Ahl-us-Sunnah säger att man måste förstå tre principer om man skall sysselsätta sig med Allâhs namn och egenskaper:

 

1 – Att man är övertygad om att ingen är kunnigare om Allâh än Allâh:

 

قُلْ أَأَنتُمْ أَعْلَمُ أَمِ اللّهُ

”Säg: ”Är det ni eller Allâh som vet bäst?” (2:140)

 

2 – Att ingen skapelse är kunnigare om Allâh än Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han är den kunnigaste skapelsen om Allâh:

 

وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى

”Och han talar inte av egen drift – det är endast en uppenbarelse som uppenbaras.” (53:3-4)

 

3 – Allâh är dold för oss och vi ser inte Honom. Således kan en människa inte ge sig in i några beskrivningar som är dolda för henne så länge hon inte har något bevis att gå efter.

 

Baserat på detta är den korrekta vägen för att förstå Egenskaperna att vi beskriver Allâh såsom Han har beskrivit Sig själv och såsom Hans sändebud har beskrivit Honom. Vi överskrider inte Qur'ânen och Hadîth. al-Awzâ´î (rahimahullâh) sade:

 

”Vi roterar med Sunnah.”

 

Det vill säga när det kommer till att bekräfta och förneka.

 

Den som håller sig till dessa principer kommer inte att ge sig in i Egenskaperna utan kunskap. På så sätt ser vi hur förstörd skolastikernas metodik är när de låter sina åsikter gå före Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord.

 

 

---

Författare: Shaykh ´Abdur-Razzâq bin ´Abdil-Muhsin al-´Abbâd
Källa: at-Tuhfah as-Saniyyah, sid. 45-46

Referens: http://www.darulhadith.com/tauhid/tre_principer.html

Fråga: Det är snart dags för det muslimska nyåret och vissa människor utbyter gratulationer i samband med det och säger ”Må ni ha det bra varje år”. Vad säger Sharî´ahn om denna gratulation?

 

Svar: Vi känner inte till att denna handling har någon grund hos Salaf. Jag känner inte till att det finns något i Sunnah och Qur'ânen som bevisar dess föreskrift.

 

Men om någon skulle gratulerade dig på detta sätt, är ingen skada skedd i fall du svarar tillbaka och säger ”Detsamma” och liknande svar. Däremot känner jag inte till någon grund för att inleda gratulationen.

 

 

---

Talare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz
Källa: http://www.binbaz.org.sa/mat/10042

Referens: http://www.darulhadith.com/fiqh/ibn_baz_gratulera_muslimska_nyaret.html

Relaterat:
- al-Fawzân om att gratulera det muslimska nyåret

- al-Ladjnah ad-Dâ'imah: Domen för att önska de otrogna ett gott nytt år

- Ibn ´Uthaymîn om att gratulera det muslimska nyåret

---

Förklaring:

Språkmässigt betyder ”Tawhîd” att särskilja något och att göra det till ett. Detta förverkligas endast vid förnekelse och bekräftelse; man förnekar allt annat än det enda, samtidigt som man bekräftar det enda. Exempel på det är att en persons Tawhîd inte fullbordas förrän han vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Härmed förnekar han all gudomlighet som tillskrivs andra än Allâh (ta´âlâ), samtidigt som han endast bekräftar den åt Allâh.

 

Enligt de religiösa termerna, sade författaren då han definierade den: ”Tawhîd, vilket är att enbart dyrka Allâh.”

 

Betydelsen av detta är att du endast dyrkar Allâh och inte sätter någon vid Hans sida. Sätt varken en sänd profet, närstående ängel, makthavare, kung eller någon annan skapelse vid Hans sida. Dyrka endast Honom med kärlek, högaktning, önskan och fruktan. Shaykhen (rahimahullâh) syftar på den typ av Tawhîd som sändebuden sändes med för att implementera. Förövrigt är denna typ anledningen till meningsskiljaktigheterna mellan dem och deras samfund.

 

Dessutom förekommer det en allmännare definition av Tawhîd, nämligen: ”Att särskilja Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) med det som är särskilt för Honom.”

 

Det förekommer tre typer av Tawhîd:

Den första: Tawhîd-ur-Rubûbiyyah [Monoteism i Herraväldet]. Detta innebär att tro på att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är ensam om skapandet, herraväldet och ordningen. Allâh (´azza wa djall) sade:

اللَّهُ خَالِقُ كُلِّ شَيْءٍ

”Allâh är alltings Skapare.” (39:62)

 

هَلْ مِنْ خَالِقٍ غَيْرُ اللَّهِ يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالْأَرْضِ لَا إِلَهَ إِلَّا هُوَ

”Finns det en annan skapare än Allâh, som förser er med det i himlen och jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen gud utom Han.” (35:3)

 

 

تَبَارَكَ الَّذِي بِيَدِهِ الْمُلْكُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”Välsignad är Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt.” (67:1)

 

أَلاَ لَهُ الْخَلْقُ وَالأَمْرُ تَبَارَكَ اللّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ

”Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Allâh, världarnas Herre!” (7:54)

 

 

Den andra: Tawhîd-ul-Ulûhiyyah [Monoteismen i Gudomligheten]. Detta innebär att endast dyrka Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) utan att ta till sig någon vid Allâhs sida för att dyrka och söka dess närhet såsom man dyrkar Allâh och söker Hans närhet.

