---

Källa: Sharh Usûl I'tiqâd Ahl-is-Sunnah wal-Djamâ'ah (1/7-9)

---

Källa: http://www.youtube.com/watch?v=c0B0OMBjqBY

Ibn ´Abbas sa: "Profeten - salla Allahu ´alayhi wa sallam - förbjöd att man andas och blåser i bägaren." (Abu Dawud (3722) - autentisk enligt Ibn-ul-Qayyim)

al-´Adhimabadi sa: "Detta gäller både mat och dryck. Man ska inte blåsa i dem för att ta bort något orent eller för att få dem att svalna då det tar bort dess välsignelse. I stället får man ha tålamod." (´Awn-ul-Ma´bud (10/139))

---

Källa: Abu Dawud (3722) - autentisk enligt Ibn-ul-Qayyim
Källa: ´Awn-ul-Ma´bud (10/139)

Etikett

- Vad är skillnaden mellan att stå och gå och äta?
- Sortera ditt matavfall, att kasta det i soporna är ett missbruk av välsignelse!
- Dadelutdelning inför ´Îd-bönen. Är detta Sunnah eller en innovation?
- Visheten bakom en påskyndad Iftâr
- Blås inte på varm mat eller dryck!

---

Hälsa

- The cow's milk has a cure for every illness in it
- Imâm ash-Shâfi´îs medicinska råd

Etikett

- Vad är skillnaden mellan att stå och gå och äta?
- Sortera ditt matavfall, att kasta det i soporna är ett missbruk av välsignelse!
- Dadelutdelning inför ´Îd-bönen. Är detta Sunnah eller en innovation?
- Visheten bakom en påskyndad Iftâr
- Blås inte på varm mat eller dryck!

---

Hälsa

- The cow's milk has a cure for every illness in it
- Imâm ash-Shâfi´îs medicinska råd

Ibn 'Uthaymîn: You May Enjoy the woman in every Possible Manner of sexual positions, hugging, kissing and Foreplay. The only exception is sexual intercourse During her period and anal sex. There is no limit as long as it's not during the period or anal sex.

Source: ibnothaimeen.com

---

Källa: Shaykh al-Albaanee, al-Fataawa al-Muhimmah, page 709
Källa: http://www.youtube.com/watch?v=IsmxcLCPBGo
Relaterat: The ruling regarding oral sex by Shaykh 'Ubayd al-Jaabiree

Tiden för badet (Ghusl) går in efter att gryningen (Fadjr) har gått in. Den som badar efter gryningen belönas för det till skillnad från den som gör det innan. Denna åsikt har Mudjâhid, al-Hasan, an-Nakha´î, ath-Thawrî, ash-Shâfi´î och Ishâq.

 

Det har rapporterats från al-Awzâ´î att bad innan gryning visst belönas.

 

Mâlik sade att badet inte belönas om han inte ger sig iväg efteråt.

 

Vad gäller oss – Hanâbilah – håller vi oss till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord: "Den som badar på fredagen…"

 

Dagen börjar när gryningen har trätt in. Och om han skulle bada och sen orena sig, gäller det första badet och det räcker att han tvagar sig efteråt. Denna åsikt har Mudjâhid, al-Hasan, Mâlik, al-Awzâ´î och ash-Shâfi´î. Tâwûs, az-Zuhrî, Qatâdah och Yahyâ bin Abî Kathîr rekommenderar dock att man badar på nytt.

 

Vad oss – Hanâbilah – beträffar, anser vi att han har badat på fredagen och därmed handlar utmed den allmänna hadîthen.

---

Författare: Imâm Ibn Qudâmah al-Maqdisî
Källa: al-Mughnî (3/227-328)

Detta ska man göra (placera sin hand på hennes förhuvud) strax innan man går in i henne (dvs samlag) eller innan det, och att man nämner Allâhs namn tabarka wa ta’âla och ber om välsignelse, och säger det som kommit i hans sallAllâhu ’aleyhi wa sallam uttalande:

 

”Om någon av er gifter sig med en kvinna eller köper en tjänare, så ska han placera sin hand på hennes förhuvud (vid luggen) därefter ska han nämna Allah ’azza wa djall och be om välsignelse, och låt honom säga ”Allâhumma inni asaluka min khayriha wa khayri mâ djabaltahâ ’aleyh, wa´aûdhu bika min sharrihâ wa sharri mâ djabaltahâ ’aleyh”

 

(I betydelse): ”Allah jag ber dig om hennes godhet och den godhet som Du har skapat henne med, och jag söker skydd hos dig från hennes ondska och från den ondska som Du har skapat henne med.”

