Salafs troslära på ett detaljerat sätt

 

Fråga: Det händer ibland att när folk gör sig av med avfall genom att kasta det i soporna att mat då finns bland det. När sopgubbarna (De som håller rent och fint) ska samla skräp, samlar de också denna mat, och det kan innehålla orena ting. Vad är ert råd till medborgare och tjänstemän i kommunen? Vi hoppas att ni kan skicka dem ert råd. Må Allah bevara er och göra så att muslimer och islam gynnas av era kunskaper.

 

Svar: Det är otillåtligt att kasta ätbar mat i soporna. I själva verket bör detta livsmedel sparas för att användas åtminstone som foder till djuren, eftersom att kasta det i soporna är ett missbruk av välsignelse (gällande mat) och slöseri med pengar.

 

---

Källa: Fatawa al-Ladjnah ad-Da´imah 17467
Referens: Fatwa.se (Publicerat 2010-10-02)

Allâhs sändebud (sallAllâhu 'aleyhi wa sallam) sade i betydelse:

---

Imâm al-Albâni rahimahullâh anser den vara Hasan (God). Sahîh ul-Djâmi' 6086 och i Irwâ ul-Ghalîl 1989.

Från Ibn ’Abbâs (radiAllâhu ’anhuma). Allâhs sändebud (salla Allâhu ’aleyhi wa sallam) sade till Mu’âdh då han skickade honom till Yemen:

---

Nyttor, förklaring etc från hadithen:

• Boken folk: Ahl ul-Kitâb/ Judar & Kristna. De kallas så eftersom Allâh sände dem uppenbarelser ”Tawrah” och ”Indjîl”.
• Mu’âdh sändes som en kallare, lärare samt domare år 10H.
• I den arabiska versionen står det ”sadaqah” men översatt till allmosa eftersom det i denna hadith betyder allmosa (zakâh).
• Hadithen används som ett bevis för att det första man skall kalla till är Tawhîd.
• Att kalla till Tawhîd är att följa i profetens fotspår, då alla profeter kallade till det.
• Den lär oss att man skall lära ut steg för steg och börja med det viktigaste.
• Att Zakâh är mest obligatoriska pelaren efter Salâh.
• Att Zakâh tas från de rika och ges till de fattiga.
• Att den som samlar in Zakâh inte får ta ifrån de bästa egendomarna.
• Förbudet i att förtrycka och att man skall akta sig för den förtrycktes åkallan samt att den ej har något hinder.
• Handlingarna räknas inte utan Tawhîd (Utan Trosbekännelsen), och handlingarna byggs på denna grund.
• Tawhîd är det första människan måste lära sig och därför är det även det första man måste kalla till.
• Tillåtelsen att skicka ut Du’ât (Kallare) som kallar folk till Islâm.
• Följeslagaren Mu’âdhs förträfflighet, då Profeten valde ut just honom för denna uppgift.
• Mu’âdh var den kunnigaste inom Halâl wal-Harâm utav följeslagarna.
• Avvisande av de sekter som säger att vi inte kan acceptera en hadith som är ”Khabr Âhad” inom ’Aqidah, då Profeten själv nöjde sig med att skicka en enda person.
• När en ledande person skall skicka ut en kallare så bör han visa honom en metodik han skall följa i sitt kall, då detta är Profetens tillvägagångssätt.
• Hadithen visar att det är obligatoriskt för den som ska kalla ett folk att han känner till deras tillstånd, och att man talar till varje folk på deras nivå.
• Många utav dagens kallare går emot den rena metodiken som hadithen kallar till, och istället för att förklara trosbekännelsen och vad den innebär, talar det om andra pelare, regler etc.
• Bönens vikt, då den kommer direkt efter grunden som är La ilâha illa Allâh Muhammad Rasûlullâh.
• Hadithen bevisar att Profeten inte bara sändes till avgudadyrkarna i Mecka, utan till kristna, judar, (hela världen).
• Profeten nämnde endast Trosbekännelsen, Salâh och Zakâh eftersom man strider mot dem som lämnar de. (Detta är en åsikt).

---

Källa: Baserat på flera förklaringar av Kitâb ut-Tawhîd samt vissa böcker inom Dawah av Ulamah och Mashayk.