 

Den tredje: Tawhîd al-Asmâ’ was-Sifât [Monoteismen i Namnen och Egenskaperna]. Detta innebär att anse att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är ensam om de Namn och Egenskaper som Han har namngett och beskrivit Sig med i Sin Bok eller genom Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detta skall utföras på så sätt, att man bekräftar det Han bekräftade och förnekar det Han förnekade, utan att förvränga, förneka, föreställa sig och jämföra.

 

Den typ författaren menar här är Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. I denna typ gick avgudadyrkare vilse och mot dessa stred profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dessutom förklarade han deras liv och egendomar vara lovliga att tagas samtidigt som han tillfångatog deras kvinnor och avkomma. Denna typ av Tawhîd är vad sändebuden till största del behandlade sina samfund med. Han (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ

”Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma för att förkunna: ”Dyrka Allâh.”” (16:36)

 

Dyrkan är alltså enbart korrekt om den endast ägnas Allâh (´azza wa djall). Den som felar inom denna typ av Tawhîd är en otrogen avgudadyrkare även om han skulle bekräfta Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och Tawhîd al-Asmâ’ was-Sifât. Om en person skulle bekräfta Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och Tawhîd al-Asmâ’ was-Sifât medan han går till en grav och dyrkar liket däri eller ägnar honom offer för att komma honom närmare, anses han vara en otrogen avgudadyrkare som evigt kommer att vistas i Elden. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّهُ مَن يُشْرِكْ بِاللّهِ فَقَدْ حَرَّمَ اللّهُ عَلَيهِ الْجَنَّةَ وَمَأْوَاهُ النَّارُ وَمَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ أَنصَارٍ

”Allâh utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Allâhs sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För dessa syndare finns ingen hjälpare.” (5:72)

 

Anledningen till varför Tawhîd är det största som Allâh har beordrat, är att det utgör en grund som resten av religionen byggs på. Därför inledde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sitt kall till Allâhs religion med det och beordrade sina budbärare att göra samma sak.

 

 

---

Bok: ur Sharh Thalâthat-il-Usûl (Förklaringen på de tre grunderna)
Källa: http://www.darulhadith.com/tauhid/3usul/20.html
Relaterat: http://www.darulhadith.com/tauhid/3usul/index.html

 

Den ädle, son till den ädle, son till den ädle, om vilken Allah sänt ner en lång Surah om hans ädla liv för oss, och dess skeden, från barndomen till hans död, och hur hans förhållanden förändrades, och de svårigheter som han bemötte, och hur han bemötte allt med styrka av profetskap och hans tålamod, uthållighet, klokhet och mildhet.

Yosuf, (alayhis-salâm), såg faraonernas korruption i deras palats (i Egypten) och deras förtryck, och han  kände till folkets troslära bland vilka han levde. Han kände till korruptionen i deras troslära och deras avgudadyrkan. De tog idoler och boskap som gudar att dyrka vid sidan av Allâh. Historien om denna ädla Profet  (’alayhi salâm), är lång, och från den kommer vi att undersöka historien om hans vistelse i fängelse och hans Da'wah vid denna tidpunkt.

Allah, den Högste, säger:


Denna ädla Profet (’aleyhis-salâm) bodde i deras palats och var därför väl medveten om korruptionen inom administrationen och deras ledare. Han upplevde vid första hand deras onda planer, deras förtryck, deras orättvisa förföljelser och fängslanden av dem. Dessutom levde han bland en nation av avgudadyrkare som tillbad avgudar, boskap och stjärnor. Så var skulle korrigeringen börja? Vad var utgångspunkten?

Började han sin dawah, medan han var orättfärdigt fängslad tillsammans med andra som var förtryckta som honom, genom att hetsa upp dem och egga upp dem mot de tyranniska ledarna? Detta skulle utan tvekan vara en politisk reaktion, och möjligheten var öppen för honom. Eller började han sin dawah (sitt kall) från den start punkten som hans ädla förfäder, och i spetsen för dem Ibrahîm, den utvalde och Allâhs älskade vän, och Imâmen av kallarna till Tawhîd, vilket var utgångspunkten för alla Allâhs sändebud? Det råder ingen tvekan om att det enda sättet till korrigering och förbättrande (Islâh) i varje tid och plats är vägen (kallet) för att rätta till Aqîdah och Tawhîd och att all dyrkarn skall göras rent och uppriktigt endast för Allâh.

Därför började Yosuf från detta utgångsläge efter hans ädla fäder, stolt över deras ’Aqîdah och hånade och exponerade dårskapen av avgudadyrkarna och deras handling i att idoler, boskap och stjärnor som herrar att bli dyrkade vid Allâhs sidas. Så efter att ha klargjort detta, och öppet kallat till Tawhîd och förkastandet av Shirk, betonade han sin kall och hans argument genom att säga:



Sedan förklarade han denna auktoritet och rätt till dömande (Hâkimiyyah) med Tawhîd av Allah, och att Han ensam skall dyrkas:


Och han sade angående Tawhîd: ”Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor har ingen kunskap [om detta].” (ibid)

Även Yosuf, (’aleyhis-salâm) uppnådde den högsta positionen i denna stat[1] samtidigt som han kallade till Tawhîd och fastställde tydliga bevis för hans kall och Profetskap. Allah, den Högste, säger i förklaringen av detta:



Och han (’aleyhi salâm) sade tackandes till sin Herre och Beskyddare:


Allâh säger även i klargörandet av hans dawah på tungan av den troende utav Faraos hushåll:


Så från den kunskap som kan dras från Yosufs sîrah, (’aleyhis-salâm) vilket presenteras för oss i dessa ädla Âyât (Verser) är att Dawah (kallet) till Tawhîd är något mycket viktigt så måste finnas. Dessutom ska det heller inte finnas någon snäll behandling eller avkoppling i kampen mot Shirk (Avgudadyrkan). Det är inte tillåtet att hålla tyst om det, oavsett omständigheterna för den som kallar till Allâh: snarare är inte tillåtet för en muslim att någonsin acceptera det eller att vara mild i frågan om det (D.v.s. Shirk). Så detta visar vilken stor status Aqîdah, och dess betydelse har hos Allâh, och hos Hans Profeter och hos Hans Sändebud. Det visar också den mycket stora skillnaden och avståndet mellan den och detaljerna (Furû’) inom Islam.