(I noterna nämner Imâm al-Albâni rahimahullâh att denna hadîth är en radd på (ett svar mot) sekten Mu’tazilah och andra som säger att Allâh inte skapat ondska. Shaykhen nämner också mellan parantes att man ska säga denna dua ifall man köper en kamel, då genom att man tar den på toppen av dess puckel, med bevis från diverse hadither i al-Bukhâri, Ibn Mâdjah, Abu Dawud och andra)

 

 

---

Av: Imâm al-Muhaddith al-Albâni rahimahullâh

Källa: Ur Adab uz-Zafâf fî Sunnatil-Mutahhara sid 92-93

 

Det finns två typer av bad:

1 - Det fullkomliga badet. Det består av tio situationer:

1. Avsikt.
2. Nämnandet av Allâhs namn.
3. Tvättning av händer tre gånger.
4. Tvättning av föraktfullheter.
5. Tvagning.
6. Sköljning av huvud tre gånger så att vattnet når hårbotten.
7. Sköljning av hela kroppen tre gånger.
8. Höger sida av kroppen tvättas före den vänstra.
9. Gnuggning av kroppen.
10. Till sist flyttar man på sig och tvättar fötterna.

2 - Det tillräckliga badet. Det innebär:

1. Att man tvättar bort alla föraktfullheter.
2. Avsikt.
3. Tvättar hela kroppen.

Till tvagning används 0.75 liter vatten och till bad används 3 liter vatten. Det är emellertid giltigt att utföra dem båda med mindre mängd vatten än den angivna om allting tvättas korrekt.

 

Om man med badet avser de båda renheterna, anses handlingen vara korrekt. Ahmad har en annan åsikt som säger att det inte är giltigt förrän han tvår sig för dem båda.

 

Det är rekommenderat för den sexuellt orene personen att två sig och tvätta sitt könsorgan innan han lägger sig för att sova, äter eller återgår till ett nytt samlag.

 

 

---

Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî
Källa: al-Muqni´ (1/66-68)

 

Bok: The Prophet's Prayer Described
Författare: Sheikh Muhammad Naasir-ud-Deen Al-Albaani (rahimullah)
Föreläsare: Sheikh Muhammad Adly

---

- Video: Utförandet av bönen (Salah) i detaljerad beskrivning
- Video: Hur man rör fingret i "Tashahud"
- Video: Fard (Obligatory) Issues in the Salah
- Video: The Necessary Issues in Salah (Part1)
- Video: The Necessary Issues in Salah (Part 2)
- Video: Recommended Actions of Salah (Part 1)
- Video: Recommended Actions of Salah (Part 2)

- Mp3: Om bönen
- Mp3: Om Sunnah Bönerna
- Mp3: Om Fredagsbönen och den sjukes bön
- Mp3: Bönens pelare, villkor, plikter och rekommendationer
- Mp3: Faktorer som nollställer ens bön

- Läs Online: The Prophet's Prayer Described
- Läs Online: Performance of Salah - Step by step (with Illustrations  and Audio Sections)
- Läs Online: The Humility in Prayer
- Läs Online: När ´Îd-bönen infaller en fredag
- Läs Online: Prostration for Forgetfulness in the Prayer [Sujoodus-Sahw]
- Läs Online: Bönens villkor [Shurût-us-Salâh]

- Fråga: När jag läser al-Fâtihah har jag bråttom och låter bli att uttala vissa bokstäver. Vad är domen för min bön?
- Fråga: Finns det lägen då den bedjande får avsluta bönen innan imamen?
- Fråga: Vad är domen för att förrätta bönen i handskar?
- Fråga: Kvinnans bön i Niqâb och Burq´
- Fråga: How did the Prophet (Sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) prostrat?
- Fråga: Hur snabbt skall fingret röras i Tashahhud?
- Fråga: När imamen läser högt
- Fråga: Belöning utan bön?
- Fråga: What to do when going for the final Rak'ah in Salah?
- Fråga: Får hustrun säga ”Âmîn” bakom maken?
- Fråga: Prostration for recitation?
- Fråga: Hur ber man med ödmjukt sinne?
- Fråga: Vad är domen för bönen i ett rum med bilder?
- Fråga: Hur förättar man bönen på flygplanet?
- Fråga: Skall den som ber bakom imamen säga ”Amîn”?
- Fråga: Hur förrättar man bönen om man inte kan läsa al-Fâtihah?
- Fråga: Vem ska leda bönen?
- Fråga: Vilken är kvinnans position när hon ska leda bönen?
- Fråga: Vad är en Sutrah?
- Fråga: Vad ska man göra när man kommer in i moskén?

---

Källa: Quranen 2:42

 

Titel: Profeternas Kall
Föreläsare: Yosuf as-Suedi. Examinerad från det Islamiska Universitetet i al Madinah.

 

Info: Vad var profeternas kall? Denna föreläsning tar upp det som sammanfattar profeterna Noah, Muhammed, Ibrahim, Mosa och Isa's kall.

 

---

Källa: http://www.islam.nu/v2/view_audio.php?id=353

---

 

Relaterat Profeternas Kall:

 

- Vår Da'wah!
- Profetens budskap förklarar sanningen inom religionens grunder och förgreningar

- Vad var Profeten Yosufs kall?

---

Källa: Quranen 8:2

 

Fråga: Vad är domen för att idrotta i shorts? Vad är domen för att se på när de idrottar?

 

Svar: Idrott är tillåtet så länge det inte leder till att något obligatoriskt försummas. I så fall blir det förbjudet. Om idrotten tar det mesta av personens tid, anses det vara slöseri med tiden. Det minsta man kan säga om det i så fall är att det är föraktfullt.

