Profetens budskap förklarar sanningen inom religionens grunder och förgreningar

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap består av två saker:

1 – Nyttig kunskap.

2 – Rättfärdig handling. Allâh (ta´âlâ) sade:

هُوَ الَّذِي أَرْسَلَ رَسُولَهُ بِالْهُدَى وَدِينِ الْحَقِّ لِيُظْهِرَهُ عَلَى الدِّينِ كُلِّهِ وَلَوْ كَرِهَ الْمُشْرِكُونَ

”Det är Han som har sänt Sitt sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro, hur förhatligt detta än kan vara för avgudadyrkarna.”1

Vägledning är den nyttiga kunskapen och den sanna tron är den rättfärdiga handlingen som endast ägnas Allâh utmed sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift.

Nyttig kunskap är all kunskap som gagnar samfundet i detta liv och i livet efter detta. Det första som hamnar under den nyttiga kunskapen är kunskapen om Allâhs namn, egenskaper och handlingar som är den nyttigaste kunskapen. Denna kunskap är kärnan i det gudomliga budskapet och det profetiska kallet. Med den existerar religionens tal, handling och tro.

På grund av det var det omöjligt för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att försumma denna kunskap och låta bli att förklara den på ett klart och tydligt sätt som avvärjde tvekan och avstyrde tvivel. Det är omöjligt på grund av följande orsaker:

1 – Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap bestod av ljus och vägledning. Allâh sände honom för att förkunna glada budskap och varningar. Han kallade till Allâhs religion med Hans tillstånd och han var som en ledfyr. Han förkunnade till dess att han lämnade sitt samfund på en klar väg vars natt är som dess dag. Endast den förgjorde avviker från denna väg. Det största och klaraste ljuset som hjärtat kan uppnå ligger just i kunskapen om Allâhs namn, egenskaper och handlingar. Sålunda måste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha klargjort den på bästa möjliga sätt.

2 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde sitt samfund allt som de är i behov av i detta liv och i livet efter detta. Han lärde dem till och med etiketter kring mat, dryck, sittning, sömn och annat. Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade dött och det fanns inte en fågel som flaxade med sina vingar i luften, utan att han nämnde någon kunskap om den.”

Det råder inga tvivel om att kunskap om Allâh och Hans namn, egenskaper och handlingar hamnar under denna allomfattande mening. Faktum är att det är det första som hamnar under den med tanke på det fruktansvärt stora behovet av det.

3 – Tron på Allâh (ta´âlâ) och Hans namn, egenskaper och handlingar är grunden till religionen och sändebudens kall. Det är den största plikten och det bästa som hjärtan kan uppnå och som hjärnorna kan begripa. Hur kan profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) försumma denna kunskap och låta bli att lära ut den när han lärde ut det som inte är lika viktigt och förträffligt?

4 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var den kunnigaste personen om sin Herre. Han var rådvänligast och vältaligast. Baserat på dessa faktorer som fordrar ett fullkomligt klargörande, är det omöjligt att han lät bli att förklara tron på Allâh och Hans namn, egenskaper och handlingar för att låta den förbli tvetydig och oklar.

5 – Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) måste tala sanning i denna fråga. Annars tiger de eller också talar de falskt. Båda alternativen är falska:

Om de tiger, tiger de antingen för att de är okunniga om de namn och egenskaper som Allâh (ta´âlâ) måste ha, kan ha och inte kan ha, eller också tiger de för att undanhålla denna kunskap. Båda alternativen är omöjliga.

Angående den omöjliga okunnigheten, så är det omöjligt för ett levande hjärta som består av förståelse, vilja till kunskap och längtan efter dyrkan att inte forska kring tron på Allâh (ta´âlâ) och kunskap om Hans namn och egenskaper och leva upp till det med kunskap och tro. Det råder inga tvivel om att de förträffliga generationerna, varav följeslagarna är de bästa, har mest liv i hjärtan, störst välvilja och nyttigaste kunskaper. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det bästa folket är min generation. Därefter de som kommer efter dem. Därefter de som kommer efter dem.”2

Denna förträfflighet omfattar dem inom samtliga uttalanden, handlingar och läror som för dem närmare Allâh.

Om vi hade sagt att de verkligen var okunniga om sanningen i denna fråga, skulle de senare generationerna ha mer rätt till denna okunnighet. Det enda sättet att veta vilka namn och egenskaper som både skall och inte skall bekräftas åt Allâh (ta´âlâ) är via Budskapet. Följeslagarna är ju medlarna mellan sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och samfundet. Baserat på detta, fordrar det att ingen har kunskap om detta ämne, vilket är omöjligt.

Dessutom är det omöjligt att de dolde kunskap. Det finns inte en förnuftig och rättvis person som känner till följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) tillstånd och hur ivrigt de spred och förkunnade nyttig kunskap till samfundet och sedan säger att de dolde kunskap och i synnerhet den viktigaste frågan, nämligen kunskap om Allâh och Hans namn och egenskaper. Dessutom har det rapporterats en hel del från dem inom detta ämne. Det vet var och en som söker efter det.

Likaså är det omöjligt att de talade falskt. Det framgår på två sätt:

1 – Falskhet kan inte baseras på ett autentiskt bevis och det är allmänt känt att följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) inte sade något som inte var baserat på ett autentiskt bevis och i synnerhet om frågan berör tron på Allâh (ta´âlâ) och dolda frågor. De, om någon, underkastade sig Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلاَ تَقْفُ مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ

”Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet.”3

قُلْ إِنَّمَا حَرَّمَ رَبِّيَ الْفَوَاحِشَ مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَمَا بَطَنَ وَالإِثْمَ وَالْبَغْيَ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَأَن تُشْرِكُواْ بِاللّهِ مَا لَمْ يُنَزِّلْ بِهِ سُلْطَانًا وَأَن تَقُولُواْ عَلَى اللّهِ مَا لاَ تَعْلَمُونَ

”Säg: ”Min Herre förbjuder ingenting annat än skamlösa handlingar, både det som sker öppet och det som sker i hemlighet och [all annan] synd och orättmätigt våld. Och [Han förbjuder er] att sätta vid Allâhs sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att påstå om Allâh det ni inte kan veta.”4

2 – Falskhet härrör antingen från okunnighet om sanningen eller också från viljan till att vilseleda skapelsen. Båda alternativen är omöjliga i förhållande till följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum).

Vad gäller den omöjliga okunnigheten, så har den redan angivits.

Angående den omöjliga viljan till att vilseleda skapelsen, så är det en dålig avsikt. En sådan avsikt kan inte härröra från följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) som var kända för sina fullkomliga råd och sin välvilja till samfundet. Och om det hade varit möjligt för dem att ha en dålig avsikt i denna fråga, skulle de likaväl kunna ha en dålig avsikt i alla andra kunskapliga och religiösa frågor. I detta fall skulle de ha blivit opålitliga inom samtliga frågor. Detta är en av de största falskheterna då det fordrar att hela Sharî´ahn förtalas.

Om det då klargörs att följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) endast har kunnat tala sanning i denna fråga, så har de antingen gjort det via sitt intellekt eller också via Uppenbarelsen. Det kan omöjligt vara via intellektet då det inte kan begripa i detalj vilka fullkomliga egenskaper som Allâh (ta´âlâ) måste beskrivas med. Alltså måste det vara via det andra alternativet, nämligen att de tog emot denna kunskap via profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap. Det i sig fordrar att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade sanningen inom Allâhs namn och egenskaper, vilket stämmer.