Det är inte tillåtet för muslimen, särskilt inte för den som kallar (Dâ’i), att ta någon ställning som kränker hans Aqîdah eller strider mot den, eller att han är en spåman, från de som anses vara avgudadyrkare , eller att han är en väktare åt deras idoler/statyer. Om han gör något av detta så är han en av de vilseledda avgudadyrkarna. När det gäller den rättsliga aspekten, ifall den Islamiska staten är etablerad, skall den tillämpa Allâhs Shari’ah (Lag), annars:


Otro (kufr) här förklaras i detalj av de lärda i Islam, utav Sahabah och andra, att det kan vara stor kufr, när personen föraktar Allâhs Shari’ah och förklarar det lagligt att döma av med annat, och det kan vara mindre kufr (dvs. det som inte tar en person ur ut Islam) när han inte förklara det lagligt att döma av andra än den, men ger efter för sina lustar och p.g.a. det dömer med annat än vad Allâh har uppenbarat.

Men om den islamiska staten inte har fastställts, då lägger Allah inte tyngre börda över en själ mer än den kan bära. Muslimen kan ta en position i en icke-muslimsk stat med villkoret att han etablerar rättvisa, och att han inte lyder dem i några frågor som innebär olydnad till Allah, och inte dömer efter annat än det som Allâh sänt ner. Detta var vad profeten Allâhs profet, Yosuf gjorde.

Han tog ställning som ställföreträdare för en otrogen kung, och han dömde inte enligt hans lagar:


Dessutom etablerade han rättvisa mellan de olika ämnena, och kallade dem till Tawhîd. Så detta innehåller ett avgörande svar till dem som ger Aqîdaht at-Tawhîd en liten betydelse och tillmötesgår och inte tar öppet avstånd när det kommer till Shirk som har fyllt världen, och de betraktar den som kallar till Tawhîd och är fiender till Shirk med förakt och hån. De vänder upp sina näsor och är för stolta för att "sänka" sig till samma nivå som den som kallar till Tawhîd och de är mycket sluga inom politiska frågor, men ingenting är mer betungande och obehagligt för deras hörsel och deras hjärtan än att lyssna på eller säga ett ord om Tawhîd eller Shirk. Dessa typer av kallare har orsakat själva att falla i en djup avgrund, även om de tror att de har nått de högsta topparna. Kan ett folk någonsin blomstra vars hållning i fråga om kallet av Profeterna är så här, om inte de ångrar sig uppriktigt till Allâh från det dom är på?

---

[1] Shaykhul-Islam Ibn Taymiyyah, rahimahullâh, sade al-Hisbah (s. 7), "På samma sätt Yosuf den sanningsenlige och ärlige, var minister för farao i Egypten, (och han och hans folk var avgudadyrkare). Så Yosuf gjorde vad han än kunde utav rättvisa och gott och kallade dem så gott han kunde till en korrekt Imân (Tro). "


Källa: Ur boken Manhadj al-Anbiyah fi Dawati ila Allâh fîhi al-Hikmah wal-Aql [The Methodology of the Prophets in Calling to Allaah - that is the way of wisdom and intelligence].
Författare: Shaykh Rabee' Ibn Haadee 'Umayr al-Madkhalee
Läs mer om boken: Läs min recension och sammanfattning.
Ladda ner eller Läs online: The Methodology of the Prophets in Calling to Allaah.
Köp: Beställ boken.

قُلْ يَا أَيُّهَا الْكَافِرُونَ

لَا أَعْبُدُ مَا تَعْبُدُونَ

وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ

وَلَا أَنَا عَابِدٌ مَّا عَبَدتُّمْ

وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ

لَكُمْ دِينُكُمْ وَلِيَ دِينِ

---

It's Name
It is called Surat Al-Kafirun because Allâh Almighty ordered His Prophet Muhammad (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) to address the disbelievers, telling them that he will not worship the idols and statues that they worship: "Say: "O you disbelievers! I do not worship what you worship..." It is also called Surat Al-Ikhlas and Surat Al-Munabatha (the rejection) and Al-Bara'ab (the innocence) from Shirk.

The Subject Matter Of This Surah
It is a Surah about Tawhid and devlaring one's innocence from Shirk and misguidance. The idolators of Makkah invited Allâh's Messenger (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) to a truce, requesting him to worship their gods for one year in return for them worshipping his God for one year. This Surah was revealed to put a stop to the ambitions of the disbelievers, making a distinction between the people of faith and the worshippers of idols, and it rejects the base offer that was presented by the disbelievers for the present and future.

It's Relation to What is Before it
In the precious Surah, Allâh Almighty ordered us to sincerely worship Him Almighty alone, without associating any partners with Him. In this Surah, the Surah of Tawhid and innocence from Shirk, Allâh makes it clear that our worship is different, independent, and autonomous from the worship of the disbelievers, for the Prophet (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) and his followers worship Allâh Almighty alone: they worship neither the statues nor the idols of the disbelievers. This point is emphasized through repetition, and is ends by clearly stating that the Prophet (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) has his religion, while they have theirs.