 

Det är emellertid inte tillåtet att idrottaren har på sig shorts så att man kan se låren eller till och med mer. Ungdomarna är ålagda att täcka låren. Det är inte heller tillåtet att se på när dessa idrottare idrottar i detta tillstånd då de visar låren.

 

---

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Fatâwâ Islâmiyyah (4/431)

 

Bok: Manhadj as-Sâlikîn
Författare: Sheykh Sa'di
Föreläsare: Abdul Wadûd, examinerad från det Islamiska Universitetet i al Madinah.

Info: Läsning ur sheykh Sa'dis fiqh bok "Manhadj as-Sâlikîn". Denna lektion handlar om bönen. Den tar bl.a upp de olika sunnah bönerna.

 

---

Källa: http://www.islam.nu/v2/view_audio.php?id=494

Titel: ar-Rihlah fî Talab-il-Hadîth
Författare: Imâm al-Khatîb al-Baghdâdî
Föreläsare: Abû Mûsâ Ziyâd Mustafâ

Info: Adab: Imâm al-Khatîb al-Baghdâdî talar om dygden och bevisen ur Qur'ânen, Sunnah och Salafs handlingar för att resa för att söka kunskap.

Innehåll:
Del 1: al-Khatîb al-Baghdâdî nämner bevisen för att resa för att söka kunskap och exempel på hur Salaf såg på saken.
Del 2: Mûsâs resa till Khidhr för att lära sig av honom.
Del 3: Följeslagarnas och efterföljarnas resor för en enda hadîth.
Del 4: Salafs resor till lärarna som dog innan de kom fram.

---

Källa: http://www.darulhadith.com/mp3_rihla.html

 

Fråga: Anses avvisning av den oliktänkande splittra samfundet?

 

al-Fawzân: Avvisning av den oliktänkande enar samfundet. Det klargör sanningen och samfundet kan endast enas om sanningen. Det enas inte om falskhet. Det är obligatoriskt att avvisa den oliktänkande.

Allâh har avvisat de oliktänkande.
Sändebudet (Sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) har avvisat de oliktänkande.
De lärda har avvisat de oliktänkande.

Det är inte tillåtet att vara tyst om dem som gör fel och de oliktänkande. Det är ett bedrägeri mot muslimerna och ett sätt att låta motstridigheter och falskhet cirkulera.

Det är dock de lärda som avvisar. Ingen annan skall göra det. De som vet hur man skall avvisa. Det är inte alla som skall avvisa den oliktänkande.

 

---

Talare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Källa: http://saif.af.org.sa/?q=node/616

Källa: http://www.youtube.com/watch?v=a9_I6ftzk-c&playnext_from=TL&videos=fBMiZysJq2g&feature=sub

 

Titel: Beordra det goda och förbjuda det onda
Föreläsare: Abdul Wadûd (Student till de lärda och examinerad från det Islamiska Universitetet i al Madinah)

Info: vad Islam säger om: Beordra det goda och förbjuda det onda.

---

Källa: http://www.islam.nu/v2/view_audio.php?id=529
Källa: http://www.islam.nu/v2/view_audio.php?id=530

"Han (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) brukade stå nära Sutrah. Mellan honom och väggen var det tre armslängder" [al-Bukhârî och Ahmad.]

"Avståndet mellan platsen där han gjorde Sudjûd och väggen motsvarade ett fårs passage." [al-Bukhârî och Muslim.]

Dessutom brukade han säga (i betydelse): "Förrätta inte bönen utan Sutrah och låt ingen gå framför dig. Om han då skulle vägra, skall du strida mot honom, för sannerligen har han en vän med sig." [Ibn Khuzaymah i hans "as-Sahîh" (11/93/) med en god kedja.]

"Om någon av er förrättar bönen mot en Sutrah, skall han närma sig den. Satan kommer då inte klara av att avbryta hans bön." [Abû Dâwûd, al-Bazzâr (sid. 54) och al-Hâkim och han förklarade den vara autentisk och adh-Dhahabî och an-Nawawî höll med honom.]

"Ibland brukade han förrätta bönen vid en pelare i sin moské." [Jag säger: Ibn Hânî' sade i sin "al-Masâ'il ´an al-Imâm Ahmad" [(166/) al-Maktab al-Islâmîs upplaga]: "En dag var jag tillsammans med Abû ´Abduillâh [han menar Imâm Ahmad] i stora moskén och han såg mig förrätta bönen utan att ha Sutrah framför mig. Han sade då till mig: "Sätt en Sutrah framför dig." Då tog jag en man som Sutrah." Jag säger: Häri förekommer en antydan från Imâmen på att det inte finns någon skillnad mellan att ha en Sutrah i en liten eller stor moské - vilket är det korrekta.]

"När han förrättade bönen [på fält där det inte fanns någon Sutrah framför honom], stack han ned sitt spjut i jorden och förrättade bönen mot det, medan människor gick bakom det." [al-Bukhârî, Muslim och Ibn Mâdjah]

"Han brukade förrätta bönen mot sitt riddjurs sida." [al-Bukhârî och Ahmad.]