The Virtues Of This Surah
It is established that Allâh's Messenger (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) read this Surah along with Qul Huwallâhu Ahad (Surah 112) on the following occasions:

1) In the two units of prayer made after Tawaf
2) In the two units of the Fajr (Sunnah) prayer.
3) In the two units (Sunnah) that follow the Maghrib prayer.
4) And he (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) would perform the Witr prayer by reciting, Sabbih, Qul Yaa-Ayuhal-Kaafiroon, and Qul Huwallâhu Ahad.

In What Contest Was This Surah Revealed
'Abdur-Razzaaq reported that Wahb said, "The disbelievers of Quraish said to the Messenger of Allâh (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) 'If it would please you to follow us for a year and then for us to return to your religion for a year.' And so Allâh Almighty revealed:




There are other narrations as well, and though they are slightly different, they impart a similar meaning.

The Meanings Of it's Words
(قُلْ) Qul: Say (O Muhammad (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam)).

(يَا أَيُّهَا الْكَافِرُونَ) Yaa-Ayuhal-Kaafiroon: The leaders of Shirk in Makkah.

(لَا أَعْبُدُ مَا تَعْبُدُونَ) Laa A'budu Maa Ta'budoon: I Worship not that which you worship - in the future.

(وَلَا أَنتُمْ عَابِدُونَ مَا أَعْبُدُ) Wa laa Antum 'Aabidoona maa A'bud: Nor will you worship that which I worship - in the future and the present. It has been said that the previous two phrases are meant to emphasize the same point. It has also been said that verses 2 and 3 point to the different objects of worship, for the Prophet (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) worships Allâh alone, while the disbelievers worship statues ans idols. Meanwhile, verses 4 and 5 point to the difference in worship itself, for the worship of the Prophet (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) is pure for Allâh Almighty alone - it is not corrupted by Shirk or by forfetfulness; their worship, however, is Shirk in its entirety, so the two different kinds of worship can never meet.

(لَكُمْ دِينُكُمْ) Lakum Deenukum: To you be your religion - the Sirk that you follow.

(وَلِيَ دِينِ) Wa Liya Deen: And to me my religion - Tawhid and Islam, which I follow, and which I do not reject.

What Can Be Derived From These Verses
1) The belief in divine Preordainment and Decree is established here for both the disbeliever and the believer.
2) Allâh Almighty protected the Prophet (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) from accepting the evil proposal of the disbelievers.
3) A clear distinction must be mad between the people of faith and the people of disbelief and Shirk.

Important Note
Ar-Razi said, "When people disagree with one another these days, they say the phrase, 'To you be you religion, and to me my religion.' This practice is forbidden; the Qur'ân was not revealed to be quoted in such a way; rather, it was revealed to be reflected upon and to be applied." (Tafsir Ar-Razi 22:148)

---

Källa: Explanation of Important Lessons, page. 68-70 (PDF: s.66-68)
Köp boken: Explanation of Important Lessons (for every Muslim) by Muhammad bin 'Ali Al-Arfaj
Ladda ner: PDF-format

När du har förstått det som jag har nämnt för dig och ditt hjärta är övertygat samt insett att avgudadyrkan med Allâh är det som Allâh talar om:


och förstått Allâhs religion som Han skickade sändebuden med, från den förste till den siste av dem, är den enda religion som Allâh godkänner från någon, och efter att ha insett vad som har hänt med de flesta människorna på grund av okunnighet gällande detta, gagnas du av två förmåner: Den första: glädje över Allâhs gåvor och barmhärtighet, precis som Han (ta'âlâ) sade:


Du kommer även gagnas av väldig fruktan. När du då vet att en person kan begå hädelse[6] med ett ord som kommer ut ur hans mun, och kanske säger han det samtidigt som han är okunnig - men han ursäktas inte på grund av okunnighet - och kanske säger han det samtidigt som han tror att det får honom närmare Allâh (ta'âlâ), precis som avgudadyrkarna trodde, särskilt om Allâh vägleder dig till det som Han berättade om Mûsâs folk - trots deras rättigheter och kunskap - när de kom till honom och sade:


kommer din fruktan och din iver till att rädda dig själv från detta och dess like öka.

---

[6] Kufr.

Bok: Kashf-ush-Shubuhât [Klargörandet av tvivel] sid. 10-11
Författare: Muhammad ibn 'Abdul-Wahhâb
Översättning (och ev. fotnoter): Abû Mûsâ al-Albânî (darulhadith.com)
Relaterat: Första Kapitlet: Meningen med att sända profeterna och sändebuden
Relaterat: Andra Kapitlet: Fullständig Tawhîd fordras för att vara Muslim
Relaterat: Tredje Kapitlet: Betydelsen av "det finns ingen gud utom Allâh"
Ladda ner: PDF-format

Om du vill ha bevis för att dessa som Allâh sändebud (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) stred mot vittnade om detta (dvs. Tawhîd-ur-Rubûbiyyah), skall du läsa Hans (ta'âlâ) Uttalande:


Han säger också:


Fler liknande verser förekommer. Om du har förstått att de bekräftade detta, men att det inte fick dem att träda in i den Tawhîd som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) kallade dem till och efter att ha insett att den Tawhîd som de förnekade var Tawhîd i dyrkan, det som dagens avgudadyrkare kallar för "tron", precis som de brukade tillbe Allâh (subhânahu wa ta'âlâ) natt och dag - därefter tillbad några av dem änglar, på grund av deras rättfärdighet och för att de är Allâh nära, för att förmedla till Honom, eller så tillbad de en rättfärdig man som tex. al-Lât eller en profet som tex. 'Îsâ - och efter att ha insett att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) stred mot dem på grund av denna avgudadyrkan [2] och att han kallade dem till att man uppriktigt ägnar dyrkan endast åt Allâh, precis som Allâh (ta'âlâ) sade:



och efter att ha förstått att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) stred mot dem för att dyrkan endast skulle ägnas åt Allâh, att löften endast skulle avläggas för Allâh, att skyddsökning endast skulle frågas av Allâh och att alla andra typer av dyrkan endast skulle ägnas åt Allâh, och efter att ha insett att deras bekräftelse av Tawhîd-ur-Rubûbiyyah [3] inte fick dem att träda in i Islâm och att de tillbad änglarna, profeterna och helgonen eftersom de med det ville ha deras förmedling och närmande till Allâh, är det som gjorde det tillåtet att ta deras liv och egendomar, förstår du den typ av Tawhîd som sändebuden kallade till och som avgudadyrkarna förnekade att bekräfta.

---

[2] Shirk
[3] Tron på att Allâh (subhänahu wa ta'âlâ) är ensam om Sina handlingar, som tex. skapandet, styrandet av skapelsen etc.

Bok: Kashf-ush-Shubuhât [Klargörandet av tvivel] sid. 5-7
Författare: Muhammad ibn 'Abdul-Wahhâb
Översättning (och ev. fotnoter): Abû Mûsâ al-Albânî (darulhadith.com)
Relaterat: Första Kapitlet: Meningen med att sända profeterna och sändebuden
Relaterat: Tredje Kapitlet: Betydelsen av "det finns ingen gud utom Allâh"
Relaterat: Fjärde Kapitlet: Vaksamhet över ens Tawhîd
Ladda ner: PDF-format

I Allâhs, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn. Håll fast vid din kunskap, må Allâh vara dig nådig, att Tawhid innebär att man endast dyrkar Allâh (subhânah) och detta är sändebudens religion som Allâh sände dem med till Sina tjänare. Den förste av dem är Nûh ('alayhi-salâm). Allâh sände honom till hans folk då de överdrev (i prisandet) av de rättfärdiga människorna: Wadd, Sawâ', Yaghûth, Ya'ûq och Nasr. Det sista sändebudet är Muhammad (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) och han är den som slog sönder dessa rättfärdiga människors avbilder. Allâh sände honom till ett folk som dyrkade Allâh, älskade Honom, gav allmosor för Hans sak och nämnde Honom mycket, men de gjorde vissa skapelser som förmedlare mellan sig själva och Allâh. De säger: "Genom dem önskar vi att få komma Allâh nära och vi vill ha deras förmedling hos Honom, precis som änglarna, 'Îsâ, Maryam och de övriga rättfärdiga människorna."

Allâh sände Muhammad (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) för att återuppliva deras fader Ibrâhîms ('alayhis-salâm) religion åt dem och för att underrätta dem att detta närmande och denna tro är en rättighet som endast tillhör Allâh. Ingen av dem lämpar sig till någon annan, varken till en nära ängel eller till en sänd profet, för att inte tala om någon annan.

Dessa avgudadyrkare[1] vittnade om att Allâh är den ende Skaparen utan någon medhjälpare, att endast Han sänker uppehälle, att ingen annan än Han orsakar liv och död, att enbart Han styr skapelsens ording och att alla himlar och det som de rymmer och de sju jordarna och det som de bär, är underkastade Honom och är under Hans förfogande och kraft.

---

[1] Sing. Mushrik. Pl. Mushrikûn

Bok: Kashf-ush-Shubuhât [Klargörandet av tvivel] sid. 3-4
Författare: Muhammad ibn 'Abdul-Wahhâb
Översättning (och ev. fotnoter): Abû Mûsâ al-Albânî (darulhadith.com)
Relaterat: Andra Kapitlet: Fullständig Tawhîd fordras för att vara Muslim
Relaterat: Tredje Kapitlet: Betydelsen av "det finns ingen gud utom Allâh"
Relaterat: Fjärde Kapitlet: Vaksamhet över ens Tawhîd
Ladda ner: PDF-format

Profetens budskap förklarar sanningen inom religionens grunder och förgreningar

 

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap består av två saker:

1 – Nyttig kunskap.

2 – Rättfärdig handling. Allâh (ta´âlâ) sade:

هُوَ الَّذِي أَرْسَلَ رَسُولَهُ بِالْهُدَى وَدِينِ الْحَقِّ لِيُظْهِرَهُ عَلَى الدِّينِ كُلِّهِ وَلَوْ كَرِهَ الْمُشْرِكُونَ

”Det är Han som har sänt Sitt sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro, hur förhatligt detta än kan vara för avgudadyrkarna.”1

Vägledning är den nyttiga kunskapen och den sanna tron är den rättfärdiga handlingen som endast ägnas Allâh utmed sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift.

Nyttig kunskap är all kunskap som gagnar samfundet i detta liv och i livet efter detta. Det första som hamnar under den nyttiga kunskapen är kunskapen om Allâhs namn, egenskaper och handlingar som är den nyttigaste kunskapen. Denna kunskap är kärnan i det gudomliga budskapet och det profetiska kallet. Med den existerar religionens tal, handling och tro.

På grund av det var det omöjligt för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att försumma denna kunskap och låta bli att förklara den på ett klart och tydligt sätt som avvärjde tvekan och avstyrde tvivel. Det är omöjligt på grund av följande orsaker:

1 – Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap bestod av ljus och vägledning. Allâh sände honom för att förkunna glada budskap och varningar. Han kallade till Allâhs religion med Hans tillstånd och han var som en ledfyr. Han förkunnade till dess att han lämnade sitt samfund på en klar väg vars natt är som dess dag. Endast den förgjorde avviker från denna väg. Det största och klaraste ljuset som hjärtat kan uppnå ligger just i kunskapen om Allâhs namn, egenskaper och handlingar. Sålunda måste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha klargjort den på bästa möjliga sätt.

2 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde sitt samfund allt som de är i behov av i detta liv och i livet efter detta. Han lärde dem till och med etiketter kring mat, dryck, sittning, sömn och annat. Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade dött och det fanns inte en fågel som flaxade med sina vingar i luften, utan att han nämnde någon kunskap om den.”

Det råder inga tvivel om att kunskap om Allâh och Hans namn, egenskaper och handlingar hamnar under denna allomfattande mening. Faktum är att det är det första som hamnar under den med tanke på det fruktansvärt stora behovet av det.

3 – Tron på Allâh (ta´âlâ) och Hans namn, egenskaper och handlingar är grunden till religionen och sändebudens kall. Det är den största plikten och det bästa som hjärtan kan uppnå och som hjärnorna kan begripa. Hur kan profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) försumma denna kunskap och låta bli att lära ut den när han lärde ut det som inte är lika viktigt och förträffligt?

4 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var den kunnigaste personen om sin Herre. Han var rådvänligast och vältaligast. Baserat på dessa faktorer som fordrar ett fullkomligt klargörande, är det omöjligt att han lät bli att förklara tron på Allâh och Hans namn, egenskaper och handlingar för att låta den förbli tvetydig och oklar.

5 – Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) måste tala sanning i denna fråga. Annars tiger de eller också talar de falskt. Båda alternativen är falska:

Om de tiger, tiger de antingen för att de är okunniga om de namn och egenskaper som Allâh (ta´âlâ) måste ha, kan ha och inte kan ha, eller också tiger de för att undanhålla denna kunskap. Båda alternativen är omöjliga.

Angående den omöjliga okunnigheten, så är det omöjligt för ett levande hjärta som består av förståelse, vilja till kunskap och längtan efter dyrkan att inte forska kring tron på Allâh (ta´âlâ) och kunskap om Hans namn och egenskaper och leva upp till det med kunskap och tro. Det råder inga tvivel om att de förträffliga generationerna, varav följeslagarna är de bästa, har mest liv i hjärtan, störst välvilja och nyttigaste kunskaper. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det bästa folket är min generation. Därefter de som kommer efter dem. Därefter de som kommer efter dem.”2

Denna förträfflighet omfattar dem inom samtliga uttalanden, handlingar och läror som för dem närmare Allâh.

Om vi hade sagt att de verkligen var okunniga om sanningen i denna fråga, skulle de senare generationerna ha mer rätt till denna okunnighet. Det enda sättet att veta vilka namn och egenskaper som både skall och inte skall bekräftas åt Allâh (ta´âlâ) är via Budskapet. Följeslagarna är ju medlarna mellan sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och samfundet. Baserat på detta, fordrar det att ingen har kunskap om detta ämne, vilket är omöjligt.

Dessutom är det omöjligt att de dolde kunskap. Det finns inte en förnuftig och rättvis person som känner till följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) tillstånd och hur ivrigt de spred och förkunnade nyttig kunskap till samfundet och sedan säger att de dolde kunskap och i synnerhet den viktigaste frågan, nämligen kunskap om Allâh och Hans namn och egenskaper. Dessutom har det rapporterats en hel del från dem inom detta ämne. Det vet var och en som söker efter det.

Likaså är det omöjligt att de talade falskt. Det framgår på två sätt:

1 – Falskhet kan inte baseras på ett autentiskt bevis och det är allmänt känt att följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) inte sade något som inte var baserat på ett autentiskt bevis och i synnerhet om frågan berör tron på Allâh (ta´âlâ) och dolda frågor. De, om någon, underkastade sig Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلاَ تَقْفُ مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ

”Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet.”3

قُلْ إِنَّمَا حَرَّمَ رَبِّيَ الْفَوَاحِشَ مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَمَا بَطَنَ وَالإِثْمَ وَالْبَغْيَ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَأَن تُشْرِكُواْ بِاللّهِ مَا لَمْ يُنَزِّلْ بِهِ سُلْطَانًا وَأَن تَقُولُواْ عَلَى اللّهِ مَا لاَ تَعْلَمُونَ

”Säg: ”Min Herre förbjuder ingenting annat än skamlösa handlingar, både det som sker öppet och det som sker i hemlighet och [all annan] synd och orättmätigt våld. Och [Han förbjuder er] att sätta vid Allâhs sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att påstå om Allâh det ni inte kan veta.”4

2 – Falskhet härrör antingen från okunnighet om sanningen eller också från viljan till att vilseleda skapelsen. Båda alternativen är omöjliga i förhållande till följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum).

Vad gäller den omöjliga okunnigheten, så har den redan angivits.

Angående den omöjliga viljan till att vilseleda skapelsen, så är det en dålig avsikt. En sådan avsikt kan inte härröra från följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) som var kända för sina fullkomliga råd och sin välvilja till samfundet. Och om det hade varit möjligt för dem att ha en dålig avsikt i denna fråga, skulle de likaväl kunna ha en dålig avsikt i alla andra kunskapliga och religiösa frågor. I detta fall skulle de ha blivit opålitliga inom samtliga frågor. Detta är en av de största falskheterna då det fordrar att hela Sharî´ahn förtalas.