Det skiljer sig däremot från att förrätta bönen i kamelstall, ty: "Han förbjöd det." [al-Bukhârî och Ahmad.]

"Han brukade ta en sadel, sätta den lodrätt och förrätta bönen mot dess bortre del." [Muslim, Ibn Khuzaymah (2)92) och Ahmad.]

Han brukade säga (i betydelse): "Om någon av er framför sig placerar något motsvarande ett ryggstöd på en sadel, skall han förrätta bönen och inte bry sig om den som går bakom den." [Muslim och Abû Dâwûd.]

"En gång förrättade han bönen mot ett träd." [an-Nasâ'î och Ahmad med en autentisk berättarkedja.]

"Ibland brukade han förrätta bönen mot sängen medan 'Â'ishah (radhiya Allâhu 'anhâ) låg i den på sidan [under hennes plysch]." [al-Bukhârî, Muslim och Abû Ya ' lâ (31107/).]

Han (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) brukade inte låta någon gå mellan honom och hans Sutrah. "En gång kom ett springande får framför honom medan han stod och förrättade bönen. Han hann då före det så att han förde in sin mage i väggen [och det passerade bakom honom]." [Ibn Khuzaymah i sin "Sahîh" (11/95/), at-Tabarâni (33/140/) och al-Hâkim och han förklarade den vara autentisk och adh-Dhahabî höll med honom.]

"Han förrättade en obligatorisk bön och knöt plötsligt ihop händerna. Efter att han hade förrättat bönen, sade de: "Allâhs Sändebud, hände det någonting under bönen?" Han sade: "Nej. Det var bara Satan som ville gå förbi mig. Jag tog då ett struptag om honom till dess att jag fann hans tungas kyla i min hand. Vid Allâh! Om inte min broder Sulaymân hade hunnit före mig, skulle jag knutit fast honom vid en av moskéns pelare så att Madînahs barn kunde gå runt honom. [Den som förmår att hindra att någonting går mellan honom och Qiblah skall göra det.]" [Ahmad, ad-Dâraqutnî och at-Tabarânî med en autentisk berättarkedja. Denna hadîths betydelse har bl a nämnts i de Två autentiska från en grupp följeslagare och den hör till de många hadîther som sekten Qâdiyâniyyah inte tror på. De tror inte på den värld av Djinn som är omnämnd i Qur'ânen och Sunnah. Deras metodik i att förneka Texterna är kända. De har bl a förvrängt Qur'ân-verser: "Säg: "Det har uppenbarats för mig att en skara Djinn fick lyssna till..."" och sagt att det betyder "människor" och går på så sätt ut ur språket och Sharî'ahn. Det samma gäller Sunnahn. Om de förmår att förvränga dem med en falsk tolkning, gör de det. Annars är det oerhört enkelt för dem att döma dem för falskhet, även om samtliga Imâmer inom Hadîth-läran och hela samfundet skulle ställa sig bakom dem och säga att de är autentiska och mångfaldigt rapporterade. Må Allâh vägleda dem!]

Han brukade säga (i betydelse): "Om någon av er förrättar bönen mot en Sutrah som avskärmar honom från människorna och någon då vill gå framför honom, skall han putta honom i bröstet [och slå bort honom så mycket han kan] (och i en annan rapportering "Hindra honom" två gånger). Om han då skulle vägra, skall han bestrida honom för sannerligen är han ingenting annat än en djävul." [al-Bukhârî och Muslim.]

Han brukade säga (i betydelse): "Om den som går förbi en person som förrättar bönen visste vilken synd han begår, hade det varit bättre för honom att stanna kvar i fyrtio än att gå förbi honom." [Ibn Khuzaymah (11/94/).]

Det är inte tillåtet för männen att klä sig i byxor. De avslöjar låren och andra privata delar. Byxor är inte tillåtna för männen, för att inte tala om för kvinnorna.

 

Det hör till dagens konstiga kontraster att en man är någorlunda praktiserande på så sätt att han förrättar bönen och fastar. Samtidigt klär han sig i byxor. Däremot är han fruktansvärt svartsjuk, med all rätt, på sin hustru och vill inte att hon har på sig åtsittande kläder. Varför inte? Jo, för att de avslöjar hennes privata delar. Men han glömde sig själv och att han själv har på sig byxor som avslöjar hans privata delar.

 

Således är det obligatoriskt för dem båda att följa islams domar i alla frågor och till det hör att inte ha på sig åtsittande kläder som avslöjar de privata delarna.