Om det då klargörs att följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) endast har kunnat tala sanning i denna fråga, så har de antingen gjort det via sitt intellekt eller också via Uppenbarelsen. Det kan omöjligt vara via intellektet då det inte kan begripa i detalj vilka fullkomliga egenskaper som Allâh (ta´âlâ) måste beskrivas med. Alltså måste det vara via det andra alternativet, nämligen att de tog emot denna kunskap via profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap. Det i sig fordrar att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade sanningen inom Allâhs namn och egenskaper, vilket stämmer.

All pris och dyrkan hör till Allah, Världarnas Herre. Må frid vara över Allahs siste Budbärare och över de som följer hans vägledning.

 

Min Bror och Syster i Islam, Du måste vara medveten om att det finns saker som fullständigt nollställer din Islam. Var därför, insha’Allah, uppmärksam beträffande dessa.[1]

 

Vet att Allah (subhanahu wa ta'ala) har gjort det obligatoriskt för alla Sina tjänare att träda in i Islam och att hålla fast vid den, samt att vara på sin vakt mot den som går emot den. Han sände sin Profet Muhammad (sallallahu aleihi wa sallam) för att kalla till detta, och Han (subhanahu wa ta'ala) förkunnade att den som följer Profeten (sallallahu aleihi wa sallam) har blivit vägledd, samt att den som vänder sig bort från honom har i sanning gått vilse.

 

Allah (subhanahu wa ta'ala) varnade i flertalet verser för de saker som resulterar i avfall ur Islam, och för Shirk och Kufr i dess samtliga former.  De lärda har även i verken om bestämmelserna kring avfällingar ur Islam påpekat att muslimen kan falla ur Islam på många olika sätt som gör hans blod och pengar lagliga.

 

Bland de allra farligaste och vanligaste av dessa är tio saker som nämnts av Sheikh Muhammad Ibn Abdil Wahhab och andra lärda – må Allah visa dem alla Hans Nåd.

 

Här nedan nämner jag de för er på kortfattad vis – med korta förklaringar därefter, så att du må vara på din vakt dem samt varna andra för dess fara.

 

1. SHIRK – Att sätta upp någon vid Allahs sida

 

Allah (subhanahu wa ta’ala) säger:

 

”Allah gör Paradiset förbjuden för den som sätter medhjälpare vid Hans sida, och Helvetselden skall bli hans sista hemvist. För [dessa] syndare finns inga hjälpare.”

[al-Ma’idah 5:72]

 

Att kalla på de döda, att be om dras hjälp eller att ge dem gåvor eller slaktoffer är alla former av shirk.

 

2. Att ha någon slags mellanhand eller förmedlare mellan en själv och Allah

Att göra du’a (åkallan) till dem och att be dem förmedla hos Allah, och att förtrösta sig på dem  är att gå ut ur Islam – kufr.

 

3. Den som anser att polyteisterna[2] (mushrikeen) inte är icketroende

eller som har tvivel om deras icketro eller som tycker att deras väg är korrekt, den personen är själv icketroende – kafir.

4. Den som tror att någon annan vägledning är fullständigare eller bättre än Profeten Muhammads (sallallahu ’aleihi wa sallam)

eller att en annans lag är bättre än det som Profeten (sallallahu ’aleihi wa sallam) kom med är utanför Islam. Detta gäller även de som föredrar det Onda styrelseskicket (Tahgoot) framför Profetens (salallahu ’aleihi wa sallam) lag. Den som gör detta är en icketroende.

Under den rubrik faller även följande:

 

(a) Att tro att system och lagar som människor har uppfunnit är bättre än Islamisk Shariah (lag), till exempel;

- Att Islam är anledningen till att muslimer är bakåtsträvande

- Eller att Islam är inget mer än relationen mellan en muslim och Allah och att den inte skall blandas med några andra aspekter av livet.

 

(b) Att säga att tillämpningen av straffen som Allah har föreskrivit, såsom handhuggning av tjuven eller att stena den som begått äktenskapsbrott inte är lämplig för vår tid.

 

(c) Att tro att det är tillåtet att ge bestämmelser gällande Islamiska transaktioner eller lagfrågor, straff eller andra angelägenheter med något annat än det som Allah har uppenbarat som utgångspunkt. Detta även om personen kanske inte tror att sådana bestämmelser är överlägsna Shariah, för i och med detta så lagliggör denne någonting som Allah har förbjudit.

 

Det bör även kännas att den lagligförklarar det som är allmänkänt att var förbjudet i Islam, som t ex äktenskapsbrott, att dricka alkohol, transaktioner med ocker (ränta) eller att styra med annat än det Allah uppenbarade - Ijmaa’ (konsesus) gällande denne är att den personen är en kafir.

 

5. Den som hatar någon del av det som Allahs Budbärare (sallallahu ’aleihi wa sallam) kom med

och förklarat vara lagenligt. Denne har ogiltigförklarat sin Islam, även han/hon utför det han har föreskrivit. Allah den Högste säger (i betydelsen av versen):

 

”Därför att de känner motvilja mot det som Allah har uppenbarat – och så har Han gjort alla deras gärningar fruktlösa.

[Muhammad 47:9]

 

6. Den som förlöjligar någon aspekt av Islam

eller gör narr av Profetens Religion (sallallahu ’aleihi wa sallam), eller någon av dess belöningar eller straff blir en Kafir. Allah den Högste säger:

 

”Säg: Är era skämt alltså riktade mot Allah, Hans Budskap och Hans Sändebud? Kom inte nu med [tomma] ursäkter! Ni har förnekat den tro som ni förut bekände.”

[at-Taubah 9:65-66]

 

7. Att Utöva Magi

Det inkluderar också att genom svart magi, se till att en man börjar hata sin fru efter att ha älskat henne eller att fresta en person att utföra något han ogillar. Den som utövar eller är förnöjd med detta är utanför Islam. Allah den Högste säger:

 

Men dessa två [änglarna Harut och Marut] undervisade ingen [i magi] utan att först säga: ”Vi är bara en prövning och en frestelse, förneka därför inte tron.”

[al-Baqarah 2:102]

8. Att Stödja och Hjälpa Mushrikeen mot Muslimer

Allah den Högste säger:

”Troende! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter – de är varandras bundsförvanter – och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. Allah vägleder inte de orättfärdiga.”

[al-Ma’idah 5:51]

 

9. Någon som tror att det är tillåtet att avvika från Muhammads Shariah (sallallahu ’aleihi wa sallam)

är en kafir i enighet med det Allah (subhanahu wa ta’ala) säger :

 

”Om någon vill anta en religion förutom Islam kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.”

 [aal-Imran 3:85]

 

10. Att vända sig helt från Allahs Religion

Att varken följa eller lära sig dess regler och föreskrifter. Allah (subhanahu wa ta’ala) säger :

 

”Och vem är mer orättfärdig än den som , när han blir påmind om sin Herres budskap, vänder sig bort från dem? [Sådana] syndare skall Vi sannerligen låta känna på Vårt straff!”

[as-Sadjdah 32:22]

Det spelar ingen roll om dessa överträdelser görs på skoj, på allvar eller utav rädsla förutom under tvång. Muslimen bör därför vara på sin vakt mot och frukta att falla in i något av dessa.

 

Vi söker skydd hos Allah från dessa gärningar som medför Hans vrede och hårda straff.  

Vi ber Allah (subhanahu wa ta'ala) att vägleda oss till det som Han är nöjd och belåten med och att Han vägleder oss och alla muslimer till Hans Raka Väg.

 

Wa sallallahu ala Muhammad wa aalihi wa sahbih.

 

---

[1] Det bör observeras att trots att det finns mer än tio saker som nollställer Islam, har författaren valt ut dessa eftersom det råder Ijmaa’ kring dem, samt att alla andra orsaker som Fuqahaa’ har räknat upp har dess ursprung i dessa tio följande orsaker – och Allah vet bäst.

[2] Detta omfattar SAMTLIGA icke-muslimer.

---

Författare: al-Imam Abdul Aziz Ibn Abdillah Ibn Baaz (d. 1420 H)

Källa: Majmou’ Fatawa wa Maqalaat

 

Each person is obliged to follow the guidance of the Messenger of Allaah (peace and blessings of Allaah be upon him) and his Companions. Allaah says (interpretation of the meanings):

“Say (O Muhammad): ‘This is my way; I invite unto Allaah with sure knowledge, I and whosoever follows me with sure knowledge. And Glorified and Exalted be Allaah (above all that they associate as partners with Him). And I am not of the mushrikeen (polytheists… those who worship others along with Allaah or set up rivals or partners to Allaah).” [Yoosuf 12:108]

“And whoever contradicts and opposes the Messenger (Muhammad) after the right path has been shown clearly to him, and follows other than the believers’ way, We shall keep him in the oath he has chosen, and burn him in Hell – what an evil destination!” [al-Nisa’ 4:115]

We ask Allaah to help us to follow the truth and act upon it.
May Allaah bless our Prophet Muhammad.

Greeting the kuffaar on Christmas and other religious holidays of theirs is haraam (forbidden), by consensus, as Ibn al-Qayyim – (Rahimahu ‘Llah) – said,


Congratulating the kuffaar on their religious festivals is haraam to the extent described by Ibn al-Qayyim because it implies that one accepts or approves of their rituals of kufr, even if one would not accept those things for oneself. But the Muslim should not accept the rituals of kufr or congratulate anyone else for them, because Allaah does not accept any of that at all, as He says,


So congratulating them is forbidden, whether they are one’s colleagues at work or otherwise. If they greet us on the occasion of their festivals, we should not respond, because these are not our festivals, and because they are not festivals which are acceptable to Allaah. These festivals are innovations in their religions, and even those which may have been prescribed formerly have been abrogated by the religion of Islaam, with which Allaah sent Muhammad (sal-Allaahu ‘alayhe wa sallam) to the whole of mankind. Allaah says,


It is haraam for a Muslim to accept invitations on such occasions, because this is worse than congratulating them as it implies taking part in their celebrations. Similarly, Muslims are forbidden to imitate the kuffaar by having parties on such occasions, or exchanging gifts, or giving out sweets or food, or taking time off work, etc., because the Prophet (sal-Allaahu ‘alayhe wa sallam) said,  


Shaykh al-Islaam Ibn Taymiyyah – (Rahimahu ‘Llah) – said,  


Whoever does anything of this sort is a sinner, whether he does it out of politeness or to be friendly, or because he is too shy to refuse, or for whatever other reason, because this is hypocrisy in Islaam, and because it makes the kuffaar feel proud of their religion.

Allaah is the One Whom we ask to make the Muslims feel proud of their religion, to help them adhere steadfastly to it, and to make them victorious over their enemies, for He is the Strong and Omnipotent.