 

 

---

Källa: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (101)

 

 

 

I början av Kallelsens fjärde år under en period på några månader begränsade polyteisterna sina trakasserier till de ovan beskrivna. Då de insåg det fruktlösa i dessa manövrar beslutade de sig emellertid för att organisera en fullskalig motståndskampanj. De sammankallade ett allmänt möte och valde en kommitté som bestod av tjugofem framstående man ur Quraish och med Profetens farbror Abu Lahab som ledare. Efter långa överläggningar nådde de fram till ett avgörande beslut om att vidta åtgärder som de trodde via olika kanaler skulle sätta stopp för Islams tidvattensvåg. De var fast beslutna att inte spara någon kraft i att bekämpa den nya tron. De bestämde sig för använda alla tillgångliga resurser för att baktala Allâhs Sändebud och utsätta de nya konvertiterna för olika typer av plågor. Vad gällde de nya konvertiterna som förmodades vara svaga var det lätt att sätta föresatserna i verket. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – var det däremot inte lätt att baktala eftersom han hade en sådan värdighet, en sådan storsinthet och en sådan enastående och fulländad karaktär att det avhöll till och med hans fiender från att begå några dumheter mot honom. Han hade också sin farbror Abu Talib med sin ärorika bakgrund och en respektinjagande klan som stödde honom. Dessa förhållanden var en källa till stor oro för de otrogna men de kände att de inte längre kunde visa tålamod eller vara toleranta inför en formidabel kraft som taktfast trängde framåt för att utplåna deras religiösa funktion och världsliga auktoritet.

 

Abu Lahab tog sig själv initiativet till den nya räckan förföljelser och började dela ut oräkneliga typer av skadliga handlingar, hat och agg mot Muhammad – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. Han började med att slunga stenar på honom, tvinga sina två söner att skilja sig från sina hustrur och tillika Profetens döttrar Ruqaiya och Umm Kulthum,[1] visa skadeglädje över hans andra sons död och kalla honom ”mannen som har blivit av med sin avkomma”, och sedan kasta en skugga över hans steg under vallfärden och handelssäsongerna för att motsäga honom och locka bort beduinerna från honom och hans Kallelse.[2] Hans hustru och tillika syster till Abu Sufyan, Umm Jamîl bint Harb, hade också sin del i denna skoningslösa kampanj. Hon visade att hon inte stod sin man efter i fientlighet och hat mot Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. I syfte att åsamka Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – fysisk skada brukade hon binda buntar av törnekvistar med rep tvinnade av fibrer från palmblad och strö ut dem på de stigar som han förväntades betrampa. Hon var en riktig argbigga med dåligt humör, grovt språk och besatt en stor skicklighet i ränksmideri och i att tända oenighetens och upproriskhetens eld. Hon fick i den Heliga Quranen välförtjänt epitetet ”den som bär brasved”. Då hon fick höra detta begav hon sig omedelbart till Moskén med en handfull småsten att kasta på Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. Allâh, den Störste, tog ifrån henne synen och hon såg bara Abu Bakr som satt alldeles bredvid Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser. Hon vände sig då fräckt till Abu Bakr och hotade att krossa hans Följeslagares mun med sin handfull stenar och reciterade en vers fylld av oförskämt trots: ”Vi har varit olydiga mot den vanprisade, avvisat hans Kallelse och fjärmat oss från hans religion.” Då hon hade givit sig iväg vände sig Abu Bakr till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – och undrade över händelsen. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – försäkrade honom om att hon inte såg honom därför att Allâh hade tagit ifrån henne synen.[3]

 

Abu Lahab och hans hushåll vållade dessa skamliga exempel på plågor och trakasserier trots de blodvand som fanns, ty han var Profetens – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – farbror och de bodde i angränsande hus. Det var faktiskt så att få av Profetens grannar avstod från att baktala honom. De slängde till och med inälvor från en get på hans rygg då han förrättade sin bön. Han beklagade alltid den dåliga grannsämjan men förgäves eftersom de var alltför långt gångna i sina fel.

 

Med stöd hos Ibn Mas’ud berättade al-Bukhari att Abu Jahl vid ett tillfälle då Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – gjorde prostration vid bön i al-Ka’bah bad sina följeslagare att placera en kamelhonas smutsiga foster på hans rygg. ’Uqbah bin Abi Mu’ait var den olydige man som skyndade sig att utföra detta gemena dåd och skallande skrattsalvor bröt ut bland de otrogna. Under tiden kom det sig att Profetens dotter Fatimah passerade. Hon tog bort smutsen från sin fars rygg. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – bad Allâh nedkalla sin vred över dem, särskilt Abu Jahl, ’Utbah bin Rabi’a, al-Walîd bin ’Utbah, Omaiyah bin Khalaf och ’Uqbah bin Mu’ait. De har alla rapporterats döda i slaget vid Badr.[4]

 

Skandalskvaller och förtal tillhörde också de förtryckarmedel som Meckas ledare i allmänhet och Omaiyah bin Khalaf i synnerhet tog till i sin allomfattande strävan efter att göra ont. Om detta säger Allâh:

 

”Illa skall det gå den som försöker finna fel hos [andra] och baktala dem!”

(Quranen 104:1)

 

’Uqbah bin al-Mu’ait närvarade en gång vid ett av Profetens framträdanden och lyssnade då han förkunnade Islam. En nära vän till honom, Ubai bin Khalaf, fick veta detta. Han tolererade inget sådant handlande så han tillrättavisade ’Uqbah och beordrade honom att spotta Profeten i ansiktet, vilket denne gjorde utan att skämmas. Ubai tog till alla upptänkliga sätt att förödmjuka Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – och tog till och med gamla söndervittrade ben och slängde dammet på honom. Al-Akhnas bin Shuraique ath-Thaqafi förringade Profetens karaktär i tid och otid. Som en direkt reaktion på denne mans skändliga handlande tillskrev Quranen honom nio förhatliga drag:

 

”Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt och springer med skvaller och illvilligt förtal, som motarbetar det goda, överträder alla förbud [och] syndar [av vana], grov i sättet och omåttlig [och] därtill av tvivelaktig härkomst.” [5]

(Quranen 68:10-13)

 

Abu Jahls arrogans och högdragenhet blockerade alla vägar som skulle kunna frambringa minsta ljus av tro i hans hjärta:

 

”Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte.”

(Quranen 75:31)

 

Han ville dessutom stänga Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – ute från Helgedomen. Det hände en gång att Abu Jahl då Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – förrättade bön inom Helgedomens område hotfullt gick förbi och kastade ur sig förolämpningar. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – tillrättavisade honom skarpt på vilket Abu Jahl utmanade replikerade att han var den mäktigaste i Mecka. Allâh uppenbarade då:

 

”Och låt honom då kalla på de äldstes råd.”

(Quranen 96:17)

 

Trots tillrättavisningen vaknade Abu Jahl aldrig till och han insåg aldrig sitt dåraktiga beteende. Han var tvärtom fast besluten att gå till ytterligheter och svor att slå Budbärarens ansikte sönder och samman och krossa honom. Han hann inte mer än ta ett steg framåt för att utföra sin onda avsikt förrän han vände om och skyddade sig själv med händerna (som om någon förfärligt var honom i hälarna). Hans följeslagare frågade honom hur det var fatt och han sa: ”Jag förnam ett dike av brinnande eld och några vingar i luften.” Profeten  - över honom vare Allâhs frid och välsignelser – kommenterade snare detta med att säga: ”Hade han fortsatt ytterligare skulle änglarna ha ryckt av honom lemmarna en efter en.” [6]

 

Sådan var den vanhedrande behandling som utmättes för Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser, den storslagne mannen, respekterad som han var av sina landsmän och med en inflytelserik man, sin farbror Abu Talib, bakom sig som stöd. Om situationen var sådan för Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser, hur var det då med dem som bedömdes som svaga och inte hade någon klan som stödde dem? Låt oss ta en titt på deras situation i lite mer detalj. Närhelst Abu Jahl fick veta att en man av börd med mäktiga vänner hade konverterat försökte han nedvärdera dennes klokhet och intellekt och så tvivel om hans omdöme. Var den omvände en handelsman hotades han med allvarliga konsekvenser och var den nye konvertiten socialt sett svag blev han misshandlad och utsatt för obeskrivliga plågor.[7]

 

’Uthman bin ’Affans farbror svepte in ’Uthman i en palmbladsmatta och tände en eld under honom. Då Umm Mus’ab bin ’Umair hörde om sin sons omvändelse lät hon honom svälta och körde honom sedan på porten. Han brukade tidigare njuta det lättjefulla livets lyx men efter alla de plågor han uthärdade tärdes hans hy och han antog ett förfärligt utseende.[8]

 

Omaiyah bin Khalafs slav Bilal misshandlades allvarligt av sin herre då denne fick kännedom om hans omvändelse till Islam. Det hände att ett rep slogs runt hans halls och att gatpojkar sedan fick släpa honom genom gatorna och till och med över Meckas höjder. Han förvägrades mat och dryck under långa perioder och ibland bands han och tvingades ligga ner på den brännande sanden under stora stenars tyngd. Andra liknande åtgärder vidtogs för att få honom att återkalla sin omvändelse. Allt detta visade sig vara förgäves. Han framhärdade i sin tro på Allâhs Enhet. Vid ett sådant tillfälle passerade Abu Bakr som rördes av medlidande och friköpte Bilal ur slaveriet.[9]

 

Ett annat offer för Quraishs maktfullkomlighet var ’Ammar bin Yasir som var en av Bani Makhzoum frigiven slav. Tillsammans med sin mor och sin far antog han Islam i ett tidigt skede. De tvingades upprepade gånger ligga i den brännheta sanden och misshandlades brutalt. ’Ammar blev vid tillfällen kastad över glödande kolstycken. Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – blev kolossalt rörd över de ogärningar som begicks mot ’Ammar och hans familj. Han tröstade dem alltid och höjde sin hand i bön och sa:

 

”Var tålmodiga, ni kommer sannerligen ha er boning i Paradiset.”

 

Fadern Yasir dog som följd av upprepad tortyr och ’Ammars mor Sumaiyah stacks ihjäl av Abu Jahl själv och blev därmed den första kvinnliga martyren i Islam. ’Ammar själv utsattes för olika typer av tortyr och hotades ständigt av djupt lidande om han inte hånade Muhammad – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – och återgick till al-Lat och ’Uzza. I ett svagt ögonblick yttrade han något som lät som ett återkallande men hans hjärta vacklade aldrig och han kom en gång tillbaka till Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – som tröstade honom för hans smärta och bekräftade hans tro. I omedelbar anslutning uppenbarades följande vers:

 

”Den som förnekar Allâh efter att ha antagit tron –

inte den som är utsatt för tvång fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse,

utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana [människor] ådrar sig

Allâhs vrede och ett hårt straff väntar dem.”

(Quranen 16:106)

 

Abu Fakîh som var en av Bani ’Abd al-Dar frigiven slav var det tredje av dessa hjälplösa offer. Förtryckarna brukade fästa hans fötter i ett rep och dra honom längs gatorna i Mecka.[10]

 

Khabbab bin al-Aratt var också ett lätt offer för liknande utbrott vid varje möjligt tillfälle. Han fick utstå avskräckande tortyr och dålig behandling. Polyteisterna i Mecka brukade dra honom i håret och vrida om hans nacke, och tvinga honom att ligga på brinnande kol med en stor sten på bröstet som hinder för flykt. Vissa muslimer av förnämt ursprung blev insvepta i färska kamelhudar och iväg slängda medan andra kläddes i rustning och kastades i brännande sant under Arabiens stekheta sol.[11]

 

Inte heller de kvinnliga konvertiterna skonades och listan är för lång för att alla ska få plats här. Zanirah, an-Nahdiyah och hennes dotter, Umm ’Ubais och många andra fick sin beskärda del av förföljelse från förtryckarna – inklusive ’Umar bin al-Khattab, naturligtvis före hans omvändelse till islam.[12]

 

Abu Bakr som var en förmögen troende friköpte några av dessa slavinnor precis som han gjorde med Bilal och ’Amir bin Fuheirah.

 

Al-Arqams Hus

I ljuset av dessa omänskliga förföljelser fann Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – det klokaste att råda sina anhängare att i både ord och handling dölja sin omvändelse. För att inte Quraish skulle få kännedom om hans avsikter och vidta åtgärder som skulle kunna omintetgöra hans mål beslöt han att träffa dem i hemlighet. Eftersom en öppen konfrontation med polyteisterna i detta tidiga skede inte skulle gynna den nya Kallelsen som ännu var sårbar och inte fullt flygfärdig hade han också i tankarna att undvika allt sådant. Vid ett tillfälle under Profetskapets fjärde år då muslimerna var på väg mot höjderna runt Mecka för ett hemligt möte med Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – upptäckte en grupp polyteister deras misstänkta förflyttning och började ansätta och bekämpa dem. Sa’d bin Abi Waqqas slog en polyteist blodig och antecknade därmed det första fallet av blodsutgjutelse i Islams historia.[13]

 

Profeten – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – å andra sidan förkunnade öppet den islamiska tron med djup hängivenhet och trägen nit. Med tanke på de nya konvertiternas välfärd och islams strategiska intressen gjorde han under sitt uppdrags femte år Dar al-Arqam i as-Safas bergsområden till ett tillfälligt center för att kunna träffa sina anhängare i hemlighet och undervisa dem i Quranen och islamisk lärdom.

 

---

[1] Fi Thilal al-Qur’ân, 30/282; Tafheem-ul-Qur’ân, 6/522.

[2] At-Tirmidhi.

[3] Ibn Hisham, 1/335.

[4] Sahih al-Bukhari, 1/37.

[5] Ibn Hisham, 1/356.

[6] Fi Thilal Al-Qur’ân 29/312; Sahih Muslim.

[7] Ibn Hisham, 1/320.

[8] Rahmat-ul-lil’alamîn, 1/57; Talqîh Fuhûm ahl-al-Athar, s. 60.

[9] Ibn Hisham, 1/317-318; Rahmat-ul-lil’alamîn, 1/57.

[10] Eijaz at-Tanzil, s. 53.

[11] Rahmat-ul-lil’alamîn, 1/57; Talqîh Fuhûm ahl-al-Athar, s. 60.

[12] Ibn Hisham, 1/319.

[13] Ibn Hisham, 1/263.

 

---

 

Källa: Den förseglade nektarn - en biografi av profeten Muhammad (över honom vare Allâhs frid och välsignelser) av Dr. Safi-ur Rahman al-Mubarakpuri (sida 92-99)

---

Källa: http://www.youtube.com/watch?v=up2wV2CItFw

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî:
De som kallar till islam måste först kalla till trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) är Allâhs Sändebud på ett klart och förklarat sätt och inte bara verbalt. Således är det inte tillåtet att lämna Fiqh-frågor och meningsskiljaktigheter. Gör vi det, lämnar vi även kallet till trosbekännelsen. Vilken är den fjärde punkten?

Frågeställare:
De - Djamâ'at-ut-Tablîgh - kritiserar inte andra, islamiska grupper.

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî:
Likaså låter de bli att kritisera andra, islamiska grupper. Vad är det?
Jag är Salafî och du är Khalafî. Varför kritiserar du inte mig? För att jag har rätt eller fel? Nej, för att det splittrar. Vad finns det då för nytta av ditt kall om du låter mig vara i min villfarelse? Vad finns det för nytta av mitt kall om jag låter dig vara i din villfarelse? Vi måste tala sanning.

Har de inte läst i boken "Hayât-us-Sahâbah" att profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) rådde Abû Dharr flera råd däribland att för Allâhs skull inte bekymra sig om andras ogillande. Detta är ett av profetens (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) råd till Abû Dharr.

Således måste vi lära oss och handla utmed det som vi har lärt oss. Att undvika dessa fyra punkter innebär att undvika den islam som profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) kom med.

---

Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (525)
Källa: http://www.youtube.com/watch?v=u2F09a65rgs

---

Källa: Shaykh Muhammad bin Saalih Al-'Uthaymeen, Fatawa Arkan-ul-Islam Vol 1, page 44
Källa: http://www.youtube.com/watch?v=5pbCd2IvS0c

Fråga: Vad är dina råd till den som blir muslim. Tror på; Allâh som sin Herre, Islam som religion och Muhammed (sallallahu aleihi wa sallam) som profet och budbärare, efter att han/hon varit kristen och haft felaktiga trosläror?


Svar: Mina råd till den som blir muslim är:

1. Att börja med att lära sig bevisen och de klara tecken som bevisar den ädla Profeten Muhammeds (sallallahu aleihi wa sallam) profetskap och äktheten i det som uppenbarades för honom.

2. Att vara angelägen om att läsa den heliga Qur'anen, lära sig dess betydelse och vad den påbjuder och förbjuder.

3. Att lära sig arabiska språket för att kunna läsa, skriva, tala och begripa vad orden betyder för att förstå Allâhs ord och Profetens (sallallahu aleihi wa sallam) uttalande.

4. Att lära sig den islamiska trosövertygelsen som Ahlsunna och de rättfärdiga föregångarna var på och dess källa är Skriften (Qur'anen), det autentiska Sunnah och det som återberättas från följeslagarna och dem största lärda.

5. Att lära sig om dem innovationer och vilseledda sekternas snedriktade metodik som leder till avvikelse från den rätta Islam.

6. Att förstå religionen och lära sig de föreskrivna lagarna, dyrkan och lydnad samt det som är förbudet och det som är ogillat och vad den kallar till för moral och beteende som klargör denna religions slutpunkt och nåden i dess lära.

7. Att vara noggrann med praktiserandet av vad man får veta och höra av föreskrifter och de religiösa plikterna.

8. Att akta sig för synder, överträdelser och göra sånt som är otillåtet även om det skulle vara vanligt hos folket som t ex: alkohol och droger och att ta avstånd från att umgås med syndarna, de sedeslösa och de vilseledda.

9. Att vara uthållig mot prövningar som drabbar muslimen för Allâhs skull, med livets umbärande, svåra tillstånd och förtrycket från Islams fiender.

10. Att kalla till Islam med klar insikt och förklara Islams grunder och dess mål för släkten och dem man umgås med av kristna och andra i förhoppning att dem vägleds till Islam och samtidigt påminna om de goda konsekvenserna för den som underkastar sig Allâh och gör goda gärningar.

---

Källa: Shaykh Abdullah bin Abdulrahman al-Jibrin, Fatawa wa ahkam fi nabialah Issa alayhi asalam sid: 139-140
Relaterat: Tillvägagångssättet för att söka kunskap

Fråga: Kan du kortfattat förklara tillvägagångssättet för att söka kunskap, och må Allâh belöna dig med gott?

Svar: Kortfattat, i punktform, är tillvägagångssättet för att söka kunskap (som följande):

1. Ta vara på att memorera Allâhs Bok (Subhânahu wa Ta'âla) och tilldela en del av din tid varje dag med att memorera och recitera med reflektion och förståelse. Om du skulle stöta på en förmånlig punkt under tiden du läser, så anteckna det;

2. Ta hand om att memorera det som är lätt (för er) från den autentiska Sunnan av Allâhs sändebud , och från detta (rekommenderar jag) att memorera (boken) (('Umdatul-Ahkâm));

3. Ta hand om att vara koncentrerad och bestämd (medan du söker kunskap) så att du inte tar lite kunskap här ifrån och lite därifrån. Detta, för att du annars kommer att ödsla din tid och kommer (i onödan) sysselsätta ditt sinne;

4. Börja med de mindre böckerna och studera de väl, gå senare vidare till det som är i nivån högre än detta, genom att du stegvis erhåller kunskap på ett sätt som stabiliserar (kunskapen) i ditt hjärta och i en fart som du känner trygghet (bekvämlighet) med;

5. Ta hand om att förstå de fundamentala ämnena, deras regler och begränsningarna på allt som förbipasserar dig, som det sades: ((Den som inte tar hand om att lära sig de fundamentala principerna, har hindrat (sig själv) från att komma fram till målet/slutet));

6. Diskutera olika ämnen med din Shaykh eller någon som är känd för sin kunskap och (praktiserande) av religionen baserat på villkoren som du känner till. (Även om du är mentalt kunnig att diskutera ämnet).

---

Källa: Shaykh Muhammad bin Sâlih al-'Uthaymîn, Kitâbul-'Ilm - Sida 119, Fråga: 17.
Relaterat: Råd till nya muslimer